Klicka på bilden, för att se hela bilden
Femtio miljoner. Så många album har Simply Red sålt genom åren. Men precis som många andra akter med rötterna i 80-talet har hitsen föga förvånande sinat med åren. Men frågan är om det spelar någon roll. Ett band kan ju trots allt göra musik av god kvalitet ändå, listplaceringar är knappast kopplat till klassen på de musikaliska skapelserna.
Men framförallt är det tämligen vanligt att “gamlingarna” fortsätter vara giganter live. Som Simply Red. Combon befinner sig för närvarande på Europaturné, och igår gjorde bandet köpenhamnska Royal Arena den äran. Utsålt var det också, vilket betyder att 15.000 fans hade löst biljett. Imponerande, får man väl säga. Det är trots allt femton år sedan man hade en hit senast.
Purfärsk låt en tvättäkta popdänga
Fast som sagt det är inte där lockelsen ligger. För som det heter “Kvalitet går aldrig ut tiden”, för att nu försvenska ett engelskt talesätt. Kvällens purfärska smakprov från kommande års ännu så länge obetitlade verk, Better With You lät som en tvättäkta popdänga, som rimligen hade blivit en världshit om den släppts under storhetstidens 80- och 90-tal.
Extra plus för allsången här, hade säkert Hucknall utbrustit om han fått chansen. För ärligt talat, hur ofta lyckas en artist få en hel arena att sjunga med i en alldeles ny sång?
Ingen falsk varudeklaration
Sedan för övrigt var det bara gamla godingar som avverkades. Inget nummer efter 2003 fanns på setlistan. Eller några obskyra spår, för den delen. Å andra sidan kör inte precis bandet med någon falsk varudeklaration. Turnén går trots allt under namnet All the Hits Live, så receptet var det samma som på förra veckans hitkavalkad med Kim Wilde på KB i Malmö.
Däremot hade bandet botaniserat om i den ständiga låtlistan denna afton och lagt in fler upptempolåtar “…eftersom det är stående publik ikväll”, som sångaren Mick Hucknall förklarade saken.
Låtkvartett tillhörde kvällens höjdpunkter
Samtidigt fanns det förstås inte på kartan att undvara sådana klassiker som Holding Back the Years, Stars och For Your Babies. Eller för den delen If You Don’t Know Me by Now, som fick avsluta tillställningen.
Vilket förstås bara var en självklarhet. Dessa fyra nummer fungerade nämligen inte bara som variation till de snabba låtarna, i min bok tillhörde denna låtkvarttett utan tvekan också kvällens höjdpunkter. Hucknall och gänget har liksom alltid varit mästare på att göra flott mer eller mindre blåögd soulpop, och det excellenta bandet såg till att lyfta sångaren ytterligare med sitt knivskarpa musikeröra och en avsevärd spelglädje.
Alla fick sina ögonblick i solen
Här glänste alla som en lysande enhet. Även om det förvisso på samma gång är omöjligt att inte framhålla gitarristen Kenji Suzuki lite extra. Här har vi en lika skicklig som utlevande herre som inte sällan skapade extra finesser åt sångerna samtidigt som han var ovanligt underhållande att skåda.
Här är det dock också viktigt att påpeka att alla i bandet mer eller mindre fick sina ögonblick i solen. Hucknall tycks mycket väl ödmjukt medveten om att han trots sin front- och ledarroll bara är en del i maskineriet och att allt ljus på mig knappast är en klok devis att leva efter.
Heta rytmer behövdes
Oavsett vad i repertoaren som spelas, är man benägen att tillägga. För precis som nämndes tidigare här ovan dominerade de snabba och svängiga låtarna en aning mer än tidigare under turnén, och i detta avseende stod onekligen Night Nurse, på skiva ett samarbete med Jamaicaduon Sly and Robbie, ut. Därmed talar vi också i termerna reggae, och visst behövdes det lite extra heta rytmer från Karibien mer än vanligt med tanke på minuskylan utanför arenan denna afton.
Upptempoess tog vid
Sedan var svänget i Barry White-covern It’s Only Love Doing It’s Thing för all del minst lika starkt, och som sista ordinarie nummer kom så upptempoessen Something Got Me Started och Fairground innan encore-delen tog vid med genombrottshiten Money’s too Tight (To Mention), som avverkades i egenskap av andra extranummer.
Logiskt glada och nöjda
Med detta sagt befästes därmed också partystämningen en sista gång där ute i folkhavet. Det var med andra ord bara fullt logiskt att alla där uppe på scenen såg så påtagligt glada och nöjda ut när sista tonen väl klingat av.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.