Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Rhys Frake-Waterfield
Skådespelare: Maria Taylor, Natasha Rose Mills, Nikolai Leon, Craig David Dowsett, Chris Cordell
Premiär: 2023-02-15
Betyg: 3
Det är en en ”match made in heaven”, att para ihop Nalle Puh med slashergenren. Inte. Kan tänka mig att A.A. Milne hade roterat i sin grav om han bara kunde. Samtidigt misstänker jag att författarens släktingar vrider sig i plågor när de nu ställs inför fullbordat faktum att världens snällaste björn nu plötsligt förknippas med slakt på film.
Men fräckheten har lönat sig för manusförfattande regissören Rhys Frake-Waterfield. För hans verk lär vara enormt efterlängtat, och har tidigare lagt sig som nummer två på IMDb:s lista över årets mest emotsedda filmer.
Galna familjen i skogen
Vi talar hype, således. Men går det överhuvudtaget att motivera varför? Nja, är inte alldeles säker på det, men för skräckfansen borde i alla fall det här te sig som en hyfsat stor måste-film i nischen jag brukar benämna galna familjen i skogen.
Puh är heligt förbannad
Den vuxne Christopher Robin försöker med begränsad framgång berätta för sin flickvän Mary om sina rosenröda barndom med Nalle Puh. Det är väl därför paret nu befinner sig i Sjumilaskogen.
Fast är det någonstans de inte borde vara så är det just där. För Puh är heligt förbannad över att ha blivit övergiven fem år tidigare. Han och de andra hade ju ingenting att äta när Christopher åkte iväg till plugget, så de slutade prata och utvecklade ett hat mot mänskligheten. Innan Puh, Nasse och de andra stillade hungern genom att ta Ior av daga, bör påpekas.
Väntar på sina nästa offer
Därefter blir det ett raskt hopp till något helt annat. Typ. För här möter vi initialt Maria. Hon är traumatiserad efter att ha haft en stalker efter sig, så nu rekommenderar hennes terapeut någon lugnande aktivitet. Som att åka ut på landet med bästa väninnorna.
Ni förstår säkert redan vart det här barkar. För det är klart att gänget har hyrt en villa belägen strax intill Sjumilaskogen, och där väntar Puh och Nasse på sina nästa offer. De hungrar efter kött, och tänker inte vänta längre än nödvändigt.
Mycket uppmärksamhet för Nalle Puh-kopplingen
Om ni läsare nu tolkar detta som en antydan om ett ruskigt välbekant upplägg, så har ni förstås helt rätt för er, och någonstans kan jag väl spekulera i om denna skapelse fått så här mycket uppmärksamhet om det inte varit för Nalle Puh-kopplingen. Tror inte det om nu sanningen ska fram.
Undermåligt agerande på sina håll
Samtidigt ska villigt erkännas att våldsinslagen är såväl brutalt blodsöliga som hyfsat välgjorda. För att inte tala om innovativa.. Kan i alla fall inte påminna mig om att jag sett vissa varianter tidigare. På samma gång är spänningsmomenten inte oävna. Värre är det dessvärre med agerandet, som på sina håll tidvis ter sig väl undermåligt och hotar sabotera helheten.
Milnes figurer till det ikoniska massmördarstallet
Tur då att det ter sig så bisarrt och creepy att se dessa förvridna versioner av Puh och Nasse att man nästan glömmer bort detta faktum. I alla fall från och till. Så om nu manusförfattande regissören Rhys Frake-Waterfield haft för avsikt att addera Milnes figurer till det ikoniska massmördarstallet är det inte omöjligt att han lyckas.
Redan en hit
På samma gång ska det inte stickas under sol med att den låga budgeten på blott 50.000 dollar syns en del, men det hindrar inte Winnie the Pooh: Blood and Honey från att redan vara en hit. Snarare tvärtom. Filmen har precis haft sin världspremiär, och har redan dragit in en miljon. I dollar alltså. Så vinstmarginalen är redan enorm.
Klart med uppföljare
Men för att nu återgå till frågan som ställdes i början på den här texten. Lever Winnie the Pooh: Blood and Honey upp till hypen? Nej, det gör den väl inte, trean här bredvid är en aning skakig. Men det är en ganska underhållande skapelse ändå om slasherfilm är din forte.
Och ja, det är redan klart att det blir en uppföljare. Sedan kanske något av regissörens andra sagoskräck-projekt Bambi: The Reckoning eller Peter Pan’s Neverland Nightmare kommer först, men bara den som lever får se.
