ALTER BRIDGE: “Vi flög in fans från hela världen, hade en Q & A, och tog en drink med dem efteråt”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Mark Tremonti, Brian Marshall och Scott Phillips, gitarrist, basist respektive trummis i Alter Bridge lär aldrig kunna fly från arvet och den enorma succén med sitt förra band Creed, som satte rockvärlden i brand under en intensiv femårsperiod i skarven mellan 90- och 00-tal.

Fast tillsammans med sångaren Myles Kennedy har trion onekligen lyckats avsevärt bättre än vad folk har rätt att förvänta sig. Avtrycket som gjorts under namnet Alter Bridge får nämligen sägas vara högst märkbart. Idel priser, listplaceringar och goda recensioner har präglat deras gärning under de arton år de hållit ihop, och det är långt ifrån över än. Bandet är för närvarande aktuella med sitt sjunde album Pawns & Kings, och stämningen är av allt att döma på topp.

– Yes, vi hade ett lyssnarparty i början av oktober, säger Scott Phillips. Vi flög in ett gäng fans från hela världen, hade Q & A med dem och tog en drink efteråt. Det var så vi gjorde på 90-talet också, och vi får mycket fin respons vid sådana tillfällen. Det känns bra, det går tillbaka till kärnan av vad Alter Bridge är.

Pandemin definitivt en utmaning

Samtidigt var inte allt som det brukar den här gången. Rutinerna vid tillblivelsen av det nya verket förändrades. Under pandemin var inte mycket som vanligt.

– Det där var definitivt en utmaning. Att skapa albumet var typ likadant, men skillnaden var att turnécykeln försvann, och då bollade vi inte längre idéer med varandra. Annars kan jag säga till Myles något i stil med ”Vore det inte coolt om vi gjorde såhär där”. Men det blev inget sådant den här gången.

Sände e-mail till dropbox

– Det låter onekligen lite trist?

– Ja, annars är vi ute sexton till arton månader från och till på turné, och vi fick inte chansen att göra det den här gången. Istället sände vi e-mail till dropbox, och det var något som var utan motstycke för oss. Men vi klarade oss igenom det. Fast i vanliga fall tar vi oss alltid tid att sitta i ett rum tillsammans, så att förvandla de enskilda idéerna till bandidéer hände inte på samma sätt den här gången.

Musiken kräver mörker

Samtidigt medger Scott utan omsvep att Alter Bridge har en faiblesse för lyrik med en mörk touch. Musiken kräver det har gitarristen Mark Tremonti sagt i samband med en tidigare intervju, och kollegan bekräftar också mycket riktigt detta.

– Yeah, när jag läser igenom texterna, så får jag säga att de passar bra ihop med musiken även om det finns en del som är upplyftande också. Titelspåret och en del av de andra sångerna är vi i ett nötskal. Vi skriver om människor som försöker hitta sin plats i världen, och om de som hävdar att de orättvist blivit fråntagna vissa saker.

Mer rakt på

– För egen del tycker jag också att ni låter ovanligt tunga den här gången?

– Jag håller med. Musikaliskt är det här en av våra tyngre skivor på vissa ställen. Rent produktionsmässigt är den mer rakt på också. Tycker den påminner en del om Fortress (bandets fjärde album från 2013). Det här är något jag pratade om med vår producent ”Elvis” (Michael Baskette). På vår förra skiva använde vi oss av keyboards och syntar, och det älskade vi då. Men jag tycker vi går tillbaka till rötterna den här gången.

Produktionstricken är borta, menar Scott och tillägger att det bara låter bara som fyra killar i ett rum. Det är väldigt tydligt, betonar han och gör slutledningen att Pawns & Kings är ett av bandets bästa album så här långt.

Har varken blivit lättare eller svårare

Och så här långt innebär alltså för att nu tala klarspråk sju album och arton år in i historien. Så frågan blir då var bandet står rent kreativt på en skala i dessa dagar. Har det blivit lättare eller svårare att skapa under årens lopp är frågan.

– Jag skulle inte vilja säga att det vare sig blivit svårare eller lättare. Det har bara blivit rutin. Jag själv är bara lycklig över att jag har bandkompisar som Mark och Myles. De skriver både var för sig och tillsammans med oss alla, och de skriver konstant. På samma gång har vi alla inflytande över vad som skapas, men eftersom vi gjort det här så mycket kan vi rutinerna.

Skapades av nödvändighet

– Vilket är förståeligt. Arton år är trots allt nästan dubbelt så länge som Creed var aktiva initialt?

– Yeah, så är det verkligen. Jag menar, Creed på toppen av sin karriär var kring 1997-2003. Det var kanske sju år totalt medan Alter Bridge hållit igång i arton. Så det här bandet har onekligen utgjort en stor del av våra liv länge nu.

– Samtidigt skapades väl Alter Bridge utav nödvändighet, och då särskilt på grund av problemen med Scott (Stapp, Creeds sångare)?

– Absolut, Jag menar, Mark och jag var väldigt tydliga med att vi ville fortsätta arbeta tillsammans. Ingen av oss var redo att avsluta karriären. Vi var bara 29, 30 år då, och vi älskade att göra musik. Men på det stadiet hade Brian varit ute ur bilden ett tag, och vi hittade ingen sångare som kunde ta över efter Scott. Han var unik, så vi ville ha någon annan typ än honom.

Insåg hur ”badass” han var

– Och det var då Myles kom in och räddade situationen?

– Ja, vi hade audition med ett par stycken, och det var då vi kom i kontakt med honom. Vi hade turnerat med hans band The Mayfield Four, och lyssnade igenom deras andra album, och det var då vi insåg hur ”badass” han var. Så han kom ner till oss i Orlando, och resten är historia.

Fansen älskade Creed

Rockhistoria skrevs dock långt innan under tiden med Creed. Enorma framgångar som innebar sisådär trettio miljoner album fördelade på tre album skojar man inte bort även om trendängsliga kritiker sällan var särskilt vänliga i sina omdömen. Postgrunge var liksom aldrig proffstyckarnas melodi då det bagav sig, men fansen älskade Creed oavsett vilket.

– Yeah, vi fick definitivt ljuset på oss då, men vi förstod det inte riktigt förrän efteråt. Vi trodde alla hade det som vi. Vad det nu än handlade om, så antog vi att alla band delade samma story. Sedan insåg vi att inte alla fick samma möjligheter som vi. Men jag är lycklig över att allt det där hände vid den tid som det gjorde.

Skrattretande ersättning till artisterna

– Och succén var enorm. Ni sålde kring trettio miljoner skivor. Det är något som är rena fantasier idag?

– Yeah, det är en helt annan värld vad gäller kompensationen. Den teknologiska framryckningen har gett alla möjlighet att hitta nya artister. Man kan upptäcka alla sorters musik från hela världen. Men ersättningen till artisterna är skrattretande, det är orättvist. Samtidigt är företagen som förser människor med musiken överkompenserade. Alla borde få en fair betalning. Folk skulle bara veta hur lite vi får. Det är en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt liten summa.

Får nya fans varje dag

Trots den med rätta desillusionerade synen på artisternas ersättningsnivåer har emellertid inte entusiasmen för musiken falnat hos Scott. Eller för Alter Bridge specifikt för den delen, snarare tvärtom. Och inte säger han sig heller direkt ha sett tillbaka till tiden med Creed heller trots en kortare återförening i skarven kring förra decenniet.

– Från det vi drog igång Alter Bridge 2004 till nu har jag faktiskt aldrig gjort det. Som läget är med oss nu har det verkligen börjat ta fart nu. Vi har fått upp ångan. Vi får nya fans varje dag som upptäcker och gillar oss. Många gånger förr kunde folk fråga mig vad jag gör. Då sade jag att jag spelar i ett band. ”Vilket då?”, kunde de säga. ”Alter Bridge”, svarade jag. ”Aldrig hört talas om dem”, fick jag höra. Men numera är det mer ”Vilket band spelar du i?”, ”Alter Bridge”. ”Oh Yeah, jag känner till dem”.

Har fortfarande en stor passion

– Låter som ett steg i rätt riktning?

– Ja, jag kan känna att ju mer vi arbetar, desto fler känner till oss. Så jag är exalterad över att komma ut och träffa vänner och fans igen. Det är vi alla. Vi har fortfarande en stor passion för det här. Ännu mer så än tidigare. Så det ska bli spännande att komma ut och tänja på gränserna.

”De där tre från Creed med ny sångare”

– Avslutningsvis: vad är den största missuppfattningen om Alter Bridge?

– Den största missuppfattningen. Aah, jag vet inte. Jag tror folk har en rätt allmän känsla för oss. Jag tror de känner vad grejen med oss är, och jag har faktiskt inte hört något speciellt mer än att vi är ”De där tre från Creed med en ny sångare”. De kan säga att vi är Creed Part 2, och inget kan vara längre från sanningen än det. Det är totalt fel, och jag tror att när folk får en chans att höra oss kommer de att se på riktigt vad vi är. Då kan de avfärda allt sådant. Sedan betyder det inte att jag inte är stolt över vad vi gjorde med Creed, men det var något helt annorlunda som vi gjorde förr.