Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ol Parker
Skådespelare: Julia Roberts, George Clooney, Kaitlyn Dever, Maxime Bouttier, Billie Lourd
Premiär: 2022-09-30
Betyg: 2
Den som av någon anledning kollar på IMDb kommer att upptäcka att det redan finns fyra långfilmer, en dansk dokumentär, en tv-serie från 90-talet och en kortfilm med titeln Ticket to Paradise.
Och varför bemödar jag mig nu med att nämna detta, undrar kanske vän av ordning. Tja, måhända för att kunna skoja till det och säga något i stil med ”Varför då göra en till” även om dessa alster nu inte har ett dugg gemensamt. Kanske för att min besvikelse över denna skapelse är så stor. Så stor att ”tvåan” här till höger nästan ter sig både halt och lytt, för att nu citera min recensentkollega Roland Klinteberg.
Halvhjärtade försök till drama
För ärligt talat bortser man från den snygga ytan och det faktum att Julia Roberts och George Clooney är självlysande filmstjärnor man gärna ser oavsett vilka roller de spelar är det här ett håltomt magplask till romantisk komedi med halvhjärtade försök till drama när det hela behöver fyllas i med lite nerv och substans.
Kär i lokal hunk
Platsen är i huvudsak Bali. Det är dit lika nybakade som välartade juristen Lily flyger med sin mera frisinnade BFF Wren för att lätta på trycket efter allt pluggande. Vad Lily inte räknat med är att bli kär. För när hon skådar lokale hunken Gede djupt i ögonen redan vid första mötet är hon fast. Så en dryg månad senare får de sedan länge skilda föräldrarna David och Georgia beskedet hemma i Chicago att dottern ska gifta sig.
Pakt för att sabotera bröllopet
Vad göra? ”Ska vår dotter kasta bort sin karriär för en fling på andra sidan jordklotet?” är deras gemensamma tanke. Det är å andra sidan den enda tanke de hyst konsensus om på evigheter. De senaste tjugo åren har de bråkat varenda gång de setts, men trots detta bestämmer de sig för att gå samman i en pakt och flyga till värmen för att sätta P för alternativt sabotera det förestående bröllopet.
Balis greatest hits
Detta är alltså upplägget, och någonstans här är det väl tänkt att allt ska hända. Det roliga, det rörande, det romantiska och det lite vackra ska avtäckas. Eller, det vackra har man gratis i form av Balis greatest hits modell vita sandstränder, grönskande djungel och ett varmt läckert hav att dö för. Något regissören Ol Parker utnyttjar till max, och varför inte. I och för sig.
Men resten då? Inte mycket funkar. Själva dramat präglas av tröttsam mjäkighet, romantiken mellan kärleksparet är mest kyskt sött utan tillstymmelse till hetta och de programenliga kulturkrockarna mellan kulturerna så övertydligt skildrade att man storknar.
Nertonade scener bäst
Sedan kan som bekant Roberts och Clooneys charm räcka långt, men försöken till screwball-komedi blir aldrig särskilt lyckade, och de där missförstånden som är tänkta att vara så festligt tokiga blir aldrig till annat än på sin höjd diskreta småfniss. Så frågan är om inte det bästa med filmen trots vad jag påstår här ovan istället är några relativt nertonade scener då huvudpersonerna talar allvar om misstagen i det förflutna.
Just vid dessa tillfällen finns det för några ögonblick en nästan äkta varmhjärtad ton, men annars präglas dessvärre Ticket to Paradise av en onödigt stor dos sentimentalitet som nyttjas varje gång det vankas ännu en vacker naturbild.
Fånigt livsavgörande hopp
Sedan, inga jämförelser i övrigt. Men det finns ändå viss anledning att dra paralleller med Clooneys, Hawaiibaserade The Descendants och Roberts jorden runt sökande i Eat Pray Love. Två rullar som på alla sätt är bättre och mer berörande än Ticket to Paradise.
I dessa två alster lyfte stjärnorna respektive film, men här skulle de inte kunna göra det om de så vände ut och in på sig själv. Särskilt inte som de gått med på att ändå behålla det synnerligen fåniga livsavgörande hoppet ut i det okända som får runda av det hela.
