Klicka på bilden, för att se hela bilden
Hur ofta ser man på en scen följande: Sex man på rad längst fram som spelar synt/effekter/keyboard? Hur ofta ser man ett band med tre basister? Hur ofta ser man ett band med två trummisar? Och då till den sista frågan: Hur ofta får man se allt innan nämnt samtidigt på en scen mindre än ett genomsnittligt vardagsrum? Ja, hade ni befunnit er på Plan B denna fredagskväll hade ni fått beskåda detta elva-mannaband med rötter från Göteborg som levererade space/kraut/psykedelisk rock. Och som om inte detta är nog är bandet dessutom instrumentalt.
Musik från en annan dimension
Lät det som en total kakofoni då med så många musiker? Nä, faktiskt inte. De har väl lyckats att komma överens att inte försöka överrösta varandra. Stilmässigt är det Hawkwind 1973 eller däromkring. Enkla melodier som bara repeteras i det oändliga där de svepande syntslingorna blir melodier. Den hårt drivande basen manglar på, och någonstans på den rökfyllda scenen står Lemmy och köttar på med sin bas. Trumsektionen driver även den på hårt och skoningslöst, och jag ser trummisen kyla sin svettiga panna med ölburkar emedan svetten flödade. Att det är influenser från andra utomjordiska band såsom Gong är inte heller någon nackdel.
Anonyma musiker
Men var är då detta för band? Uran GBG består av ett löst sammansatt musikkollektiv där de aldrig vet vilka som kommer eller inte. Jag läste att de repar ibland men aldrig alla samtidigt… Någon namnlista är tveksamt om det går att uppbringa. Dock vet vi följande; den svartklädde mannen med blinkande glasögon med en korp på hatten är ingen mindre än Nikke Ström som har förflutet i både Nationalteatern och Nynningen. Vi har även hela bandet The Exorcist GBG representerat i denna konstellation. Tentakel, Vesslan och Osynlige Man är vad de vill heta när de spelar. De sistnämnda var förband till At The Gates på KB förra våren och gjorde ett fantastiskt gig.
Klent med nytt material
Man kan inte anklaga Uran GBG för att vara produktiva då de bara släppt en platta som kom ut 2009. Den lilla upplagan sålde slut snabbt och pressades åter upp i en liten upplaga som även den sålde slut. Ja, och sen har de inte släppt mer musik. Men detta har inte på något sätt hindrat bandet från att bli tämligen populära inom denna genre och har med ojämna tillfällen dykt upp på diverse festivaler runt i Europa. De har istället blivit ett kultband som drar till sig allt från hipsters till gamla spacerockare som fortfarande drömmer om att Staica, nakendansösen/performanceartisten som Hawkwind hade på scen skall dyka upp.
Nåväl, dream on. Dessutom har hon fyllt 70. Övriga som inte drömmer passar på att kolla in bandet och dansar loss. Det blev bra tryck från första minuten. Med låttitlar som EMP, Strålskadad, Voice Of Uran och Härdsmälta får man själv skapa sig en bild av vad det handlar om.
Sammanfattning
Kan börja med att lyfta på hatten för Plan B som har öga och öra för den här sortens musik och ser till att man kan se det live. Ekonomiskt kan det inte vara någon bra affär varken för band (gaget delat på elva pers kan inte bli många kronor) eller arrangör, så läser ni om obskyra band som ska spela, se till att lyfta ändan från soffan och gör en förflyttning till Grängesbergsgatan och upplev något intressant.
Visst kan man lyssna på Spotify men att uppleva det här live är ljusår bättre. Och får Uran GBG för sig att släppa nytt album blir ingen gladare än jag. Dock, som tröst kommer The Exorcist GBG med nytt album om några veckor. Det släpps på det fantastiska skivbolaget Höga Nord. Där finns dessutom mer musik av denna kategori ifall man önskar det. Lyssna gärna på band som Tross och Fontän.
