ANASTACIA, Trägår’n, Göteborg den 30 januari 2023 – med personlig hitkänsla och positivism

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Att beteckna Anastacia Lyn Newkirk som en överlevare vore knappast någon överdrift. Hon drabbades av tarmsjukdomen Crohns redan som tonåring, har haft hjärtproblem och inte minst besegrat bröstcancer två gånger.

I ljuset av detta elände är måhända tillfälliga röstproblem kanske inte ens att betrakta som en petitess, utan mer något hon måste acceptera utan knot. Fast när sångerskan tvingades avbryta sin Europaturné i oktober förra året när farbror doktorn gav sångförbud ligger det förstås ändå nära till hands att tro att frustrationen låg utanpå skinnet på henne.

Både talang och karisma, för böveln

Men efter regn kommer solsken, som det heter i det klyschiga talesättet. Så i måndags bara sisådär tre och en halv månad efter arrangörens besked att spelningen på Trägår´n var inställd äntrade amerikanskan till slut äntligen dess scen till slut.

Backad av ett kompetent tremannaband, lika många dansare som adderade showfeeling samt en duktig körtjej levererade vokalissan en nittio minuter lång spelning präglad av rivig personlig hitskänsla och positivism.

Och så var det förstås det här med rösten. Den är måhända inte hundra procent unik om än bra nära, men den är definitivt omisskännlig.…och imponerande. Har aldrig förstått varför surmagade kollegor alltid varit så snabba med att avfärda henne. Kvinnan har ju för böveln både talang och karisma. Dessutom är hennes musik faktiskt överlag mer eklektisk än vad många kanske har lust att medge.

Snärten och hooken saknades

Fast om man nu ska vara ärlig började tillställningen väl en aning trevande. Även om jag egentligen helst vill karaktärisera det hela som en lovande mjukstart. Samtidigt är väl inte lättfunky Not that Kind och Freak of Nature de allra starkaste alstrena i sångkatalogen. Den där riktiga snärten och hooken saknas liksom i båda fallen, vilket märktes även i liveformatet.

Melankolisk dänga med sommarfeeling

Fast det skulle komma att lyfta, och det omgående därefter. Välbekanta skapelser som Paid My Dues och Cowboys and Kisses följde. Liksom Overdue Goodbye, en mindre känd sak från sångerskans tidiga album Freak of Nature, som utan vidare kan placeras i det smått diffusa facket skön melankolisk dänga med sommarfeeling.

Vi talar i termerna givet utropstecken, helt enkelt. Och ett annat sådan var utan tvekan även Why’d You Lie to Me. Här botaniserade fröken Newkirk i den latinoinfluerade myllan på ett högst förtjänstfullt sätt.

En tacksamhetens tanke till Sting

Förtjänstfullt levererades även andra softa sånger, typ smekande Who’s Gonna Stop the Rain. Extraplus här för den akustiska inramningen signerad skånske Anders på gitarr, men sångerskan borde även sända en tacksamhetens tanke till Sting med tanke på beröringspunkterna med melodin till hans Shape of My Heart.

Rockådran närdes

Raka motsatsen till denna smekande skapelse var covern på Sweet Child O’ Mine. Det rockade nämligen. Hyfsat hårt. Men Anastacia gjorde likväl låten till iin. Utan att göra våld på originalet dessutom. Rockådran närdes för övrigt ytterligare med ett kort utdrag ur AC/DC:s Back In Black, modell acapella.

(Pop)ordningen återställd

Med One Day In Your Life strax därefter återställdes dock (pop)ordningen med emfas, och sedan inleddes början till slutet så småningom Några av de allra säkraste korten hade sparats till showens klimax, och den bevandrade kan säkert räkna ut vilka. Om jag nämner att I’m Outta Love avverkades som sista ordinarie sång och Left Outside Alone plockades fram som enda encore-nummer så blir förmodligen ingen förvånad.

Något som emellertid överraskade var sångerskans spontana utbristandet av sistnämnda sång acapella – igen – innan ridåfall En bonus som gick hem, minst sagt. Exalteringen var stor i den utsålda lokalen.

Ett uttryck för tacksamhet

Samtidigt är jag övertygad om att tilltaget inte var det minsta kalkylerat, utan snarare ett uttryck för tacksamhet över att alltjämt vara här och vara uppskattad för vad som åstadkoms på scen Men med detta sagt, Anastacia är likväl också ett typiskt proffs av amerikanskt snitt med en obändlig vilja och arbetsmoral. Något som faktiskt kvällens show som helhet också gav tydligt uttryck för.