Klicka på bilden, för att se hela bilden
Adam Lambert har tagit en paus från Queen och återupptagit sin solokarriär. Eller har han och bandet möjligen slutat på den absoluta toppen och lagt ner? Vem vet, men här är likväl ett nytt bidrag från den forne American Idol-tvåan, och det är ta-da…ett coveralbum.
Kan riktigt höra en del av er läsare sucka nu. För det här är väl knappast vad gemene man gått och suktat efter, men jag inbillar mig att sångaren verkligen haft tankar om att göra de här sångerna till sina, och ge dem en personlig spin. Har också fått uppfattningen att han sett poänger i texterna som han kunnat ta till sig. På sitt sätt.
Kan bli galen i gossen
Ganska bokstavligt därtill, om jag nu får våga mig på en gissning. För det är klart att man kan tänka sig att Lambert väntar på en hjälte i livet (Dean Pitchfords och Jim Steinmans Holding Out for a Hero, i original givetvis framförd av Bonnie Tyler), känner av åldrandet, pressen och livets komplexitet (Billie Eilish Getting Older). Eller för den delen, kan bli galen i gossen (Noel Cowards klassiker Mad About the Boy). Odödliggjord av jazzvokalissan Dinah Washington, bör tilläggas.
I sistnämnda bejakar Lambert faktiskt också det jazziga spåret, men det adderas förstås också en annan uppenbar dimension eftersom artisten är gay. Eller inte. Kanske avdramatiserar mannen här bara detta faktum istället.
En lysande Chandelier
Men för att nu återgå till det här med att ta dessa sånger och göra dem full rättvisa på sitt eget sätt, så måste jag säga att Lambert lyckat bättre än förväntat. Tolkningen av Sias Chandelier är till exempel inget annat än lysande. Rösten går mellan det moget nedtonade inledningsvis till en känslofylld mäktig refräng som får det att rysa längs ryggraden. Wow, säger jag bara.
Duran Duran-tolkning med lyx och nyans
På samma sätt är den nedtonade pianoorienterade versionen av Ordinary World ett annat örhänge av rang. Här vankas det både lyx och en nyans av naket utlämnande leverans i sången. Duran Duran-herrarna har all anledning att nicka godkännande.
Som känslig singer/songwriter
Och den som någonsin undrat hur Kings of Leons Sex on Fire låtit med Prince okände bror vid mikrofonen får svaret här. I alla fall i verserna. I refrängen blir han ”bara” den där resursstarke popvokalisten vi lärt oss beundra genom åren. Bara för att en stund senare visa upp en sensibilitet som känslig singer/songwriter i Julia Michaels My Attic. Eller rock out i en temperamentsfull version av Lana Del Reys West Coast, för övrigt.
Har mognat likt det där vinet
Gudarna ska dock veta att jag i allmänhet inte är överdrivet tänd på coverplattor, de inhandlades mest för att ha en komplett samling av studioalbumen. Men i det här fallet är jag benägen att slösa med berömmet. High Drama är nämligen helt klart en riktigt stark sångsamling, som ter sig lika diversifierad som omsorgsfullt tjusig producerad. Och Lamberts röst, ja den fortsätter imponera. Den har mognat likt det där vinet, och blivit än mer övertygande än tidigare. Vilket inte vill säga lite.
