Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Daniel Stamm
Skådespelare: Jaqueline Byers, Virginia Madsen, Christian Navarro, Colin Salmon, Nicholas Ralph
Premiär: 2022-11-04
Betyg: 2
I mina rader om den framgångsrika svenska skräckisen Feed botaniserade jag lite bland de svenska bidragen till genren i relation till ett århundrade av amerikanska.
När jag växte upp på femtiotalet var det western och skräck som gällde. Gary Cooper sa i en intervju att hade man gjort två floppar och behövde komma upp på banan igen så var det bara att göra en western.
”Prällen” som satte Lucifer på plats
Skräck var också en garanterad succé, och har till skillnad mot western blivit en långlivad sådan eftersom det med jämna mellanrum dyker upp en Jason, Freddy eller varför inte en exorcist. Vi skriver 1973 när Exorcisten kom, sågs och segrade och blev en milstolpe inom skräckfilmen.
För dagens generation är Max Von Sydow “prällen” som satte Lucifer på plats och inte Ingemar Bergmans favoritaktör. Efterföljarna duggade som ett stilla vårregn påplussade av drivor av präster och profeter som fightades med fan och hans mormor.
Skolor för exorcism
Efter att ha legat i dvala ett tag tar Daniel Stamm nu nya spadtag med Prey for the Devil, som knappast har något nytt under solen. Eller jag skall kanske säga underjorden.
När statistiken för demonisk besatthet börjar gå i taket reagerar Vatikanen med att låta den katolska kyrkan starta skolor för exorcism. Kvinnor äga dock inte tillträde varför den unga nunnan Ann (Jaqueline Byers) på nåd får slinka med i den mansdominerade fan-klubben.
Tar fan i hågen
Nu har Ann (o)lyckligtvis ett förflutet trauma med ett bortadopterat barn som gör henne lämplig att rycka in när tioåriga Natalie (Posy Taylor) får påhälsning av en demon. Ann tar fan i hågen och det blir många specialeffekter och en provkarta på alla de grepp det vore tjänstefel av genren att inte utnyttja för att plocka lättköpta poänger.
Som att äta cornflakes
Det är proffsigt levererat, skådespelarna ligger sådär på gränsen till överspel, och det påminner om att äta cornflakes. Inget är nytt under solen, du har ätit det tusen gånger. Men det är bra bukfyllnad och mättar för stunden, och det viktigaste du vet vad du får i dig när du sväljer. Vi pratar alltså om skräck, så det går nog vägen den här gången också.
