TROLL – underhållande när gigantiskt troll attackerar Oslo

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Roar Uthaug
Skådespelare: Ine Marie Wilmann, Kim Falck, Mads Sjøgård Pettersen, Gard B. Eidsvold, Anneke von der Lippe
Land: Norge
År: 2022
Genre: Action, Äventyr, Drama
Längd: 101 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en norsk kaiju-film. Ja, jättemonsterfilm, alltså. 1986 kom en amerikansk film som hette Troll, regisserad av John Carl Buechler. 1990 kom den italienska filmen Troll 2 en legendariskt dålig – och rolig – film som av vissa anses vara den sämsta filmen någonsin (det är den inte). Troll 2 hade ingenting med TROLL att göra. 2010 kom den norska filmen Trolljägaren, som jag vill minnas blev en hyfsad framgång världen över.

Denna nya Netflixfilm ligger närmare Trolljägaren än Troll och Troll 2. Men närmast ligger den nog Godzillafilmer och liknande jättemonsterfilmer.

Lurviga små troll elle gigantiska jättar

Jag är ingen större expert på folktro och troll, men jag inbillar mig att svenska troll är lurviga varelser som bor i skogen, medan norska troll är gigantiska jättar. Eller det finns kanske både små och gigantiska troll i både svensk och norsk folktro. Uttrycket “söt som ett troll” passar inte in på jättarna. Å andra sidan är det väl ingen som säger “söt som ett troll” längre.

Hyfsat tilltagen budget

Det är Roar Uthaug som regisserat Troll. Han har tidigare gjort Kallt byte och Vågen, och senast gjorde han den riktigt usla med Alicia Vikander (som jag av någon anledning inte recenserade). Filmen har med norska – och nordiska – mått mätt en hyfsat tilltagen budget, den ser i alla fall ut att ha kostat en hel del, och de datoranimerade effekterna är helt okej. Trollser ut som en amerikansk film.

Vad lever jävel i bergen?

Det ska grävas en tunnel genom Dovrefjell, och då vaknar ett troll, stort som ett berg, och börjar traska mot Oslo. Allt i trollets väg mosas. Den norska regeringen kallar in paleontologen Nora Tidemann (Ine Marie Wilmann), vars far är besatt av troll – farsgubben har blivit knäpp och bor i en stuga på fjället. Eftersom ingen tror att det verkligen är ett troll, försöker de först komma fram till vad det kan vara som lever jävel i bergen – men mot alla odds är det alltså ett riktigt troll. Tillsammans med statsministerns rådgivare Andreas (Kim Falck) och ett gäng militärer försöker Nora komma på ett sätt att stoppa trollet. Stämmer det som stod i de gamla sagorna – att troll inte gillar kyrkklockor och solljus?

Det är rätt roligt att se trollet klampa fram och stompa sönder hus medan helikoptrar cirklar kring honom. Fast Oslo är ju inget Tokyo, så det ser rätt avskalat ut när Oslo attackeras. Trollet ger sig också på ett litet nöjesfält, vilket inte utnyttjas fullt ut.

Bättre än Godzilla

Troll är inte tråkig, den är lagom underhållande, men här och var tappar filmen tempo. Dock tycker jag att den är mycket bättre än alla de här amerikanska Godzilla– och King Kong-filmer som gjorts de senaste åren. Det går att se vad som händer i Troll, filmen varar inte i en evighet, och man får inte ont i huvudet av att se den.

Hade hellre sett film om munk

Andreas är en rätt kul figur, han berättar att han håller på att skriva en bok där hjälten är en munk som kan slita av sig huvudet och kasta det på fienden, huvudet biter sedan fienden. Munkens fingrar är dartpilar. Jag hade hellre sett en film om den här munken istället för trollet.

I en scen håller statsministern tal till folket, och hon avslutar med “Må Gud välsigna fäderneslandet”. Kan en norsk politiker verkligen säga något sådant? Förvisso lär de vara mer religiösa i Norge än i Sverige, men om en svensk statsminister hade sagt det, hade det känts riktigt konstigt.

Bitvis bäng handling

Det förekommer mycket lusekofter i filmen, här finns några lån från JURASSIC PARK, kaffet i kaffekoppar vibrerar när trollet närmar sig, bitvis är handlingen bäng, och jag inser att jag i många fall har rätt svårt att förstå talad norska. Fast jag kan å andra sidan inte imitera norska heller.