ANDERS ROSLUND : 100 PROCENT – snyggt med modern twist på gammalt dilemma, men är detta slutet?

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Hoffman och Grens (del 7)
Genre: Deckare
Antal sidor: 400
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-10-07

Hur ofta händer det att en deckare börjar med att deckaren avlossar en pistol? Med avsikt att döda … sig själv?

En chock i klass med att Janet Leigh (mamma till Halloween-hjältinnan Jamie Leigh Curtis) inte är med mer än i en tredjedel av en viss Hitchcockklassiker.

Skottet som cliffhanger

Nåväl. Om man ska vara petnoga med fakta så sköt sig Ewert Grens i slutet av den förra Grens och Hoffmann deckaren. Det var en riktig cliffhanger. Skulle Grens överleva sitt självmordsförsök – eller skulle nästa Grens och Hoffmann deckare bara bli en Hoffmann deckare?

Efter tre sidor står det klart – ja, Grens överlever. Men vad är värst – hans fysiska skador eller hans mentala skador?

Livsmanus som innehåller många smällar

Ewert Grens har verkligen fått ta emot många smällar. Ibland oroar man sig för att Ewert Grens ska ta sitt pick och pack och dra och hitta en annan författare som ger honom ett annat livsmanus. Typ Richard Ford. Ford sa till mig att han ansåg att Frank Bascombe (i The Sportswriter) hade gjort så mycket för hans karriär att han själv kände sig skyldig för Franks väl och ve – var han inte skyldig att ge honom ett beach house? Ganska likt det som Ford själv fick råd med.

Ewert Grens i strandhus, med glass och plastsandaler?

Skulle Ewert Grens bli glad för ett strandhus? Möjligtvis om det låg på Sandhamn, med en massa ruskiga mord runt knuten. Men annars är Grens inte någon som är bra på att koppla av. Det är svårt att tänka sig honom på en strand, med en glass i sin mun och i sandaler av plast…

Riktigt lycklig blir Grens i den här romanen först när han har ett nytt olösligt mord att ta itu med. Han är minsann behövd igen! Han får arbeta som konsult, trots att han är pensionerad – och det visar sig att han är en seriemördare på spåren. För första gången i svensk historia! (I alla fall i Grens och Hoffmanns historia).

Morden är sällsynt bestialiska och medan bevisen pekar åt ett håll pekar Grens magkänsla åt ett annat håll.

Hoffmann infiltrerar igen – och den här gången är det personligt!

Hur kommer Piet Hoffmann in inhandlingen? Han känner ett av offren. Och Hoffmann filosoferar som så, att det kunde ha varit han själv i den där situationen – om han inte träffat sin Zofia. Hoffmann går med på att infiltrera för Grens – en sista gång – (hur många gånger har Hoffmann inte sagt att “det här är den sista gången“?) – men denna gång är det personligt. Inga hängslen och livrem. Ingen försäkran alls. Och ingen vetskap hos Grens kollegor om vad som pågår.

Kan någon vara på två ställen samtidigt?

Deckargåtan är en seriemördarjakt av klassiskt snitt. Kan någon vara på två ställen samtidigt? I ett gammalt Sherlock Holmes drama löstes det med tvillingar. Anders Roslund har hittat en modernare twist på ett gammalt dilemma. Allt är snyggt gjort.

Nya kvastar, gamla kvastar och robotdammsugare

Men det som verkligen griper tag i läsaren är Ewert Grens resa. Roslunds ständiga sociala patos och brinnande engagemang. Varför ska äldre personer som Grens, med kunskap och engagemang, hamna på sophögen? Det finns ett sägesätt om nya kvastar, och gamla kvastar, och hur de sopar, men här tar man inte ens in nya kvastar istället för de gamla – man tar in en opersonlig, urladdad robotdammsugare som står stilla mitt på golvet och hummar lite. Och ledningen tar detta hummande som sanna orakelsvar…

Kärlek, respekt och balans

För första gången i en Grens och Hoffmann deckare känner man att Grens har nått sitt lyckliga slut. Inte så att han får hitta en ny käresta, det här ju gått åt pipsvängen med kärleken förr i serien, men ett riktigt lyckligt slut omgiven av en annan slags kärlek. Och respekt. Både personligen och professionellt. Grens är i balans. Är detta slutet på serien?

Icke. För nu är det Hoffmann som är i obalans. På alla plan. Och känner vi vår Ewert Grens rätt så är han inte den som lämnar en polare i sticket. Oavsett vad alla runtom honom råder. Att Hoffmann sägs vara bortom all räddning? Det gör ju bara utmaningen desto mer oemotståndlig för Ewert Grens. På sitt sätt är detta Grens motsvarighet till att vinna ett alldeles eget strandhus med utsikt.