PÅ VÄSTFRONTEN INTET NYTT – en stark engagerande fullträff från början till slut, och ack så aktuell

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Im Westen nichts Neues (All Quiet on the Western Front)
Regi: Edward Berger
Skådespelare: Felix Kammerer, Albrecht Schuch, Aaron Hilmer, Moritz Klaus, Adrian Grünewald
Land: Tyskland, USA, Storbritannien
År: 2022
Genre: Krig, Drama, Action
Längd: 148 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 5

Vad har Fanny och Alexander (1982), Crouching Tiger, Hidden Dragon (2000) och Parasite (2019) gemensamt? Svar: de är de mest prisade icke-engelskspråkiga filmerna i Oscarsgalans historia. Samtliga har vunnit fyra Oscars. Och nu kan man lägga en fjärde film till fyrklubben: På västfronten intet nytt.

Filmen var en ännu större succé på BAFTA-galan då den vann hela sju priser av fjorton nomineringar och blev korad till både bästa icke-engelskspråkiga film – och till bästa film. Ja, man kan vinna i båda kategorierna. Något som tyvärr filmen inte lyckades upprepa på Oscarsgalan.

Det här är en stark och engagerande filmupplevelse som väcker så många tankar. Speciellt i dessa tider känns det extra viktigt med en välgjord antikrigsfilm.

Förödelse på en helt ny skala

Den moderna krigsföringen, med automatvapen, eldkastare, gasattacker och stridsvagnar, slog igenom under första världskriget. Förödelse på en helt ny skala var ett faktum. Misären och dödstalen och grymheterna överträffade alla tidigare krig. Liksom sjukdomarna som följde i krigets spår.

17 miljoner dog under första världskriget.
3 miljoner dog i Flandern, västfronten, där det streds om några hundra meter lerig mark. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. I fyra år.
På västfronten hände det inte mycket nytt.

Om någon hade kommit på en sådan intrig till en bok eller en film hade det varit alldeles för långsökt. Men detta är sant. Detta är världens historia.

En extra stark upplevelse

Författaren Erich Maria Remarque, född Erich Paul Remarque,  låg själv vid västfronten 1917. Han skadades av granatsplitter, blev hemskickad och hade turen att överleva. Vid sin hemkomst skrev han vad som skulle bli en av världshistoriens stora klassiker. När jag som tonåring var i Verdun köpte jag både det tyska originalet och den franska översättningen. Kommentarerna skiljde sig åt i de olika utgåvorna. Att läsa boken på den mark där så mycket blod hade spillts var en extra stark upplevelse.

En ny parallellhandling

Filmen har ett annat slut än boken – vilket har blivit mycket omdebatterat i Tyskland, där alla kan historien. Det finns också en parallellhistoria som handlar om fredsförhandlingarna. Förtar det något, att vi inte tillbringar all tid med Paul och hans vänner? Jag tycker inte det. Boken finns kvar. Läsupplevelsen finns kvar. Det här är en ny tolkning. Med ett nytt manus efter förlaga. Vi befinner oss nu också i en ny tid … och att visa upp de diplomatiska förvecklingarna bakom kulisserna har en poäng. En mycket aktuell poäng.

Bannlyst exilförfattare förälskade sig i Chaplins fru

Författaren Erich Maria Remarque blev bannlyst av nationalsocialisterna, han förlorade sitt tyska medborgarskap och boken hamnade på bokbål.  Remarque gick i exil och hamnade så småningom i USA där han gifte sig med Paulette Goddard, som tidigare varit gift med komikerlegendaren Charlie Chaplin,  han som gjorde filmen Diktatorn, som drev med Hitler redan under brinnande världskrig. De flesta i USA väntade tills efter krigets slut innan de tog ställning till vad man skulle tycka och vad man kunde driva med.

Har vunnit på Oscarsgalan förr …

All Quiet on the Western Front  har vunnit på Oscarsgalan förr – 1930 kammade den svartvita engelskspråkiga versionen hem Oscarsstatyetter både för bästa film och bästa produktion. Det är den första talfilmen i genren krigsfilm som vunnit en Oscar.  

Det här är första gången som historien filmatiserats på tyska. Det är egentligen märkligt att det inte har hänt tidigare. Det är ju en av de stora tyska klassikerna. Och att alla talar tyska och franska i filmen ökar trovärdigheten.

Starka scener

Det finns många starka scener i filmen. Det är brist på förnödenheter. Svält, sjukdomar, lera och råttor är en del av vardagen. Två soldater vågar livet för att skaffa mat och riskerar att bli skjutna för ett par ägg.

Högtidsstunden är när det kommer brev hemifrån. Alla slåss om breven, för att få sitt brev först. Om det kommer något brev. Kanske något matpaket hemifrån?  Pauls nye vän Kat kan inte läsa sina egna brev och de sitter och läser brev tillsammans på dass, någonstans i en gles skog vid ett öde fält.

En av Pauls jämnåriga vänner hemifrån får ihop det med en fransk flicka och bär med sig hennes scarf som en snuttefilt ända tills det bittra och blodiga slutet.

Avlösningen kommer aldrig. Vad har hänt med de sextio nya män – eller pojkar – som har utlovats? En soldat begår självmord med en gaffel. En annan soldat tar hans vattniga soppa. Till synes oberörd över ännu en död soldat. Det är ju bara dumt att låta mat förfaras.

Rädda för krigets slut

Levnadsvillkoren är allmänt usla. Ändå är många av soldaterna rädda för krigets slut. För hur ska de kunna gå tillbaka till normalt liv när de inte vet vad som är normalt längre? Att sitta runt elden och bränna potatisar och äta dem med skalet på och berätta poänglösa roliga historier … det är det nya normala.

Magnifikt filmiskt hantverk

Det är ett helt fantastiskt arbete som gått in i den här filmen. Vilket jobb med att återskapa den här tiden och alla miljöerna. Alla priser för bästa foto – de är mycket välförtjänta. Mitt i all misär finns det bilder som är övernaturligt vackra. Som inledningen i ett rävgryt. Som trädtoppar som bildar en stjärna mot himmelen. Snöflingor som faller. Naturen tycks inte bry sig om vad de märkliga människorna håller på med.

Scenografin är också magnifikt  välgjord, med hela salar fulla av flickor som reparerar uniformer från döda soldater,  innan nya rekryter ska iklä sig uniformerna. Med firande unga pojkar i röda studentmössor som helt felaktigt tror att de ska ut på äventyr och se Paris, med verkliga skyttegravar och med många tidstypiska detaljer, allt från matkärl till gasmasker.

Uttrycksfullt nyförvärv

Nyförvärvet Felix Kammerer, som här filmdebuterar efter en karriär inom teatern, är ett fynd. Han kan uttrycka så mycket bara med ögonen – även när han är täckt med femtio nyanser av lera.

Filmen är en fullträff från början till slut. Det är starkt, engagerande och minnesvärt. Och ack så aktuellt. Årets film.