EVA UNDER FIRE : LOVE, DRUGS & MISERY (BNM) – modern, melodiös metal som imponerar

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Tror det var med förra årets cover på Journeys Separate Ways (Worlds Apart) som jag först upptäckte Eva Under Fire. Tänk er att Halestorm gjort en tolkning innan Lzzy Hale började ta i för kung och fosterland i nästan varenda ton, så förstår ni att den låter bra. Ungefär så.

Bandet gör kort sagt denna klassiker rättvisa, men på sitt sätt, och nu är det alltså dags för bandet att albumdebutera. I alla fall fysiskt. 2015 års debutverk Anchor gavs aldrig ut i fysisk form. Dessvärre.

Potential för arenorna

Fast oavsett vilket, stark är denna sångsamling hur som helst. Sedan är Detroitbandet helt klart besläktade med andra amerikanska band som kom fram tidigare, kring slutet på 90- och början på 00-talet, typ Fireflight, Flyleaf, Icon for Hire och Skillet, Vi talar helt enkelt modern melodiös metal som fått sig pådyvlad en alternativ stämpel.

Alternativ, varför då kan man fråga? Det här är överlag musik med en potential att både spelas på radio och på arenor, och Eva Under Fire är goda representanter för genren, och tillika ett stjärnskott väl värt att hålla ögonen på.

Sångerska med stor pipa

Sedan må det kanske te sig övermaga hävda att Love, Drugs & Misery inte innehåller ett enda svagt spår, men jag har svårt att inte vara hyfsat imponerad över bandet. Melodimässigt är klassen hög, bandet låter hur tajt som helst och sångerskan Amanda Lyberg har en stor pipa som kan konkurrera med vokalissorna i ovannämnda band.

Om en relation på kraftig dekis

Eva Under Fire rockar helt enkelt, och aldrig rockar de väl så hårt som i inledande Blow. Eller som i groovigt riffiga Coming for Blood och Comatose. Förmodligen beroende på att dessa tre sånger görs i samarbete med metalsångare som hör hemma i andra tyngre band.

Lyberg handhar dock micken själv i Death of Me och Another Shot Through the Heart, två andra rockers – sistnämnda med viss rock ’n’ roll-feeling – värda att notera. Och låt oss här för all del inte heller glömma Misery, om ilska, otrohet och en relation kraftigt på dekis. Här vankas det både redigt drama och en catchy refräng med tillhörande Ooo-ande som bonus.

En tvättäkta powerballad

Och inte för att jag är förvånad, men kvintetten briljerar även i de softare sakerne. Heroin(e) bubblar av frustrerad desperation medan Give Me a Reason är en tvättäkta powerballad, modell 00-tal.

Slutligen måste också påpekas att covern på U2:s With or Without You är lika vacker som lysande, och mer finns väl inte att tillägga. Mer än att Eva Under Fire är väl värda att hålla ögonen på.