Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det kanadensiska tributebandet The Musical Box har sedan starten 1993 kämpat hårt med att så bra som möjligt kunna framföra bandet Genesis låtar. Förutom att sätta varenda ton på plats har de dessutom lagt krut på det visuella och sångaren ”Peter Gabriel” fick lära sig spela flöjt, och raka bort delar av håret allt i syfte att se ut som originalet. Att sen Denis Gagné dessutom är väldigt röstlik och ter sig likadant gör inte saken sämre.
De har genom åren framfört ett antal av Genesis album under eran när Peter Gabriel var med men även gett sig på album som kom när Phil Collins tog över sången. Självklart skaffade de då en extra trummis som kunde sjunga. Precis som Genesis gjorde under dessa år när de spelade live.
Det kontroversiella konceptalbumet
De sista åren har The Musical Box gett sig på ett lite mer kontroversiellt album, The Lamb Lies Down The Broadway eller som det ofta förkortas TLLDTB. Albumet har både hyllats och dissats och även om vinylen stått i min skivhylla i 40 år kan jag inte påstå att jag satt mig ner och sträcklyssnat speciellt många gånger. Varför det då kan man fråga sig? Kanske för att det är ett konceptalbum med en sammanhängande story där det nästan krävs att man sätter sig in i handlingen för att få ut så mycket som möjligt. Lite som att man bara spelar sida 3 (jag pratar LP-språk) på Jesus Christ Superstar. Och sen inte fattar något.
Det visuella en del av musiken
Storyn är ju att Puertoricanen Rael boendes i New York råkar ut för besynnerligheter och underliga personer samtidigt som han mentalt vänder in och ut på sig själv. Peter Gabriel skrev ihop storyn men under inspelningarna blev det mycket friktioner och stridigheter. Dock slutfördes allt och Genesis gav sig ut på turné och framförde albumet i sin helhet. Allt medan fansen kliade sig i huvudet och undrade vad detta var. För att förstärka texterna var det visuella en viktig del och de närmare 1500 diabilderna flimrade förbi och visade miljöer, människor, objekt och andra konstnärliga skapelser.
Dåtiden blir nutid
Vi förflyttar oss raskt 48 år framåt i tiden och hamnar på Slagthuset där ljuset strax skall tändas och bandet ändra scenen. Det hela drar igång och sångaren är ruskigt lik originalet där han studsar fram i jeans, vit t-tröja och skinnjacka. Självklart sitter gitarristen ner och trummisen syns knappt bakom det gigantiska trumsetet. De tre skärmarna bakom scenen projicerar diabilder (som förhoppningsvis är digitaliserade). Efter en inledande presentation av vad som komma skall börjar den musikaliska resan med öppningsspåret The Lamb Lies Down the Broadway. Ljudet är kristallklart och det är bara att njuta av upplevelsen.
Rabbla vilka låtar som spelades känns tämligen onödigt då allting framfördes exakt som albumet. Övergångarna mellan låtarna flyter över i varandra vilket är lätt att göra i en studio men de här snubbarna fixade det live. Grymt.
En musikalisk resa
Showen är igång och under den 1,5 timme långa färden guidas vi genom New York och det är ett rent nöja att sitta med och få detta serverat. Börjar bli tjatigt kanske men jag slutar inte imponeras över hur dedikerade de här musikerna är. Sångaren byter kläder och skepnad om vartannat och försvinner från scenen för att plötsligt skicka fram under keyboardpodiet liggandes med bar överkropp. Naturligtvis var jag varken i England eller USA 1974 och kunde bevittna när Genesis uppträdde men jag misstänker att varje rörelse och detalj är inövad för att stämma med originaluppsättningen. Självklart var den groteska svamputväxtböldkostymen med.
Tokdedikerade
För att icke insatta skall förstå hur dedikerade bandet är fick de kontakt med Tony Banks, keyboardist i Genesis och via honom kunde de ta del av studiospåren och därmed isolera varje spår för att bättre kunna lära sig hur det lät och spelades. Och vid något tillfälle när The Musical Box framträdde kom Peter Gabriel med sina barn och kollade showen. ”Sådär var er far 1974” lär han ha sagt. Även Steve Hackett som turnerar ändlöst med att spela alla Genesisalbum har gästat bandet.
Underhållande frontman
Nåväl, tillbaks till konserten och vidare med diabilder och underliga utstyrslar. Vid några tillfällen är det bara ”Peter Gabriel” som står och berättar eller reciterar text för att kunna tillföra storyn ytterligare. Önskar jag läst på bättre och orkat läsa genom ”the plot” som står tryckt på insidan av skivkonvolutet. Oundvikligt börjar vi närma oss slutet på skivan och bandet visar i de instrumentala passagerna hur ruskigt duktiga de är.
Bokstavstroget
När Genesis framförde TLLDTB live under den stora turnén i USA 1974 blev det oftast två extranummer. Vi fick en lång inledningsberättelse om den morbida texten i The Musical Box och i slutet av låten stapplar sångaren runt som en hundraåring iförd matchande mask. Sista-sistalåten blev Watcher of the Skies där Peter Gabriel alltid hade en cape och fladdermusvingar. Samt självlysande smink. Det blir ju extra roligt att höra den här låten när det visuella lyfts fram.
De här låtarna var som ytterligare senap på korven. Eller vad man nu bruka säga. Och när man kollar scenbilder från den tiden och hur det såg ut på Slagthuset är det förutom att man vet att det andra gubbar svårt att se någon skillnad. Fan vet om de inte har kollat upp vad Genesis hade för matvanor så de kan äta likadant…
Sammanfattning
Den som läst så här långt har säkert förstått att undertecknad tyckte det var en upplevelse att kastas bak nästan 50 år och få uppleva välskriven och tidlös musik. Och det var absolut på tiden att man fick höra det här albumet i sin helhet med allt det visuella. Kan ju vara en bra förklaring till varför man aldrig riktigt uppskattat det. Men nu är man uppdaterad och kan dö lite lyckligare.
Gnällrövar
Läste ett flertal inlägg på FB att det var skamligt dyra biljetter för ett cover- eller tributeband. Men hallå! Folk betalar om möjligt ännu mer för att se kopior på Queen, Pink Floyd, Dire Straits och Elvis i alla möjliga versioner och upplagor. Och om man nu vill se originalbanden, hur många originalmedlemmar brukar det vara kvar efter 50 år?
Inte ens Phil Collins är originaltrummis i Genesis. Han gick med 1970 och blev deras femte(!) trummis efter att bandet bildades 1967.