ERIC GADD om nya skivan: ”En artist i min ålder förväntar sig inte underverk, men jag är supernöjd med responsen”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det har varit en hel del Eric Gadd de senaste åren. Utöver det sedvanliga turnerandet har det blivit såväl Så mycket bättre som egen show i form av OMG och vinst i Sveriges Mästerkock VIP.

Musikutgivningen har dock hållit sig till ett minimum. Förutom några singlar hade landets soulkung inte släppt något album på tio år. Fast på självaste Nyårsafton smällde det äntligen till. Då såg nämligen slutligen albumet med titeln Vykort från 2000-talet dagens ljus. Verket kom till synes från ingenstans, men det hela hade legat och grott i medvetandet hos sångaren länge.

– Ja, så det var verkligen på tiden, kommenterar han. Jag tänkte ge ut en ny platta för fem år sedan. Sedan gav jag mig själv ett löfte att ge ut skivan under 2022, och då blev det på årets absolut sista dag.

Lirande hela tiden i digitala tider

Eric berättar att  han förr om åren brukade lägga ner mellan ett och två år på en platta, och då blev det ganska ordentligt med arbete utan att spela live. Sedan kom en period på lika länge då  jag bara turnerade. Fast i dessa digitala tider har allt förändrats helt, konstaterar han. Det är lirande hela tiden nu, och då finns det inte tid över att göra ny musik. Och det var väl i slutänden också tidsbrist som gjorde att nya albumet släpptes under årets sista skälvande minuter.

– Jag tänker så här: ”Om jag släpper det nu får jag åtminstone ut det”. Och nu när jag är helt indie har jag inte så många att bolla med heller. Men jag kunde känna att det hade ett värde att göra som jag gjorde. Jag var mer inne på marknadstänket under sent 90-tal och det tidiga 00-talet. Men det är en annan grej nu med streaming. I alla fall har jag valt att tolka det som att man kan släppa musik när som helst. Jag går helt på känsla. Så jag slipper förhålla mig till alla det där andra.

Förväntar sig inte underverk

– Men hur ser du på responsen så här långt? Är du nöjd?

– Jamen jag är jättenöjd. Jag räknar inte ens med att bli recenserad numera. Men jag har fått jättefina recensioner. Jag har fått tillbaka gillande för den riktning jag tog på den här skivan. Jag har gjort skivor i så många år tidigare, och bland de recensioner som var jättebra förr, där hade man missuppfattat allt. Den här gången verkar folk ha fattat och tagit emot mina intentioner. Något jag är glad över.

– Det kan jag förstå.

– Ja, en etablerad artist i min ålder förväntar sig inte underverk. Det säger sig själva att dagens modell med streaming riktar sig mer till unga lyssnare som trycker 100 gånger om dan på sin favoritlåt. Därför är jag supernöjd med responsen.

”Det bästa jag skrivit någonsin

Men som sagt, vägen har varit lång från ax till limpa. Första tanken på ett nytt album kom 2015, och två år senare kom så ett första nytt första livstecken i form av singeln Stay Away. Början på ett  nytt kapitel, betecknar Eric det hela som.

– Den var rolig och lätt att skriva, och kunde mäta sig med det bästa jag gjort. Det var en låt jag blev otroligt stolt över, och idag undrar jag om det inte är den bästa jag skrivit någonsin.

Poängen med cloud rap

Det är sådant som ger pepp, som kan leda till en ny våg av inspiration, menar Eric. Även om den nu mest kommer från afroamerikanska strömningar. Eftersom det är ett musikspår som hela tiden är dynamiskt, betonar han innan resonemanget kommer in på den för mig dittills okända subgenren cloud rap, tydligen en mix av allt mellan himmel och jord från emo, trap, ambient och dansmusik.

– Det är något jag kämpat med. Jag kunde inte förstå vad den skulle vara bra för. Det är ett helt nytt musikuttryck med en annan värdegrund. Den utmanar allt vad gäller hur saker ska göras. Så om man går med på det öppnas plötsligt en port, och det är det bästa som finns. Man befriar sig från gamla ideal. Och det tror jag hörs på den här skivan.

Kommit till under vitt skilda år

– Fast du berättar också i pressreleasen till Vykort från 2000-talet att sångerna kommit till under vitt skilda år tidigare. Så varför har de inte använts? Hade det med den vanliga anledningen att göra, att låtarna inte passade på albumet de var avsedda för från början.

– Nej, det var mer för att jag inte hann göra dem färdiga tidigare. Så då sade jag till mig att nu får jag göra något. Och jag är äldre nu, jag kan inte spendera sexton timmar på trumprogrammering längre. Jag var galen förr. Jag hade fullständigt snöat in. Däremot hade jag inte hunnit gå igenom och se vad som var bra. Men nu kunde jag snabbt gå igenom och se att ”den här låten kan jag arbeta vidare på”.

För mycket trendängslighet

Utgångspunkten inför nya albumet var dock i grund och botten att inte uppdatera soundet på de inte alldeles färdiga inspelningarna. Det fick gärna höras vilket år de var gjorda, helt enkelt. En rolig idé, tycker i alla fall undertecknad. Det finns för mycket trendängslighet hos alldeles för många i musikbranschen.

– Ja, precis. Den tanken tror jag på. Jag ville utmana de som tänker på det viset. Så jag tänkte ”Det var så här mina inspelningar lät då. Det är ett beslut jag tagit, och jag är nöjd med det”.

Kokbok efter kockvinsten

Erics engagemang för musiken är som synes intakt efter alla dessa år, men numera finns det även ett annat intresse som börjat ta plats i offentligheten. På senare år har han även blivit känd för sin faiblesse för det gastronomiska, och ett handfast bevis på detta är kokboken Mat och musik. Verket, som skrivits tillsammans med välkände kocken Erik Videgård släpps i mitten på maj, och ser alltså dagens ljus i kölvattnet på  Erics vinst i Sveriges mästerkock VIP, så tajmingen är minst sagt god.

Matlagning första steget mot att bli vuxen

Fast med detta sagt är förstås inte intresset för mat något nytt för sångaren. Det började reden i skolan.

– Det var ganska tidigt. Jag var i tolvårsåldern och började med hemkunskap, som blev ett favoritämne. Det hängde samman med min mamma, hon var feminist och inte jättepigg på köket. Då hade jag sedan länge saknat min mormors mat, och det började jag tänka på på hemkunskapen. Sedan vad jag förstått nu var det första steget mot att bli vuxen. Svårare än så var det inte. Om man kan klara matlagning och städning är man på rätt väg. Jag kan själv laga det jag vill äta.

Insåg enorma luckor

Fast vägen från att klara av matlagningen hemma till Sveriges mästerkock är förstås lång, och så här efteråt var det knappast självklart att Eric skulle sluta som vinnare. Det gick lite upp och ner, som han själv uttrycker saken.

– Första dagen var jag inte nervös, jag kände mig gedigen. Jag hade inbillat mig att på TV4 var det lite fusk, men det var verkligen ”Gör så här på en timme”. Det var då jag insåg att jag har enorma luckor. Så då blev jag skitnervös och presterade ganska dåligt.

– Vad gjorde du då?

– Sedan började jag återfå en del, och då tänkte jag att jag skulle bli ganska stolt om jag blev tvåa. Då blev jag lugn och fick flyt. Jag är väldigt sällan i situationer där jag tävlar. Musik är något helt annat. Jag har gjort Mello, men då tänkta jag att ”Man kan inte tävla på det sättet”. Fast det kanske gäller att ha vinnarinstinkt i sådana lägen.

Musiken prioriterad först

Men vinnarinstinkt eller inte, vad gäller Sveriges mästerkock VIP slutade Eric oavsett vilket på toppen, och detta i sin tur har lett till ”massor av propåer” om en eventuell Gadd-restaurang, och sångaren sticker heller inte under stol med att han vill göra något med mat och musik. Och det ”finns diskussioner”, som han formulerar saken. ”Det finns massor av sätt att göra det på”. Så hur allt utvecklar sig återstår att se. Men i slutänden är musiken trots allt prioriterad först.

– Ja, ja i den faktiska världen är det så. Det är där jag arbetat upp kunskap och artisteri, och det är något jag fortfarande brinner för. Så är väl lite svaret. Rent subjektivt kan jag få samma glädje och tillfredsställelse över att ha gjort en bra maträtt. Eller till och med ännu mer.

Går bra ihop

Eric berättar att han fördelen med matintresset är att krav och prestationsångest kan slås undan på ett annat sätt än när handlar om musik. Det handlar om ett slags ”friläge” då.

– Samtidigt går det här så bra ihop. Det är som att göra en ny bra låt. Men i den här världen måste man prioritera. Det är en ynnest för mig varje gång jag spelar live eller spelas på radio.

Har fått utvecklas framför en publik

– Och på tal om musiken, du släppte din första singel Ett ensamt hjärta redan 1987. Det är 36 år sedan. Vem kunde tro det?

– Ja, vem kunde tro det. Det är en väldigt bra fråga. Jag har fått utvecklas framför en publik. Fast hade du frågat mig då hade jag sagt att jag visst hade kunnat tro det. Sedan i och med genombrottet kom insikten att jag inte är så jävla bra som jag trodde. Det är ett imposter-syndrom. De tre, fyra stora skivorna var som att gå i skola. Jag analyserade och tog ut allt på varenda Marvin Gaye-skiva. Långsamt, långsamt lärde jag mig. Det var ganska mycket frustration i det där. Jag hade gått ut i intervjuer och sagt att jag skulle bli nästa Prince, men han skulle ha slagit av mig brallorna på två sekunder. 

Sade inte så mycket

Här passar jag på att damma av ett minne i samband med Rocktåget1993. På detta tidiga stadium i min journalistgärning hade jag bokats att göra intervjuer inför premiären med Tomas Ledin, Anders Glenmark och just Eric. Jag hade placerats i ett rum och intervjuade dem en efter en. Både Ledin och Glenmark var på sitt bästa pratsamma humör. Sedan kom Eric iförd hoodie och sade inte så mycket. Jag har alltid trott att det berodde på den ovana som ny ständigt påpassad stjärna, och när frågan nu ställs ligger väl sångarens svar inte så långt från sanningen.

– Det beror på, svarar han, apropå det där med den nya situationen som nykläckt stjärna. Det hände någonting då. Jag fick en liten chock. Först hade jag slagit i underläge, och när de tre första plattorna kom snackade jag fritt. Sedan var det något som jag sade som hamnade på löpsedlarna i tryck. Det var det jag hatade mest av allt. Jag tror att jag frågade mig där och då vad jag skulle göra. Så jag knep igen. Det fanns nog en tid då jag var självmedveten. Jag skulle prata på ett sätt så jag inte ångrade mig.

Finns ett positivt anslag

– Avslutningsvis. Hur ser du på framtiden. Ser du ljuset?

– Ja, jo det tycker jag nog för det mesta. Men om den är väldigt ljus vet jag inte. Fast jag är glad. Jag har släppt den där skivan nu, fått bra reaktioner och jag är hörd. Så det finns ögonblick som är väldigt bra. Sedan måste jag fortfarande jobba på. Det är ingen dans på rosor, men det finns ett positivt anslag.