Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Chad Staheski
Skådespelare: Keanu Reeves, Donnie Yen, Bill Skarsgård, Laurence Fishburne, Ian McShane
Premiär: 2023-03-22
Betyg: 4
När jag växte upp och började några år för tidigt smyga in på barnförbjudna filmer det vill säga i slutet av femtiotalet var action ett annat ord för western. Dåtidens hjältar däribland Audie Murphy, Joel McCrea, Randolph Scott och George Montgomery levde upp till sina föregångare Tom Mix, William Boyd och Monte Hale för att inte tala om deras ledstjärnor stumfilmshjältarna Ken Maynard och William S. Hart vad det gällde action.
För oss var tempo, snabba ryck och en odödlig hjälte ett måste som inte fick störas av en alltför djupsinnig dialog och story som måste analyseras, och glöm det där med nyanser och substans.
Var inte action i parti och minut längre
Men så hände något. Det började komma filmer som Sheriffen, Rio Bravo och Mötet vid oxoket och vilda västern var inte längre som förut som Little Gerhard sjöng i Den siste mohikanen. Plötsligt var det inte längre vilda jakter med häst och vagn och pang pang mellan vita och svarta hattar i parti och minut längre, utan drama där actionsekvenserna ofta var öar i ett hav dunkla känsloyttringar.
En orgie i våld och effektsökeri
Jag föreställer mig att den publik som – likt mig när det begav sig – i dag bänkar sig på en actionrulle vill insupa the real deal och inte något som seglar under falsk flagg.
Med fjärde omgången John Wick får de sitt lystmäte med råge, och om man hoppas på att få frossa i en orgie i våld och effektsökeri av den högre skolan har ni träffat bulls eye.
Wick reser sig ur askan
Att regissören Chad Stahelski varit verksam både som stuntman och koordinator hjälper måhända till att underblåsa kreativiteten att likt en kulspruta leverera den ena salvan effekter efter den andra.
Likt fågel Fenix reser sig John Wick (Keanu Reeves) ur askan trots att skurken Marquis de Gramont (Bill Skarsgård) med allt utom möjligen kärnvapen försöker likvidera honom. Skarsgård har möjligen läst Lee Marvins bevingade ord att det är skurkarna som ger bäst svängrum att ta ut en karaktär av.
Som att fortsätta äta när man är mätt
Som actionfilm är det här oslagbart men att man inte behöver nästan tre timmar att bevisa det är som väntat onödigt. Inte så att man någon gång trampar vatten men det känns som att fortsätta åta när man redan är mätt.
