Intervjuklassikern: TAYLOR SWIFT: ”Det var inte förrän andra skivan kom som allting blev vansinnigt”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Bakgrund och historia: Förväntningarna har legat i luften ett tag nu. Men i fredags hände det, Taylor Swift släppte sitt nya och tillika tionde album Midnights, varpå Spotifys teknik omgående överlastades och kraschade. Inte så konstigt kanske. Amerikanskan är trots allt en av världens mest framgångsrika och inflytelserika artister.

Så stor har vokalissan blivit att hon numera kan kosta på sig att skapa sitt eget artistiska öde utan att någon kan lägga sig i. Vid närmare eftertanke har hon alltid gjort det. Till och med när den initiala jakten på skivkontrakt pågick som tonåring blev det nobben när en viss multijätte ställde villkor för att knyta henne till sig.

Popinfluenserna ledde till världsherravälde

Några sådana problem har Swift inte i dagens läge. Hon kan göra precis vad hon vill. Att ändra ett vinnande koncept har egentligen aldrig utgjort några hinder för henne. Country via album som den självbetitlade debuten och uppföljaren Fearless gav henne genombrottet och megasuccé, men popinfluenserna ledde henne så småningom till världsherravälde med albumet 1989 och uppföljarna Reputation och Lover innan helomvändningen mot det organiska med de folkorienterade systerutgåvorna Folklore och Evermore mitt under första pandemiåret 2020.

Konceptet är nytt

Midnights utgör i sin tur ytterligare ett stilskifte. Eller kanske rent av snarare en återgång till den akustiskt popiga stil sångerskan tidigt anammade. Förstasingeln All too Well och titelspåret Midnights tyder i alla fall på det.

Fast hur som helst. Eller kanske oavsett vilket; konceptet är nytt. Enligt Swift är musiken skriven mitt i natten ”en resa genom rädslor och sköna drömmar. Golven vi vankar av och an på och demonerna vi hamnar öga mot öga emot”.

Och så vidare. Hela denna text finns att läsa på sociala media i egenskap av introduktion till albumet ifråga.

Kunde inte gå ut och äta med sina vänner

Så långt musiken och karriären, och fokus på det professionella från massmedias sida är väl egentligen vad Swift hade önskat allra mest om hon fått välja. Allt var trots allt mycket enklare i början. Hysterin och granskingen var inte lika svår då. Som 2009 när nedanstående intervju gjordes. Ändå var bevakningen redan då avsevärd. Redan då var fansen ”på” så till den grad att hon inte ens kunde gå ut och äta med sina vänner.

Skrevs vitt och brett om herrsällskapen

Fast det skulle bli värre. Mycket värre. 2009 hade Swift inte ens hunnit fylla tjugo. Hon hade endast släppt två album, och var alltjämt i besittning av en american sweetheart-stämpel. Men det var då det. Sedan på något inte särskilt sent stadium började skvallerpressen intressera sig för sångerskans dejtande. Det skrevs vitt och brett om hennes regelbundna byte av herrsällskap, som en del missunsamma gnällspikar tyckte var i generösaste laget.

Moraliserandets unkna huvud

Kom igen, tänkte jag då det begav sig. Varför skulle hon inte dejta? Hon är ung, och vill testa sig fram som alla andra. Dessutom kan man undra om frågan ens hade kommit upp om det handlat om en man förutom i termerna av high-fivande. Är inte så säker på det. Åtminstone skulle inte moraliserandet sticka fram sitt unkna huvud lika långt i diskussionen då.

Kunde skrivit om det professionella istället

Sedan kan jag undra varför det alltid ska fokuseras på vem kändisar hänger med, hånglar med eller kanske rent av är intima i sänghalmen med. För de kunde ju skriva om vad celebriteterna gör rent professionellt istället.

Som att vara konstant framgångsrik i en inte så skön digital värld där nya artister vanligen kastas ut med badvattnet efter bara några få år. Som att inte nödvändigvis definieras av en genre längre, och ändå fortsätta stå på toppen. Som att konstant släppa album med kvalitet trots en hög produktionstakt. Allt det Swift faktiskt lyckats med, och det är nästan osannolikt mycket på en förhållandevis kort tid.

Har sålt skivor och streamats så in i helvete

Utmärkelserna och de slagna rekorden har stått som spön i backen. Bland annat kan nämnas elva Grammy Awards, 34 American Music Awards, 29 Billboard Music Awards, tolv Country Music Association Awards, en plats på Rolling Stones lista 100 Greatest Songwriters of All Time och så vidare. Utöver då att ha sålt skivor och streamats så in i helvete genom sin dryga femton år långa skivkarriär.

Humanitär hjälp

Eller om vi nu ska gå utanför den musikaliska sfären; sångerskan har tagit för vana att donera till en lång rad välgörenhetsorganisationer och ändamål genom åren, inklusive till hjälpinsatser för diverse naturkatastrofer, cancerforskning, humanitär hjälp til barn via UNICEF och stöd till RAINN, en organisation som arbetar för att motverka våldtäkt, stötta offrena och för att sätta förövarna bakom lås och bom.

Politisk ”coming out”

Som om inte detta vore nog tog Swift till slut bladet av munnen när det gäller politiken. Efter mycket om och men kastade hon sig ut i det okända 2018 och uttalade sig mot Donald Trump på sociala medier. Våndan hon kände inför detta skildras för övrigt i dokumentären Miss Americana från 2020. Det finns en scen där när vokalissan märkbart spänd och orolig inväntar reaktionerna på sociala medier av hennes politiska ”coming out” innan de mestadels positiva inläggen droppar in i mängder.

Men oavsett vilket; det hade blivit dags att våga ha en åsikt och stå för den vad än skivbolag och andra tyckte. Men varningarna var på sitt sätt välmenande med tanke på alla hot och allt hat Dixie Chicks fick ta emot. Allt i kölvattnet på en förflugen kommentar om George W. Bush. i samband med en konsert i London 2003.

En fet nagel i ögat

Fast i slutänden verkar det trots allt som om Swift kommit ur avsevärt mer helskinnad från sitt tillkännagivande än ”chicksen”. Särskilt som hon när anden väl var utsläppt ur flaskan gått ut och identifierat sig som såväl pro-choice och feminist som för HBQT-rättigheter, Black Lives Matter, reformer vad gäller innehav av vapen med mera. Så tala om att vara en fet nagel i ögat på Trumpisthögern och dess antidemokratiska undervegetation av extremistsekter.

Talangen var otvetydig

Men nuet är samtiden medan då var en helt annan tid. När nedanstående intervju gjordes var Swift förvisso redan stor countrystjärna, men utanför Nordamerika var hon inte överdrivet känd. Föga kunde någon då ana vad som komma skulle trots att två multimiljonsäljare redan på detta stadium fanns på meritlistan. Fast att tonåringen hade karisma rådde det ingen tvekan om, och talangen var förstås otvetydig.

”Kaloririk popexplosion..”

Men 2015 såg jag precis vad Swift hade förvandlats till. Liten hade blivit stor på allvar, och hennes 1989-turné hade nått Ziggo Dome i Amsterdam. Inför 17.000 fans levererade superstjärnan för att nu citera mig själv en ”kaloririk popexplosion förpackad för bästa möjliga förförelseeffekt”.

Titeln hon först och främst vill vara förknippad med

Sex år efter min förmodligen både första och sista intervju med Swift var hon världens kanske största popstjärna, och det var onekligen välförtjänt. Men i grund och botten är hon i första hand en singer/songwriter. Det är i alla fall den titel hon i första hand vill vara förknippad med. Vilket väl får sägas ter sig både ambitiöst och seriöst. Men den där kvällen i den holländska storstaden fick mig att inse att hon är en fullfjädrad entertainer också.

Skriven 2022-10-24

TAYLOR SWIFT är större än alla andra just nu

AC/DC, Coldplay, U2 med flera rockelefanter får ursäkta, men störst just nu är en nittonåring från den lilla byn Wyomissing i Pennsylvania. Taylor Swift är namnet, och på bara två och ett halvt år har hon gått från vara en lovande, men totalt okänd låtskrivare i countrypopfacket till att bli världens bästsäljande artist.

Fast inte nog med det. Hon har gjort det utan att kompromissa. Det blev nobben till det stora bolaget som krävde att det egna materialet skulle läggas på hyllan till förmån för sånger från låtskrivarproffs. Istället bidade hon sin tid och skrev kontrakt med ett litet nybildat indiebolag som lät henne utveckla sitt artisteri utan inblandning.

– Men jag var ändå verkligen frestad att säga ja till det stora bolaget, erkänner hon. Som läget var då hade min familj redan flyttat till Nashville, och det enda jag hade med dem var ett utvecklingsavtal. Det är ungefär som att ha en kille som bara vill dejta, inte vara min pojkvän. Efter ett år kan de antingen välja att skriva kontrakt, lägga en på is eller dumpa en.

Lämnade Nashvilles största bolag

Taylor berättar att ett showcase i samma veva som hon skulle fylla femton var avgörande. När spelningen var avklarad bestämde sig bolaget för att flytta fram nästa karriärsteg tills hon hade fyllt arton eller i värsta fall nitton.

– I det läget bara lämnade jag Nashvilles största skivbolag. Något sådant lär ingen ha gjort förr, men jag tyckte att om de nu inte trodde på mig då skulle de inte göra det längre fram heller.

Ville Taylor skulle bli det nya bolagets första artist

Istället fick Taylor ett erbjudande hon inte kunde tacka nej till när Scott Borchetta, en före detta skivbolagshöjdare avslöjade sina planer. Han drömde om att starta en ny oberoende etikett, och ville att Taylor skulle bli dess första artist. Sångerskan i sin tur litade på Borchetta, och såg möjligheten att få göra saker och ting på sitt sätt.

Debuten sålde i över fyra miljoner – bara i USA

Därefter släpptes den självbetitlade debuten i oktober 2006. Första veckan gick albumet in på nittonde plats på Billboardlistan. En förvisso hedrande placering för en debutant, men få kunde tro på det stadiet att debuten skulle komma att sälja i över fyra miljoner exemplar bara i USA.

– Fast idag är jag så tacksam över att framgången kom i en lugn takt. En del får succé direkt och får se hela livet vändas upp och ner, men i mitt fall kom den gradvis. På så vis hann jag anpassa mig. Det var inte förrän andra skivan kom som allting blev vansinnigt. Då blev jag helt knockad av energin runt omkring mig.

Musiken fungerar som en dagbok

– På tal om din andra skiva Fearless. Vad är skillnaden mot debuten?

– Min musik fungerar väldigt mycket som en dagbok. Första skivan handlar om mitt liv fram till jag var sexton medan Fearless tar upp tiden därifrån till jag fyllde arton. Så man kan nog höra en del mognad den här gången. Men jag sjunger fortfarande om kärlek och känslor.

Strulade till sig innan det blev något

– Love Story är troligen den sång de flesta i första hand associerar dig med. Var kom inspirationen till den ifrån?

– Den handlar om en kille jag funderade på att dejta, men allt strulade till sig innan det hann bli något av det. Jag gillade verkligen honom, så jag introducerade honom för min familj, men alla fick dåliga vibbar. De sade att han var dåliga nyheter, så det slutade med att vi inte blev ihop. Det fick mig att tänka på Romeo och Julia, och sedan skrev jag Love Story på tjugo minuter.

Lagrar de dåliga känslorna för låtar längre fram

Taylor har alltid varit öppen med sina känslor i sitt låtskrivande, men hon säger samtidigt att det finns en medveten balans i processen. Kreativiteten fungerar som en ventil för de framförallt negativa känslorna så att de inte släpps ut i det vardagliga livet.

– Jag kan till exempel mycket väl känna mig som en hopplös romantiker ibland, men det betyder inte att jag behöver en pojkvän bara för det. På samma sätt försöker jag alltid att vara trevlig och behandla människor på ett bra sätt. Självklart har jag också dåliga dagar, men jag lagrar de dåliga känslorna och sparar dem för sånger längre fram. Det är därför jag aldrig får ett sammanbrott inför andra människor ha ha ha.

Största hjältarna är alltid fantastiska människor i första hand

– Vad är det bästa råd du fått för att hålla fötterna på jorden?

– Det är nog att jag ska observera min omgivning. De bästa människorna behandlar andra schysst, och bland kändisar märker man direkt om de är trevliga eller divor. En av mina favoriter är Garth Brooks. Han är en av världens mest framgångsrika artister, men han kommer ihåg allas namn och tittar dem i ögonen. Mina största hjältar är alltid fantastiska människor i första hand och fantastiska musiker i andra hand.

Allting är mer komplicerat nu

– Saknar du någonsin att bara vara en vanlig tonåring?

– Det finns tillfällen då jag verkligen saknar mitt gamla liv. Allting är mer komplicerat nu. Bara en sådan sak som att gå ut och äta middag med mina vänner kräver koll efter extrautgångar och sådant. Det gör att jag inte alltid blir bjuden när det är fest för att det blir för mycket problem. Samtidigt är det här något jag alltid drömt om, så jag skulle aldrig någonsin klaga på sådant.

Skriven 2009