Klicka på bilden, för att se hela bilden
Dynaztys första låt var en tung cover av powerballadtyp på Anna Bergendahls Eurovision-flopp This Is My Life. I och med detta gjorde de en i ärlighetens namn rätt trist låt avsevärt roligare. Året var 2011. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna och genom åren har både kritiken och ryktet om dess förträfflighet lyft till ansenlig nivå.
Det där förväntade genombrottet har dock låtit vänta på sig. Vilket är märkligt. För det här är långt ifrån obskyr, svårtillgänglig metal vi talar om. Istället förenar de tyngd med skamlöst melodiös sensibilitet. Överlag, hela tiden. Så vad är problemet? Har faktiskt ingen aning, men det bevisar väl bara hur svårt det är bryta igenom bruset.
En aning mer heavy än konkurrenterna
Final Advent är bandets åttonde album på bara dryga dussinet år, så produktiviteten är det inget fel på. Samtidigt måste jag säga att kvaliteten i imponerande hög utsträckning alltid varit något att göra tummen upp för, och den goda trenden fortsätter även denna gång. Förstasläppet Advent sätter på något vis tonen. Vi talar svettigt energiskt och catchy som sjutton. Samt en aning mer heavy än vad konkurrenter som Art Nation, Eclipse och H.e.a.t i allmänhet brukar vara.
Gedigen omväxlande (sång)vara
Sedan bara fortsätter det. Det vimlar av femettor på Advent. Typ upptempoess som Power of Will, Natural Born Killer och All the Devils are Here, ett spår som definitivt får mig att tänka på valfritt upptempoverk inom symphonic metal. Minus de allra mest pampiga uttrycken då.
Mer av samma gedigna, om än omväxlande vara finner man på annat håll på detta verk. Instinct präglas till exempel både av sin poprefräng och klassiskt klingande soloinsatser. Och nog finns det en aning österländska influenser i versen till halvballaden Achilles Heel.
Dynaztys Greatest Hits
Samtidigt får man inte glömma en sak som The White. För är det något spår som präglas av en variant på Dynaztys Greatest Hits, så är det nog just detta. Energin, tyngden, den klatschiga melodin, hooken, de klassiska inslagen och frontmannen Nils Molins variationer i framträdandet, allt verkar finns med här.
Garnera sedan med en powerballad av högsta klass som Yours, så är det bara att kapitulera. Man skulle kunna beteckna det som pricken över det där välbekanta i:et.
Ett av årets bästa metal album
Vad mer finna att tillägga mer än att Dynazty har Advent gjort ett av årets bästa metal-album. Allt är topnotch, låtarna, produktionen, bandet (excellent hantverk) och Nils Molin, som verkar kunna göra allt med rösten. Med känsla och passion dessutom.