THE RASMUS : RISE (Playground) – ännu ett gediget och hitspäckat album från finnarna som aldrig sviker

Klicka på bilden, för att se hela bilden

The Rasmus är något av en framgångssaga för det oberoende skivbolaget Playground. De började karriären hemma i Finland medan medlemmarna fortfarande gick i gymnasiet 1994, och kunde redan samma år mottaga en guldskiva på hemmaplan för spretiga debutalbumet Peep.

Men det var förstås med deras ”femma” Dead Letters som allt exploderade. Vid det laget hade kvartetten lämnat multijätten Warner Bros. och skrivit kontrakt med Playground, och det var då allt hände. Varumärket vårdades och byggdes upp, och plötsligt hade The Rasmus fått något av en världshit med det som skulle bli deras signaturmelodi, In the Shadows.

Fler hitsinglar i form av bland annat First Day of My Life och Guilty följde. Vilket naturligtvis genererade ytterligare intresse för den ytterst starka fullängdaren. Och ja, vi talar såvitt jag kunnat utröna närmare dubbel miljonsäljare här.

Vemod ger tilltalande lyster

Så långt genombrottet. Sedan dess har otaliga mängder vatten runnit under broarna. Kvaliteten har kvartetten dock aldrig tummat på. Snarare har de fortsatt förfina sitt melodiska rockssound och sin personliga version av så kallad AOR präglad av det där finska vemodet som ger helheten en sådan fin och tilltalande lyster.

Ännu en solid sångsamling

Samtidigt har låtskrivandet som väl får sägas hittade sin form på fjärde skivan Into – minnesgoda kommer måhända ihåg hiten F-F-F-Falling – aldrig kroknat. Oftast har albumen innehålit ”All killers, no fillers”, och nya verket Rise utgör ingen undantag från den regeln. Fem år efter senaste releasen Dark Matters är de tillbaka med ännu en solid sångsamling, vilket självklart ingen borde förvånas över.

Samarbete med legendaren Desmond Child

Som första bevis i målet bör självklart nämnas Jezebel. Tala om oförfalskad arenarockdänga. Den floppade obegripligt nog i årets Eurovision Song Contest. Uppenbarligen samlade sig aldrig Europas rockfans och röstade, men med en refräng att dö för som givet triumfkort borde det här blivit en enorm snarare än en moderat hit.

Jezebel har för övrigt låtskrivande producenten Desmond Child, legendaren bakom superstars som Aerosmith, Bon Jovi, Cher och Kiss noterad som både medkompositör och rattare. Samma sak gäller för övrigt även för ovanligt sprittande öppningsspåret Live and Never Die och titelditon Rise, en typsikt vemodig sak om att höja sig över omständigheterna även om det kan kännas svårt.

Jämnt skägg mellan balladerna och övrigt

Vemodet och melankolin präglar även sådant som avskalade Clouds smekande Endless Horizon och inte minst Odyssey, en lika storslagen som sorgsen sak med en Lauri Ylönen på bästa känsloförmedlande humör bakom sångarmicken.

Sedan behöver det väl knappast tilläggas att sistnämnda trion sånger alla är ballader. Det är väl jämnt skägg mellan det långsamma och övrigt den här gången samtidigt som helheten egentligen bara bjuder på två riktiga uptempo-dängor i form av tidigare nämnda Jezebel och Live and Never Die.

Har gjort det igen

Men oavsett vilket är det här självklart en skön välskriven lyssnarplatta av det starka och gedigna slaget med hög lägstanivå utan dalar. Allt handlar om musiken och tidlösheten är utan tvekan en tillgång för det här bandet. The Rasmus har gjort det igen med andra ord. Utan tvekan är det så.