Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Die Wannseekonferenz (The Conference)
Regi: Matti Geschonneck
Skådespelare: Philipp Hochmair, Johannes Allmayer, Maximillian Brückner, Matthias Bundschuh, Fabian Busch
Premiär: 2023-01-20
Betyg: 4
Tala om sorglig påminnelse om människans ofattbara grymhet. Wannsee 1942 bygger på protokoll från ett möte som hölls den 20 januari 1942 i en naturskön förort till Berlin. Ämnet för dagen var ”Den slutgiltiga lösningen av judefrågan”, och leddes av Reinhard Heydrich, chef för Nazitysklands säkerhetsministerium. Allt på uppdrag av riksmarskalken Hermann Göring, som gett honom i uppdrag att leda och genomföra masslakten av Europas elva miljoner judar.
Detta är upplägget, men värt att nämna här är att mördandet av judar redan påbörjats vid den här tidpunkten. Åtminstone en halv miljon hade redan avlivats i öst på det här, bland annat medelst gasning i tågvagnar. Därför fokuserades mest på det praktiska, typ hur deportationer och hur förintelse i sådan här enorm skala skulle koordineras.
Avhumaniserade
Det är också i detta avseende som denna välspelade film har sin styrka. Den visar bara genom dialogen hur avhumaniserade judarna blivit av nazisterna. Så när frågan om hur ”germaniseringen” av Europa ska gå till, hur transporterna ska klaras av med elva miljoner judar att ”hantera” låter det mest på de styrande nazipamparna som om de pratar om transporter av vilka döda ting som helst.
Vidrig cynism
Dessutom är förstås alla närvarande i grund och botten överens om det hot judarna utgör vad gäller världsordningen. Cynismen är gränslöst vidrig. Någon beklagar sig till exempel över att det behövs elva miljoner kulor för at döda lika många judar, och i en lång diskussion pratas det om halv- och kvartsjudar och vilka som möjligen ska slippa bli deporterade. Bara för att nu ta några exempel.
Vidare går det inte att fråga sig om enskilda judar bär skuld, som någon uttrycker saken. Man måste slå tillbaka hårt.
Oroligt revirtänkande
Finns det då ingenting man inte är överens om? En hel del, om nu sanningen ska fram. Men då handlar det mest om oroligt revirtänkande För det är först när frågor om ansvarsfördelningen vad gäller diverse juderelaterade frågor som debatten är i närheten av att bli upprörd.
För att slippa allt dylikt tjafs föreslår Heydrich till slut dock att allt ansvar för judefrågan ska tas över av SS Reichführer Heinrich Himmler, och så blev det också mycket riktigt till slut.
Behövs som en påminnelse
Det talas ofta vitt och brett om ”viktiga filmer”, men Wannsee 1942 är verkligen en sådan. Att denna realistiska och fullständigt trovärdiga skapelse borde visas i dagens svenska skolor där antisemitismen har ökat i oroväckande hög utsträckning på senare år borde vara en självklarhet. Men den behövs också som en påminnelse om att det oerhörda och allra värsta man kan tänka sig verkligen kan inträffa om man låter extremism och lögner frodas utan fakta och motargumentation.
Har kramat ut det mesta
Att det sedan vilar en mindre air av filmad teater över helheten får man ta. Det ligger trots allt i dess natur eftersom större delen av speltiden spenderas i ett rum där alla medverkande sitter i möte och pratar. Ändå tycker jag nog att regissören Matti Geschonnek kramat ut det mesta av den inneboende stämningen och dramatiken, och det är faktiskt gott nog.
Men som sagt, särskilt filmiskt är inte det här, och det gör att det hela trots allt lite får skimret av knastertorr framställning när domen ska delas ut.
