Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi; Jean-Francois Richet.
Skådespelare: Gerard Butler, Mike Colter, Daniella Pineda, Tony Goldwyn, Lilly Krug
Premiär: 2023-01-20
Betyg: 3
Med avspark 1970 gjorde ett årtionde med hårresande flygfärder sin entre på filmrepertoaren. Airport blev en kioskvältare och efterföljarna kom som ett brev på posten och på den tiden fungerade postverket.
Dean Martin, Charlton Heston. Jack Lemmon och Alain Delon fick flyga sig genom eld och vatten för att få ner sina plan igen på fast mark, och gärna med så många stjärnor (för planet var alltid fyllt med filmstjärnor) som möjligt i levande skick.
Erfarenhet av skakig flygresa
Långfilmer och tv-filmer duggade som ett stilla vårregn över filmdukarna med ett flygplan i fokus. Jag gillade genren eftersom jag själv hade erfarenhet av en minst sagt skakig flygresa mellan Vegas och New York. Alla helvetets makter var lösa och planet skakade som en cocktailshaker under hela färden.
Jag höll hårt i mitt John Wayne foto, och läste tio Ave Maria så det gick vägen, men nu visste jag allt och lite till om flygturbulens. Mycket skrevs också om Eastern Airlines 401 krasch nere i Florida 1972, speciellt eftersom de döda piloterna gick igen på flighten och ingen vågade flyga sträckan längre.
Intentioner att leverera rejäl dos action
Nåväl allt detta om hur jävligt det kan bli om vädrets makter inte gör grönt ljus för en flygtur i lugn och ro med en bra bok. Nu tycker man det är läge igen att väcka genren till liv och i trådarna håller den habile regissören Jean-Francois Richet, som uppenbart inte har andra intentioner än att leverera en rejäl dos genuin action utan att låta sig störas av realism och substans.
Det gällde på 70-talet, och det gäller nu. Att inget är nytt under solen och intrigen om ett kraschat plan på en av terrorister bebodd ö utanför Filippinerna knappast kan lysa i skenet av nytänkande eller digna under tyngden av kreativitet tillåter man sig låta udda vara jämnt.
Butler som klippt och skuren
Det är proffsigt berättat, god styrfart hela vägen, och nu talar jag naturligtvis inte om planet. Eftersom jag nu som alltid vill relatera till den gamla skolan där hjältarna (Wayne, Mitchum,S tewart, Fonda. Lancaster) även i till intet förpliktigande action agerade som karlakarlar korkar jag upp en flaska JD för hjälten (kapten Brodie Torrance), personifierad av Gerard Butler.
Butler är som klippt och skuren i sin kaptensmössa och torra och lite luggslitna framtoning, en kille som varit med ett tag i livets berg-och-dalbana. Inte så att Butler gör en Shakespeare, men han vet vad han sysslar med och levererar därefter till 100 procentig tillfredsställelse för målgruppen.
Summan av kardemumman alltså en actionrulle som håller vad den lovar – varken mer eller mindre.
