SABATON, Royal Arena, Köpenhamn den 30 april 2023 – bombastisk metalshow utan döda punkter

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Den stora Sverigeturnén är över. Nu är det Europa som åter ska intagas för Sabaton, och som sig bör är det denna gång de stora arenorna som gäller. För i realiteten spelar Sabaton i de stora ligorna nuförtiden, och i egenskap av ett band av sådan dignitet ska man låta kulorna rulla vad gäller utanpåverket, och bandmedlemmarna verkar vara hålla med. För mycket riktigt gick man på knock från första stund i detta avseende.

För det var bomber, eldflammor och raketer av nyårskaraktär fullt ut direkt. Inledande låtduon, Ghost Division och Bismarck fungerade som rena käftsmällen tack vare all pyroteknik som sköljde över publiken initialt. Okej, nu har ni vår uppmärksamhet var min första tanke här, och det var väl också därför sådana här saker sparades till förvisso många, men ändå väl valda ögonblick i fortsättningen. För tro nu inte för ett ögonblick att kvintetten anammade ett trist less is more tänk fortsättningsvis under kvällen för det. Det här var en bombastisk show utan döda punkter.

Musiken står för sig själv

Samtidigt är det förstås värt att påminna om att Sabatons metal är just bombastisk från början. Ur den aspekten behövs egentligen inget utanpåverk. Musiken står för sig själv fint på egen hand i detta avseende. Men Falubandet vill bjuda på en show, och då ska det vara med extra allt. Sådan har ambitionen alltid varit, och nu när resurserna finns där utnyttjas detta till fullo.

I samma mördande stil

Under årens lopp har sångkatalogen också växt med idel anthems, som kan bära upp en spelning med dessa ambitioner. Efter de förstnämnda två sångerna bara fortsatte det i samma mördande stil. The Last Stan, speedade Into the Fire, pampiga Carolux Rex och stilmässigt närbesläktade Winged Hussars följde som på ett pärlband.

Det kom avsevärt mer av ungefär samma vara fortsättningsvis också, typ Dreadnought och The Attack of the Dead Men, helvetesskildringen från skyttegravarna. Fullt naturligt, förstås. För Sabaton liksom många andra metalband har inte överdrivet många sånger som kan karaktäriseras som ballader.

Balladepos som förvandlats

De har emellertid pampiga Christmas Truce, den verklighetstrogna beskrivningen av julafton 1914 då engelskmän och tyskar tog en paus från de blodiga vidrigheterna och umgicks som normala människor på det första världskrigets slagfält för en stund.

Detta epos har snabbt förvandlats till metalbandets alldeles egna powerballad präglad av både ljus i beckmörkret och outsäglig sorg. Drygt tretton miljoner visningar på YouTube av den till synes väldigt dyra videon säger en del om succéns omfattning, och igår när pianointrot tonade fram var inte fansen sena att ta fram sina mobiler och förvandla arenan till ett för sammanhanget alltid lika tjusigt ljushav.

Bergsäkert kort för feststämningen

Därefter var det dags för extranummer, och som på beställning efter ösiga power metalalstret Primo Victoria plockades folkanstrukna Swedish Pagans fram. Naturligtvis ett bergsäkert kort för att locka fram feststämningen igen efter det eländiga vemodet som serverades precis innan.

Sedan lär gänget där på scen inte riktigt fatta varför denna fotbollsrefräng fått så stort genomslag, men de nyttjade möjligheterna fullt ut att för största möjliga respons igår. Det blev till och med allsångstävling där inne i arenan mellan vänster och höger sida. Inte riktigt det mest ultimata för showen, men det gick förstås hem fullt ut.

Hängivenheten en del av hemligheten

Som avslutning tog kvintetten oss To Hell and Back. Därmed var tillställningen över, varpå en rörd Joakim Brodén tog till orda.

– Jag vet inte vad jag ska tycka. Tusen tack för en fantastiskt afton. Fy fan vad jag mår bra.

De uppskattningsvis tiotusen i publiken tackade säkert i sin tur och tog emot för den spektakulära (historie)lektion de precis fått uppleva, och om man nu ska spekulera här tror jag en del av hemligheten med Sabatons framgångar – utöver det faktiskt ganska unika anslaget med tillhörande tolkning av det välbekanta i metal – är hängivenheten. En övermåttan stor entusiasmen finns där alltjämt efter snart ett kvarts sekel. Liksom storögdheten över vad de fortsätter prestera och få uppleva. De har fortfarande väldigt roligt på scen. Något som framgick hur tydligt som helst igår.