Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Les trois mousquetaires: D'Artagnan
Regi: Martin Bourboulon
Skådespelare: Francois Civil, Vincent Cassel, Romain Duris, Pio Marmai, Eva Green
Premiär: 2023-04-27
Betyg: 4
När jag i samband med en actionrulle i dessa spalter skrev att western i min ungdom var liktydigt med action var det bara till 50 procent rätt. En lika het potatis var nämligen en genre som kallades swashbucklers, det vill säga korsade klingor, typ Robin Hood, Ivanhoe eller filmatiseringar av Alexander Dumas klassiker Greven av Monte Christo, Mannen med järnmasken eller den mest filmade De tre musketörerna.
Platsen räcker inte till att rita och berätta om alla dessa versioner, men jag vill ändå botanisera lite bland dem innan vi tacklar den nu aktuella mastodontrullen i två delar De tre musketörerna: D’Artagnan och den kommande De tre musketörerna – Milady.
Omväxlande amerikanskt, engelskt och franskt
Givetvis var den förste och störste actionhjälten Douglas Fairbanks Sr. först på plan som D’Artagnan i stumfilmsversionen från 1921, och sedan skulle det bli omväxlande amerikanska, engelska och givetvis franska versioner på löpande band. När jag växte upp och såg musketörerna korsa klingor första gången i mitten av femtiotalet var det i en fransk version med den då så populäre komikern Bourvil som sidekick till Jean Marais som D’Artagnan.
Gene Kelly i den mest prisade
Med åren blev det dock versionen med Gene Kelly (1948) som blev den mest prisade först på bio och sedan i TV. Kelly ville göra en film utanför boxen (han var ju MGM:s musikalikon) och blev D’Artagnan men kritiker menade att han var lika miscast som de andra musketörerna Van Heflin , Gig Young och Robert Coote. Bara Lana Turner som bad girl “Milady” och Vincent Price som kardinal Richelieu funkade.
Magplasket och mest lyckad
Richard Lesters svit om de tre och fyra musketörerna på sjuttiotalet var kanske den mest lyckade filmatiseringen av Dumas medan magplasket med The brat pack Charlie Sheen, Kiefer Sutherland och polarna för 30 år sedan är den sämsta.
Givetvis blev det både parodier som The Ritz Brothers nördversion från 1939 med Don Ameche som D’Artagnan, och cartoon med Tom och Jerry med den underfundiga titeln De två mössketörerna.
Mest seriös och visuellt närstående Dumas
Med alla dessa versioner sedda eller osedda i vågskålen vågar jag nog säga att den nu aktuella, signerad Martin Bourbourlon är den mest seriösa och visuellt närstående till Dumas roman om 1600 talets Frankrike och de intriger som rådde vid kung Ludwig XIV:s hov. Kungen sågs av många mest som en galjonsfigur medan den som verkligen styrde och ställde i landet var “den röde eminensen” kardinal Richelieu.
Mycket mörkare och dunklare
Bakom kungen stod musketörerna som ständigt kom på kollisionskurs med kardinalens soldater och så kom den unge musketörsugne D’Artagnan in i bilden. Historien är sig lik, men miljön rännstenarna i Paris, djupet i karaktärerna och stilistiskt överhuvudtaget är det en mycket mörkare och dunklare filmatisering än de vanligen matinédoftande versioner som gjorde avspark med Douglas Fairbanks Jr för mer än 100 år sedan.
Ser fram emot Milady
Vi får mer en känsla i moll än den i dur som Kelly alltid gett oss. Nya för mig fräscha ansikten överallt bortsett från veteranen Vincent Cassel som Athus och jag hoppas mycket av Eva Green som Mylady, den vid sidan om D’Artagnan och Richelieu kanske intressantaste karaktärerna. Även om de inte har några titelroller. Jag ser som sagt fram emot Milady och det är inte omöjligt att slutsumman blir en femma.
