LENA FURBERG: “Ponnyn Mulle kan gärna få vara en förebild för både människor och hästar!”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Mest, bäst, häst! Mulle presenterar sig som Världens Mesta Häst – och han är i särklass den mest berömda hästen i Sverige. I hela femtio år har Mulle haft en egen seriestrip, och numera skriver Mulle även illustrerade kapitelböcker i dagboksform, tillsammans med sin vän kaninen Tulpanöra – och sin skapare Lena Furberg.

Den senaste volymen, Mulle och Lisen, är ett ovanligt romantiskt äventyr med både hoppning och “lyxrestaurangbesök” i tulpanrabatt. Vardagsäventyr och olika karaktärers personligheter fångas flyhänt, skojigt och knivskarpt i både ord och bild. Skrattet är aldrig lång borta och igenkänningen är total när Mulle, ur sin unika synvinkel, analyserar människors idiotier och obegripliga påhitt.

Vi passar så klart på att fira Sveriges mest berömda häst med ett samtal med Mulles egen hov-leverantör av texter och bilder från Mulles liv: Lena Furberg!

Hade aldrig tecknat serier tidigare

– Mulle fyller femtio år i år. Det är mycket för en ponny! Men Mulle ser oförskämt pigg ut, och i fin form, för någon som helst äter “alltid” och helst tränar “aldrig“. Hade du väntat dig när du uppfann Mulle att du skulle hålla på med honom i femtio år? Hur gammal var du när du ritade din första Mulle-serie som blev publicerad?

– Jag var femton år, bara, när jag blev ombedd att hitta på en tecknad serie till tidningen Ponny-Bilderna. Jag hade aldrig tecknat serier tidigare så det hela var jättesvårt och … ja, nästan omöjligt. Då tänkte jag aldrig att Mulle skulle finnas kvar så länge. Just då ville jag helst slippa undan, eftersom det var så svårt. Men det var också svårt att tacka nej – och tur är väl det!

Tror på alla sina drömmar

– Vad kan människor (och överspända fullblodshästar) lära sig av Mulle och hans attityd?

– Mulle kan gärna få vara en förebild för både människor och hästar. Åtminstone så önskar jag att jag kunde vara som Mulle – inte oroa mig, ta allt med en klackspark – och se oändliga möjligheter överallt. Han tror på alla sina drömmar och ser oftast till att förverkliga dem!

Är mer filosofisk idag

– Har Mulle förändrats med åren? Jag tänker – eller jag inbillar mig? – att Mulle har blivit lite snällare med åren. Han slänger inte av Molly jämt. Han överväger till och med att göra bra ifrån sig på en tävling någon gång ibland, så att Molly får en prisrosett eller en julklapp eller vad man nu kan vinna.

– Rent tekniskt så har Mulle förändrats enormt, Utseendemässigt framförallt. Och han är nog mer filosofisk idag och lite sofistikerad på ett bra sätt. Det är inte lika mycket situationskomik i serierna, inte alltid i alla fall. Mulle funderar mycket och har en ganska egen filosofi. Snäll har han alltid varit, det vill säga, han sparkas aldrig och han bits inte. Att människorna sedan trillar av honom stup i kvarten kan ju inte han rå för, eller hur? (Skratt!)

Svårt begränsa antalet ord i en serieruta

– Mulle var ju länge en tecknad seriestrip, numera har Mulle även en serie kapitelböcker, Mulles dagbok. Hur var det att gå från seriefigur till mer textberättande, i Mullesammanhang?

– Mulles dagböcker var de första kapitelböckerna som jag skrev – och det var – och är! – jätteroligt. I en serieruta måste man begränsa antalet ord ganska rejält. Min upptäckare Erik Norlander (som bad mig teckna en serie när jag var 15) sa alltid, att ju mer som kan sägas med desto färre ord, desto större artist. Jag hade svårt med det i början men jag tvingades lära mig koncentrera texten så bubblorna blev läsliga. Det är en ganska svår konst. När jag sedan började skriva kapitelböcker fick jag plötsligt nästan obegränsat med utrymme för text i form av Mulles funderingar och allt som hände. Det kändes underbart – men jag är glad över att jag har lärt mig begränsa ordflödet för det är viktigt även i en kapitelbok.

Mulle får aldrig möjlighet censurera

Hur ser författarsamarbetet ut mellan Mulle och kaninen Tulpanöra? Händer det att Mulle vill censurera vissa saker som Tulpanöra fräckt tar med i berättelsen i alla fall?

– Mulle får aldrig möjligheten att censurera något – å andra sidan är han ganska obrydd och det är snarare Tulpanöra som ibland försöker hindra honom att göra dumheter. Utan framgång…

– Namnen Molly och Mulle låter så lika – blev det en slump, eller valde Molly att kalla sin ponny för Mulle för att det rimmar (alliterativt) på Molly, så att man känner att de hör ihop?

– Jag minns faktiskt inte – Molly hette bara “tjejen” under många år, tills jag en dag bestämde att hon dels behövde få en näsa, dels ett namn. Hon kändes som en Molly, en Molly Nilsson! (Skratt!)

Tulpanöra har funnits i verkligheten

– Jag hade tänkt fråga “vilken är din favoritkaraktär” — men jag gissar att Mulle är din favoritkaraktär som du har skapat … ?! Förutom Mulle … vilka karaktärer gillar du bäst av dem du umgås med? Jag gillar kaninen Tulpanöra – jag är kanin-fan!

– Åh! Jag älskar också Tulpanöra! Och katten Edgar. Ibland funderar jag på att ge dem en helt egen seriestrip, vi får se…!

– Har någon av dina karaktärer någon förgrundsmodell i verkligheten? Lin Hallberg berättade att Sam och Sigge fanns i verkligheten, fast under andra namn … så kanske …?! Är Mulle din egen barndomsponny eller …?! En ponny du känner?

– Den enda som funnits i verkligheten är Tulpanöra! Han var min kanin – en vild och fri själ som gick ut och in som han ville i mitt lilla hus. När han somnade in var jag hemskt ledsen och bestämde att han måste få återupplivas – hemma hos Mulle! Och där lever han nu glada dagar, om än ansvarsfyllda, då han ju är den som skriver ner alla Mulles dagböcker (han håller på med volym nummer 11 just nu…).

Uppfödd med böcker

– Mulle har ju funnits i hela vårt liv – vi kan inte tänka oss livet utan Mulle! Men när du var barn – vad fanns det för hästböcker som du tyckte om?! Jag kan tillägga att jag även läste klassikern Black Beauty, Black Stallion, Windy, Catherine Cooksons bok om Polo den lilla gruvponnyn (som handlar om en shettis) och en massa andra hästböcker …

– Jag är uppfödd med böcker eftersom min pappa jobbade i bokhandel. Mina favoriter var – och är – Lisbeth Pankes böcker om Britta och Silver. Och sedan alla de fantastiska hästböckerna av Nan Inger. Nan Ingers böcker plockar jag fortfarande fram ibland och läser…

Son till en amerikansk rodeohäst

– En drömhäst ska ju vara vit – som Milton. Är det därför Mulle är vit? Eller är det för att det är praktiskt att ha en vit häst när man ska färglägga? Det syns ju direkt om han rullat runt och busat och blivit skitig …

– Till en början var Mulle en apelkastad gråskimmel! Men de grå ringarna försvann i trycket så då fick han bli vit. Det är en lite konstig och ovanlig hästfärg, vit med svart man och svans…

– Vad är Mulle för ras? Jag gissade först på Shetlandsponny, Mulle är så envis, men nu lutar jag åt blandras … mamman kanske var en fjording, som Mulles käresta Lisen?

– Det beror lite på vem man frågar. Enligt Mulle själv så är han son till den amerikanska rodeohästen Thunder Cloud – alltså Åskmolnet – och fjordingen Smörblomma. Molly misstänker att pappan till Mulle är en Shetlandsponny, men sanningen vet bara Smörblomma…!

Mulle är ingen hingst

– Jag hävdar att seriefigurer är evigt unga – vilket också gäller många barnboksfigurer. Men … den yngsta publiken undrar om Mulle och Lisen kommer att skaffa söta små föl … Det verkar ju hetta till mellan de två ponnyerna i den senaste Mulles dagbok!

– Jag tror det kan bli svårt för Mulle att göra föl…! Han är nog inte hingst nuförtiden…

– Hur kommer Mulle att fira sin födelsedag? Och vilka är bjudna? Du borde ju vara hedersgäst så klart, för utan dig hade ju Mulle inte haft något kändisliv att tala om …

– Hela Mulles liv är ett enda stort tårtkalas! (Skratt!) I övrigt firades han med den fantastiska Jubileumsboken om hans liv och en otrolig massa fina hälsningar från hans följare världen över. Både han och jag är gränslöst glada och tacksamma!

Inga fler illustrationer till andra

– Du skriver ju och ritar mer än Mulle (bland annat Hästdetektiverna …). Blir Mulle avundsjuk ibland över att du har andra hästar i stallet (eller pennstället) och att du inte exklusivt är hans hov-leverantör av hästporträtt?

– Just nu försöker jag aktivt att dra ner på tecknande som inte är Mulle eller annat “eget”. Inga fler bokillustrationer till andra författare till exempel. Jag har varit för splittrad under en lång tid och stressad, så jag måste prioritera. Det går sakta men säkert…! Det blir mera Mulle i olika form, och det tycker både han och jag är jättekul!

Kanske en webbshop med bara bilder

– Vilka projekt har du på lut i framtiden? Någonting i hästväg … ?

– Mest att jag vill göra mer av mina egna saker – teckna och måla inte bara serier och böcker, utan … bilder för bildernas egen skull! Jag har börjat ta fram fina tryck så att fler kan få ta del av de finaste bilderna och det hoppas jag kunna göra mer av. Kanske en webbshop med bara bilder?

– Stort grattis till både dig och Mulle som har gjort så många generationer gladare och mer klacksparkande! Lycka till med framtidsprojekten och Tulpanöras och Edgars egen serie och fina tryck som låter härliga att ha. Vind i seglen! Och i svansen!

Läs JPS Medias recensioner av:
LENA FURBERG : MULLE OCH TÅRTKALASEN
LENA FURBERG : MULLE OCH LISEN
LENA FURBERG : MULLE OCH VILDHÄSTARNA
LENA FURBERG : MULLE OCH STALLSPÖKET
LENA FURBERG : MULLE OCH HÄSTTJUVARNA
LENA FURBERG : MULLE PÅ RIDLÄGER
LENA FURBERG : MULLE I FULL GALOPP
LENA FURBERG : MULLE OCH JULSHOWEN