CALL JANE – om vägen mot aborträtt med fokus på en osannolik hjältinna och de utsatta

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Phyllis Nagy
Skådespelare: Elizabeth Banks, Sigourney Weaver, Chris Messina, Kate Mara, Wunmi Mosaku
Premiär: 2022-11-25
Betyg: 4

Efter förra veckans premiär, journalistgrävande #MeToo-historien She Said är det så dags för ännu en verklighetsbaserad berättelse om kvinnokamp i en mansdominerad värld. En värld där kvinnorna förtrycks och sätts på undantag genom begränsande vetorätt över den egna kroppen.

En berättelse om en tid för inte så länge sedan innan aborträtten säkrades i det stora landet i väster ter sig med andra ord som något doktorn ordinerat Inte minst för att påminna om det helvete alldeles för många kvinnor tvingades genomgå innan USA:s högsta domstol säkrade deras rätt att själva bestämma över sina kroppar i början på 70-talet.

Att dö eller genomgå abort

Året är 1968. I fokus står propra juristen Joy, som lever välordnat förortsliv med advokaten Will och tonårsdottern Charlotte. Så kunde det fortsatt om inte naturen plötsligt sparkat bakut. Joy är nämligen gravid, och det är ingen bra upplevelse. Något är fel, hon lider av hjärtsvikt och nu riskerar hon dö om hon inte genomgår en abort.

Självmordsbenägen?

Lagen är dock sträng och sjukhuset familjen frekventerar gör extremt sällan undantag från sin stenhårda policy. Det finns en scen där Joy infinner sig hos sjukhusstyrelsens gubbs med både make och ett fat med kakor i hopp om att kunna få över dem på sin sida. Fast istället blir det nobben och en näsvis fråga om hon möjligen är självmordsbenägen. För i så fall kanske ett undantag hade kunnat göras.

Girig och kaxig läkare

Det är i den situationen Joy av en händelse stöter på Call Jane under ledning av Sigourney Weavers tuffa Virginia , ett kollektiv som hjälper mer eller mindre utsatta kvinnor med att lämna sitt inte särskilt välsignade tillstånd. Mot ett dyrt arvode, som alla tvingas betala till en lika girig som kaxig läkare, bör tilläggas, Men nöden har ingen lag som bekant.

Fast oavsett vilket, det som för Joy börjar som ett obehagligt möte i egenskap av orolig kund i en svår situation under myndigheternas radar förvandlas snart till något annat. Plötsligt är hon engagerad aktivist fjärran från markservicen och föräldraföreningen på hemmaplan.

Kvinnor från alla livets avenyer

I botten på Call Jane finns givetvis det typiska David mot Goilath-temat, men filmens fokus är inte i första hand på kampen mot stat, myndigheter och stockkonservatism. Istället har regissören Phyllis Nagy och hennes två manusförfattare haft siktet inställt på det dagliga slitet med att få verksamheten att gå ihop och arbetet med att hjälpa kvinnor från alla livets avenyer i en svår stund, i alla fall sent om sider när gruppen gör sig av med ovannämnde läkare och utför det nödvändiga ingreppet till självkostnadspris.

Lättsam realistisk ton

Samtidigt är Elizabeth Banks Joy historiens givna protagonist. Eller rentav hjältinna, om ni så vill. Det är genom hennes ögon vi följer händelseförloppet och hennes utveckling mot den initiativrika kvinna med mod att bryta sig loss från sina invanda mönster. Banks är för övrigt precis som veteranen Weaver högst sevärda och trovärdiga i sina respektive roller.

Värt att nämna är också att det hur konstigt det än kan låta vilar en slags lättsam realistisk ton mitt i alltihopa utan att seriositeten på något sätt slarvas bord . Vi talar knappast indiemisär här, om man säger så. Istället har man funnit en fin dramatisk balans som både engagerar, undervisar och underhåller den historietörstande.

Rättighet till abort klubbad igenom

Fast slutklämmen i epilogen är förstås bitterljuv. Det är 1973 och domslutet Roe vs- Wade, som garanterade kvinnors rätt till abort hade precis klubbats igenom i USA:s högsta domstol. Föga kunde någon då ana att samma HD ivrigt påhejad av Donald Trumps tokvariant av Republikanerna skulle riva upp detta beslut ett halvt sekel senare och föra landet tillbaka minst lika länge vad gäller kvinnors rättigheter att bestämma över sin egen kropp. Det är sorgligt, tragiskt och inget annat än en ren skam, och just därför behövs filmer som Call Jane kanske mer än någonsin.