Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Andreas Öhman
Skådespelare: Karin Franz Körlof, Peter Haber, Suzanne Reuter, Liv Mjönes, Arvid Kananian
Premiär: 2023-02-03
Betyg: 4
Både den riktigt charmiga och lyckade I rymden finns inga känslor och den inte riktigt lika lyckade Bitchkram var begåvade med ett något udda upplägg av regissören Andreas Öhman. Något inte En dag kommer det allt det här bli ditt är. Detta verk kan nämligen sorteras in i den välanvända nisch som stavas hemvändarrullar. Å andra sidan är konceptet slitstarkt, så varför gnälla i onödan.
I handligens centrum möter vi singeln Lisa, Stockholsmstjej fri som fågeln med egen karriär som edgy serietecknare publicerad i inget mindre än Aftonbladet. Som om inte detta vore nog står hon i begrepp att släppa sin första bok. Då hör föräldrarna från obygden utanför Kramfors av sig. De vill samla syskonen för att berätta något viktigt. Mor eller far har fått cancer, spekulerar Lisa, men det handlar om något helt annat. Om än likväl allvarligt.
Vem vill ta ansvaret för skogen?
I alla fall på lång sikt. Fortlevnaden av familjens skog på ett vettigt sätt ska säkerställas, och nu handlar det om vem i syskonskaran på tre som ensam vill ta ansvaret för den. För här ska inget vare sig styckas upp eller säljas till ett skogsbolag vid päronens död längre fram i tiden.
Problemet är bara att det inte finns några självklara kandidater. Varken brodern, ensamstående pappan Håkan eller syrran Josefin med familj är tända på att flytta. Och Lisa är inte att räkna med. Eller är hon?
En dödlig tragedi
Ungefär så rullar historien på, och fokus är på den den spontana, ”oansvariga” Lisa som enligt syskonen inte har vuxit upp trots att hon passerat de trettio. Samtidigt kommer gammalt groll enligt välbekant mönster i dagen. Men inte i så hög utsträckning som man kanske tror. Istället fokuserar regissör Öhman på ett trauma som ligger längre bak i tiden. På en dödlig tragedi, som ingen tycks kunna komma över även om ingen pratar om den längre. Allra minst Lisa som fortfarande pratar med och upplever en närstående som inte finns med oss längre som levande.
Ser världen genom sitt tecknande
Nu kanske detta låter både mörkt och sorgligt, och visst är både mörker och sorg givna ingredienser, men faktum är att En dag kommer allt det här bli ditt också är en både rolig och på ett vis också tämligen lättsam skapelse präglad av slagkraftiga repliker, och som mest skruvad när det kastas in dialoger mellan Lisa och diverse icke pratiga saker, typ badskum, en ensam kräfta och en hel butikshylla med kaffe, som säger beska sanningar. Märkligt, kan tyckas, men det är ju så här Lisa ser världen. Genom sitt tecknande, om ni förstår.
Inslag ter sig skojfriska och inspirerade
Är för övrigt tacksam för att Andreas Öhman vågat sig på ett udda grepp som detta. För det fungerar förvånasvärt väl. Inte nog med att dessa inslag ter sig både skojfriska och inspirerade, de balanseras dessutom både snyggt och skickligt med det allvarliga som historien serverar. Fler svenska filmskapare borde försöka sig på liknande tilltag, det hade adderat fräschör till en del av de mest gravallvarliga misärskildringarna.
