ARGENTINA, 1985 – stark Oscarskandidat i den politiska thrillerns tecken

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Santiago Mitre
Skådespelare: Ricardo Darin, Peter Lanzani, Gina Mastronicola, Fransisco Bertin, Santiago Armas Estevarena
Land: Argentina
Genre: Biografi, Brott, Drama
Längd: 140 minuter
Visas på Amazon Prime
Betyg: 4

Det doftar Oscar igen. Redan nu på söndag går galan av stapeln på Dolby Theatre i Hollywood, och i kategorin Bästa utländska film märks bland annat Argentinas Argentina, 1985 , om efterspelet till militärjuntans rutinmässiga övergrepp och mördande under general Jorge Videlas styre från 1976-1983.

Precis som titeln mer än antyder tar historien sin början halvvägs in i 80-talet. Två år in i ett demokratiskt styre är tiden kommen att göra upp med det förflutna. En rättegång förbereds därför på civil nivå efter det att landets militärdomstolar valt att avstå från att åtala Videla och hans närmaste anhang.

Försvårande släktskap

Som åklagare i statens tjänst utses Julio César Strassera, en smått butter, rutinerad herre i femtioårsåldern, som till skillnad mot många andra jurister väljer att ta jobbet trots vissheten om stundens allvar och potentiella hot mot sin familj.

Åklagarassistent blir i sin tur en viss Luis Moreno Ocampo, en ung man med en försvårande familjemässig koppling till militärtoppen. Alltså är det också givet att Strassera hyser viss skepsis till sin nye kollega. Men det ska komma att ändras. För när det står klart att Ocampo just på grund av sitt släktskap byggt upp antipatier mot förtryckarregimen blir det annat ljud skällan från chefen Strassera.

Därefter börjar jobbet med att sätta ihop ett team, som kan hjälpa duon med research, och det blir ett yngre sådant med mindre erfarenhet. Allt för att de etablerade advokaterna är rädda om både rykte och säkerhet.

Inget dussinmål

Detta är upplägget, och om nu det här låter som en typisk rättegångsthriller med ett tydligt David mot Goliath-perspektiv, så ligger det väl inte alltför långt från sanningen. I alla fall ytligt sett. Dock handlade det här som synes inte om vilket dussinmål som helst, utan ett unikt fall vars utslag kunde avgöra folkets förtroende för den då unga fragila demokratin.

Sistnämnda fångar Argentina, 1985 på ett subtilt, men ändå självklart sätt. Filmen verkar vilja betona att, ja, korruptionen präglar alltjämt samhället och militären är fortfarande ett hot. Men vi är rätt väg.

Hjärtskärande förhör

Som synes avhandlar Argentina, 1985 allvarliga saker, och det är följaktligen också svårt att inte beröras när alla de flera tusentals som ”försvann” spårlöst under juntans tid är på tapeten. Förhörens med offrens anhöriga i rättssalen ter sig närmast hjärtskärande Som åskådare i tv-soffan önskar man allt ont åt de som sitter på de anklagades bänk.

En hyfsat udda samling

Samtidigt finns det onekligen viss humor i filmen också. Som i scenen där Strassera och Ocampo intervjuar potentiella medhjälpare för sitt team. Det är en hyfsat udda samling som infinner sig på intervju, och det är en lika udda samling som anställs.

Tar råd från sin lille son

Eller när Strassera pratar om fallet och rättegången med sin försigkomne lille son Javier nästan som om han vore vuxen, och dessutom verkar ta råd från honom. Eller när frun oväntat lättsamt konstaterar att ”det var ”hotmannen” som ringde igen. Det har han gjort hela dagen”.

Så nej, Argentina, 1985 är inget beckmörkt drama. Däremot är det här definitivt en välspelat seriös film som lyckas balansera det tunga som måste hanteras med fingertoppskänsla med en mera lättsam ton i de mera vardagliga situationerna.

Modell Oscar i åtanke

Sedan vid närmare eftertanke påminner det här i rätt hög utsträckning om något Hollywood skulle ha kunnat göra om man bara velat, och det säger jag med påståendets bästa innebörd, modell Oscar i åtanke. Tro inget annat.