Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ben Steiner
Skådespelare: Jemima Rooper, Kate Dickie, Sarah Paul, Simon Meacock, Nick Haverson
Land: USA
År: 2022
Genre: Skräck
Längd: 85 minuter
Visas på Disney+
Betyg: 2
Den brittiskbaserade, men likväl USA-producerade skräckfilmen Matriarch, med manus och regi av Ben Steiner, är ett så kallat Hulu-original, och eftersom vi inte har Hulu i Sverige, streamas filmen på Disney+.
Matriarch är en av de mest deprimerande skräckfilmer jag sett. Det är en fruktansvärt deppig film, som även ser deppig ut. Dessutom är huvudpersonen Laura (Jemima Rooper) antagligen den mest osympatiska rollfiguren någonsin i brittisk skräckfilmshistoria.
Kokainsnortande snarare än förkylning
Laura har ett bra jobb, hon är högt uppsatt och viktig för företaget. Men hon är en kvinna med problem. Först ser vi hur hon, efter att ha ätit, rusar in på toaletten, kör ett par fingrar i halsen, och spyr upp det hon ätit. Jaha, det här är en film om ätstörningar, tänkte jag, men kort därpå hinkar hon i sig vodka till frukost, och så använder hon nässpray. “Är du fortfarande förkyld?” undrar en kollega, men sanningen är att Laura snortar kokain.
Laura är lesbisk, men en tjej hon tagit med hem blir arg när Laura envisas med att snorta, så hon går därifrån. Då överdoserar Laura – men återupplivas av en svart gegga. Svart gegga rinner ibland ut ur hennes kroppsöppningar. Det här är body horror.
Verkar häcka en demon i träsket
Oväntat får Laura ett samtal från sin mor Celia (Kate Dickie), som Laura sagt upp bekantskapen med. Laura åker hem till den lilla byn där hon växte upp. Alla hatar Laura. Laura hatar alla, i synnerhet sin mor. Celia börjar bete sig konstigt, hon har besynnerliga humörsvängningar. Svart gegga rinner även ur henne. Ja, maskar också. Laura har alltid trott att hennes far begick självmord, men tydligen handlade hans död om något annat. Han gick ner sig i ett träsk och där verkar det häcka en demon. Byprästen gillar inte byborna, tydligen är han den ende som inte ägnar sig åt konstigheter.
Alla är glåmiga
Jemima Rooper gör rollen med ständigt nerdragna mungipor. Okej, hon skrattar två tre gånger, men hon ser otroligt glåmig ut. Alla i filmen är glåmiga. Hela filmen är glåmig. Filmfotot är grått, det regnar, och den lilla byn är ful och grå. Alla är arga, ingen beter sig normalt.
När det är ungefär tjugo minuter kvar lyfter plötsligt filmen och blir rätt bra. Dock är filmen så mörk, bokstavligt talat, att det är svårt att se vad som händer.
Vill vara bättre, finare och intellektuell
Jag antar att Matriarch kan stämplas som elevated horror – och det är en typ av skräckfilm jag har svårt för. Skräckfilm som vill vara lite bättre, finare och mer intellektuell än vanlig skräckfilm. Oftast blir det pretentiöst och/eller tråkigt. Den här filmen är till större delen ett drama, men då och då har man stoppat in chockscener, varav ett par är oväntat grova.
Bättre om man sett vad som händer
Ben Steiners film innehåller flera riktigt bra idéer och jag tror att jag hade uppskattat den mer om inte Laura vore så fruktansvärt osympatisk. Jag bryr mig inte om hur det går för henne. Det hade även blivit bättre om det gick att se vad som händer.
När eftertexterna rullat klart dyker det upp en textskylt som berättar vart man kan vända sig om man känner någon som lider av ätstörningar.
