BLUE PERIOD – skildring av konstvärlden som övernaturligt vacker anime

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Baserad på mangan med samma namn av Tsubasa Yamaguchi
Regi: (1-12) Katsuya Asano & Koji Masunari,
Engelska röster: Johnny Yong Bosch, Amber Lee Connors, Griffin Burns, Chris Tergliafeera, Chris Smith, Marcy Edwards, Hiromu Mineta, Daman Mills, Jenny Yokobori, Adin Rudd
Land: Japan
År: 2021
Genre: Animation, Drama
Längd: 24 minuter (12 avsnitt)
Visas på Netflix
Betyg: 5

Mangan är skriven och illustrerad av Tsubasa Yamaguchi och finns samlad i tretton tankōbon volymer sedan november 2022. Och animeversionen har gjorts som Netflix serie.

I tolv avsnitt får vi följa Yatora Yaguchi. Från fotbollsälskande partykille som super, röker och käkar ramen med polarna, till seriös och ambitiös konststudent. Som lider för konsten. Den heliga graalen är att komma in på TUA –  Tokyo University of the Arts – efter att ha gått ut gymnasiet. Det är den enda toppskolan som inte är privat och därför gratis för de lyckliga få som blir antagna. Det är det enda alternativ som Yaguchi har råd med. 0,5 procent av de ansökande kommer in.

En blå målning av en morgon i Shibuya

Yaguchi konkurrerar med unga konstnärstalanger som hållit på med konst sedan barnsben. Folk som har konstnärer i släkten, i generationer tillbaka. Yaguchis föräldrar kan inte ens förstå varför han, som har bra betyg, ska hålla på med en hobby och tro att det är arbete? Studievägledaren på gymnasiet har samma inställning. Men Yaguchi är fast. En blå målning av en morgon i Shibuya, och han är fast. Det är konsten – eller inget.

Är Picasso bra?

Under konststudierna blir en del vänner och andra blir rivaler, men det går att lära sig om konst av alla. Både av vänner och rivaler. Det är inte helt lätt att komma fram till vad man själv tycker om. Är Picasso bra? För att andra tycker att Picasso är bra? Yatora Yaguchi går på konstmuseum tillsammans med en av sina nyfunna konstnärsvänner … som erkänner att han inte heller gillar Picasso.

Konsten i blodet

Att upptäcka konstens kall i gymnasiet är relativt sent. Yaguchis vän  Ryuji har vetat att hon ska bli konstnär som mormor ända sedan hon var liten … Men Ryuji har sina egna problem och hjärtesorger att brottas med.  Ryuji föddes som pojke, men känner sig som, och klär sig som, en söt flicka. Bland flickorna är hon populärast i plugget.

Bland pojkarna … är det svårt att hitta en pojkvän. Och Ryuji vill gärna vara en flicka som har en pojkvän. Tror hon. Om hon inte hellre vill vara tillsammans med den söta tjejen med blått hår … ? Kärlek är inte lätt. Inte vänskap heller. Vänskapen med Yaguchi har sina upp-och-nergångar, och trots att Yaguchi behöver koncentrera sig på sina prov så släpper han allt när Ryuji behöver honom.

Massor av ”art hacks”

Det finns många olika konststilar – och många olika konstnärssjälar – som skildras under seriens gång. Hela serien är förresten som en crash course i konsthistoria. Och det är svårt att inte vilja prova på alla dessa ”art hacks” (varianter på ”life hacks” inom konsten) som presenteras under seriens gång, och ännu svårare att inte känna sig entusiastisk inför att rita och måla och skapa och pyssla i olika material när man ser serien. Den andas en sådan skaparglädje. Både i handlingen och i själva utformningen. Serien är utsökt snyggt gjord.

Tidig introduktion av komplexa identitetsfrågor

Serien är rekommenderas från sju år och uppåt … och går att se på Netflix barn. Vilket visar hur långt ner i åldrarna som HBTQ+ frågor kan introduceras i Japan. Ryuji är inte en sådan där minimal liten HBTQ+ biroll som Marvel presenterar för att klappa sig själv på axel – hon har en av de två huvudrollerna i hela serien. 
I Japan marknadsförs serien som manga för killar – men den passar för tjejer också. Och alla mittemellan. 

Hur män kommunicerar – eller inte 

Det är intressant hur serien förutom konst även fokuserar på temat kommunikation mellan män, eller snarare bristen på kommunikation. Det är först i och med att han upptäcker konsten och målar ett blått landskap som Yaguchi börjar kunna prata med sina tre partypolare som han alltid hängt med (och som bara verkar vara intresserad av öl och fotboll – inte konst.

Vågar gå sin egen väg

Men sedan visar det sig att den allra tuffaste av dem, Koigakubo, alltid varit intresserad av att bli konditor och göra pyttesmå gulliga bakverk … och fasaden rämnar. Koigakubo blir inspirerad och vågar satsa på sin dröm när Yaguchi går sin egen väg och går med i konstklubben. Mansrollen kanske inte behöver vara så förutsägbar och kringskuren som gänget alltid trott tidigare? Man kanske kan prata om annat än hur Japan klarar sig i fotbollsturneringen och vilken bar man ska gå till härnäst, man kanske kan göra annat tillsammans än att supa, spy och röka …?

Konstnärligt uppvaknande och komplexa relationer

Blue Period är en extremt bra serie som håller hög klass från start till mål. En konstnärlig serie om konst och konstnärligt uppvaknande och om vänskapsrelationer. Som skildras komplext och med eftertanke.

Det finns inte ett enda övernaturligt objekt i sikte. Serien  är bara övernaturligt vacker – och upptäcker det vackra, det exceptionella och det sensationella i vardagen. Från en skål ramen till en blå morgon i Shibuya.