EN SÅNG FÖR MIN DOTTER – sevärt slice of life drama för fans av genren

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Cinco lobitors
Regi: Alauda Ruiz de Azúa
Skådespelare: Lala Costa, Susi Sánchez, Ramón Barea, Mikel Bustamente, José Ramón Soroiz
Premiär: 2023-01-06
Betyg: 3

De spanska kritikerna lovordar, Pedro Almodovar tar till bröstonerna och festivalpriserna alternativt nomineringarna till diverse priser haglar från runt om i världen. Filmen det handlar om är En sång för min dotter, ett vardagligt drama som utspelas under en avgörande tid för familjen i handlingens centrum. Och visst är hypen lätt att förstå. För någonstans är alla ingredienserna som krävs på plats.

Men samtidigt med risk för att nu svära i kyrkan, så får jag nog säga att jag inte är lika knockad som många av kollegorna . Inte minst Almodovar själv brukar göra sådant här avsevärt mer färgstarkt och drabbande.

Postdepression

I fokus ser vi Amaia, nybliven mor som ser sig tvungen att tillfälligt återvända till sitt föräldrahem när maken Javi får ett jobberbjudande på resande fot. Hon är stressad över att missa karriärtågets möjligheter, och har av allt att döma dessutom drabbats av postdepression efter barnets födsel.

Sjukdomen slår till

Man kan misstänka att Amaia hoppas få avlastning i vardagen av mamma Begona och pappa Koldo. Så blir det dessvärre inte. Det visar sig nämligen att föräldrarna har en hel del ouppklarade frågor emellan sig att lösa, så irritationen ligger i luften. Som om inte detta vore nog slår sjukdomen till på värsta sätt, vilket sätter Amaia i positionen som den omhändertagande, snarare än tvärtom.

Liksom livet självt

Det är med andra ord upplagt för mycken gråtande och sentimentalitet, men upplösningen ter sig faktiskt lite oväntat tämligen sparsam vad gäller sådant. Vilket faktiskt är välgörande för tonen som helhet i denna film. Särskilt som känslan av slice of life-drama aldrig är långt borta. Ett slice of life-drama, som definitivt är sevärt för fans av genren. Fast också inte överdrivet dramatiskt rent filmiskt. Liksom livet själv många gånger för övrigt, och det är förstås en poäng så god som någon av regisserande manusförfattarinnan Alauda Ruiz de Azúa.

print

Våra samarbetspartners