Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: David F. Sandberg
Skådespelare: Zachary Levi, Adam Brody, Helen Mirren, Lucy Liu, Djimon Hounsou
Premiär: 2023-03-15
Betyg: 2
Det är lika bra att säga det på en gång; hyser viss besvikelse över Shazam! Fury of the Gods. Första filmen Shazam! från 2019 en av de roligaste och kanske framförallt charmigaste superhjältefilmerna någonsin Men när nu ”tvåan” är här är det lätt att hävda att upphovsmännen tagit den lätta vägen mot ny framgång, och vräkt på med förstörelse-action och CGI-effekter och gjort detta till huvudattraktionen snarare än tagit till vara det som var föregångarens styrka.
En styrka som handlar om sympatiska huvudpersoner, deras varma inbördes relationer, smågnabb, kul dialog och Shazam-figurens uppenbart avväpnande naivitet. (Super)mannen är trots allt bara en tonårsgrabb vid namn Billy Batson innan han säger det magiska ordet.
Titandöttrar på krigsstigen
Så vad är det egentligen som står på i Shazam! Fury of the Gods? Well, för att uttrycka det enkelt skulle man kunna dra till med ”Gudarna är tokiga”, för att nu travestera titeln på en osannolikt framgångsrik 80-talskomedi. Det säger nämligen det mesta.
Eller något åt det hållet. För sant är att titanen Atlas tre döttrar Hespera, Kalypso och ungdomen Anthea är på krigsstigen. De har en plan för jorden, och den är inte hälsosam för mänskligheten. Men först snor de en antik gudastav från ett museum i Aten under kaotiska former. En stav, vars ursprungliga ägare är samma trollkarl som gav tonåringen Billy Batson (super)kraften att bli Shazam!
Kallas ett stort fiasko
På hemmaplan i Philadelphia försöker Billy och hans fostersyskon anpassa sig till livet som superhjältar. Samt att bli bra sådana. Det går sådär. De kallas gemensamt för ett stort fiasko i media efter diverse supermisstag. Fast nu har det blivit dags att växa med uppgiften. Annars är världen historia inom en väldigt snar framtid.
Bertättandets ljudnivå på tio
Ungefär så är upplägget. Inget nytt under solen där med andra ord. Vilket egentligen inte behöver vara ett problem. Däremot blir det lätt ett sådant när kreatörerna lägger för mycket krut på att imponera med monsteraction och förstörelse som aldrig tycks ta slut. För när berättandets ljudnivå är på tio hela tiden blir det trist till slut, och detta gäller särskilt när det handlar om den typen av storskalig action som superhjältegenren ofta representerar.
Mindre är aldrig mer
Som här där gudahelvetet bryter loss ganska snart efter halvtid. Manusförfattarna och svenske regissören David F. Sandberg verkar ha tänkt för mycket i termerna större och bättre och mindre är aldrig mer istället för på vad som gjorde första filmen till en framgång. Synd på så rara ärtor, får man säga. Sedan är det för all del kul att se Dame Helen Mirren och Lucy Liu ta på sig superskurkrollerna, men besvikelsen på helheten måste dessvärre smitta av sig på betyget.
