Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Tommy Wirkola
Skådespelare: David Harbour, Beverly D’Angelo, John Leguizamo, Cam Gigandet, Edi Patterson
Premiär: 2022-12-02
Betyg: 3
Sparka gärna Rambo på smalbenet eller blanda och rör om i Bonds Dry Martini. Men för all del don’t mess with Santa Claus för då tar fan bofinken eller renen skall jag kanske säga.
För de flesta är jultomten detsamma som Disneyland, Rudolf vars nos ser ut som en sen kväll på krogen eller en tom plånbok på juldagen. Fast som ändå skall behandlas med den vördnad en tradition alltid skall nalkas… åtminstone enligt traditionalisterna.
Kidnappad av utomjordingar
Med jämna mellanrum får dock denne trinde traditionalist finna sig i att hamna i, låt oss säga bisarra, förnedrande ja rent av suspekta sammanhang på vita duken. I nådens år 1964 signerade således Nicholas Webster Santa Claus vs The Martians, en sci-fi komedi/actionrulle där jultomten kidnappades av utomjordingar för att nu ta ett av de mera bisarra exemplen. I modern tid tog sedan Billy Bob Thornton ära och heder av honom i Bad Santa. Och så vidare.
En action-jultomte
Nu stoppar den norske regissören Tommy Wirkola (Död snö där nasse-zombies tinas upp och tar vid igen där de slutade) ner Stallone, Willis, Seagal och de andra hårda grabbarna i en hatt och vips har han trollat fram en action-jultomte.
Denne jultomte visar sig ha tillgodosett sig järngängets egenskaper som han gärna demonstrerar när han blir störd på sin årliga julklappsutdelning till fattiga, och i det här fallet rika.
Bara bad guys på näthinnan
Familjen Lighstone vadar i pengar och tänker vräka ut någon procent på en vräkig jul på sitt stora slott som invaderas av ett gäng rånare. Här slår Wirkola två flugor i en smäll då publiken bara har bad guys på näthinnan. Folk med stålar och folk som försöker stjäla dem.
När tomten går lös på skurkarna så att blodet stänker myser det publika underlaget som gillar ultravåld (läs reaktionärer) och när kapitalisterna får fingrarna och nästan “bollarna” kapade ser alla trafikanter i vänsterfilen det som julens budskap om allas lika värde.
Måste inte vara raketforskare
Nu tycker jag inte man skall dra så stora växlar på den här rullen, och jag tror inte heller Wirkola vill att vi skall göra det. Man måste inte vara raketforskare för att ta till sig budskapet om julens kommersialisering, och att många familjesammankomster kan jämföras med tandläkarbesök och således är ett nödvändigt ont.
Verkar trivas på gränsen till överspel
Filmen genomsyras också av en tilltalande blinkning till publiken att roligare än så här blir inte julen så vi kan väl lika gärna ta till storsläggan. Alla inblandade från jultomten (David Harbour) till – ja just den Beverly D’Angelo som en gång spelade Patsy Cline i Loretta verkar trivas med att balansera så där lagom på gränsen till overplay.
Om det är något som sticker mig i ögonen blir det istället när Wirkola sätter punkt med att sockra brygden något som tar udden av mycket av det han tidigare punkterat.
