LISA MISKOVSKY, Palladium, Malmö den 21 april 2023 – modigt och sympatiskt berättarfokus i musikmixen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Förmodligen var jag en av de absolut första som intervjuade Lisa Miskovsky. Året var 2001 och singeln Driving One of Your Cars damp ner via postinkastet på hallmattan och hamnade omgående i CD-spelaren. Det här lät ju som en präktig radiorockande hit, var min första tanke, och sångerskans varma röst tilltalade dessutom å det värsta.

Hela tjugotvå år har passerat sedan dess, och efter viss research kunde konstateras att jag sett Miskovsky live fyra gånger tidigare. Senast var 2011 i just denna lokal. Då handlade det om ett tämligen regelrätt gig där det blandades och gavs från repertoaren. Något som inte var fallet denna gång. Istället hade och har tillställningen begåvats med etiketten konsertföreställning med tillhörande titel Eljest efter den nya ep:n på svenska.

Promenad längs minnenas aveny

Vilket i klartext innebar att vokalissan pratade minst lika mycket som hon sjöng. Vi bjöds på en promenad längs minnenas aveny från i stort sett vaggan till våra dagar, och i centrum fanns förutom hon själv framförallt föräldrarna och mormor och morfar.

Ett udda grepp, får man väl säga, och alla, typ paret som var mina bänkgrannar var uppenbarligen inte införstådda med konceptet. För lite musik, tyckte den kvinnliga hälften och maken verkade hålla med. Och det kan man väl tycka.

Familjetrippar och försvinnande under finska vinterkriget

Så även jag. Men ändå, det råder ingen tvekan om att det var en genomtänkt sammanfattning av familjehändelser vi fick oss till livs. Lägg därtill att det det hela var förpackat som en genuin och öppenhjärtig berättelse fylld med såväl värme och humor som stor dramatik och sorg. Allt från familjetrippar till moderns släkt i Finland, utanförskap när flytten gick från den lilla byn vid Vindelälven till Umeå till en släktings försvinnande under finska vinterkriget avhandlades.

I ofodrad skinnjacka i fyrtio minus

Sistnämnda var förstås en fruktansvärd historia, och den stod också i bjärt kontrast till de mera lättsamma sakerna som när den då nya kärleken Jens från Malmö anlände till Umeå Flygplats i ofodrad skinnjacka i gympadojjor till råga på allt utan vare sig mössa eller handskar när kvicksilvret stod på fyrtio minus.

En tålig Volvo 740

Allt kopplades sedan ihop till den opluggade ljudbilden, signerad Miskovsky själv och två backande musiker på klaviatur respektive akustisk gitarr. Som när ovannämnda genombrottshiten Driving One of Your Cars i en fin singer/songwriter-version fick framhäva historien om hennes första bil Pärlan, en tålig Volvo 740 som både såldes och köptes tillbaka igen efter 35.000 mil.

Backstreet Boys-hit tillbaka till rötterna

Eller tänk solskenshistorien när skivbolagslegendaren Ola Håkansson spelade upp en demo för Max Martin på kontoret i Stockholm, vilket mynnade ut i Backstreet Boys världshit Shape of My Heart, en sång som Miskovsky snyggt tog tillbaka med sin balsamerande röst till sina egna rötter denna kväll. Till ljudet av publikens högljudda jubel, bör tilläggas.

En tvättäkta West Coast-låt

Innan ridåfall kom så även några andra säkra kort, och då först Lady Stardust i en följsamt mjuk version. Samt Sing to Me, till vardags en tvättäkta West Coast-låt i bästa Fleetwood Mac-tradition, som denna gång arrangerats om till att gradvis byggas upp till ett hyfsat mäktigt klimax.

Naknare på modersmålet

Sedan ska vi förstås inte glömma de nyaste skapelserna på svenska. Säkerts Annika Norlin gav Miskovsky mod att lämna ut sig på modersmålet, och säga vad man vill, men det ligger nära till hands att slänga ur sig klyschan att det blivit naknare på modersmålet. Eller åtminstone mer bokstavligt i det här fallet. Smått visdoftande Så tänker jag och Brev till mammavar två exempel på det i kvällens låtslista.

För visst saknades sådant som…

Men för att nu runda av och gå tillbaka till där vi började; visst är det lätt att tycka att det blev för mycket snack och för lite (musik)verkstad i den här föreställningen. För visst saknades sådant som What if, Brand New Day, Take Me By the Hand, Acceptable Losses, Why Start a Fire och varför inte förra årets Mellobidrag Best to Come. Ja, ni förstår själv grejen.

Sympatiskt och fullt med värme

Fast med detta sagt; konceptet sångerskan har anammat på denna turnévända är likväl modigt, det går liksom inte att komma ifrån. Och visst är det fängslande, roliga och rörande berättelser man får sig till livs under kvällens lopp. Dessutom tedde sig det hela både sympatiskt och fullt med värme. Så den imaginära hatten av för Lisa här.

Fast nästa gång vill jag se och höra henne fullt ut med fokus på musiken och ett pluggat band. Det ska det inte hymlas med. Alls.