Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Nahschuss (The Last Execution)
Regi: Franziska Stünkel
Skådespelare: Lars Eidinger, David Striesow, Luise Heyer, Paula Kelnberg, Peter Benedict
Premiär: 2022-09-23
Betyg: 4
Ingen kan beskylla Tysklands filmbransch för att sopa sitt beckmörka förflutna under mattan. Åtminstone inte vad gäller nazi- och kommunisttiden. Nya alster med både mer eller mindre kända skamfläckar kommer ständigt i dagen på bioduken.
På nära håll är ännu en sådan berättelse, och den här gången är den siste medborgaren i gamla Östtyskland alias DDR, ”Tyska demokratiska republiken”, som blev avrättad i statens regi efter en summarisk rättegång. Tillika med ett skott i bakhuvudet.
Upp till bevis vad gäller lojaliteten
Året är 1987, och doktor Franz Walter står i begrepp att åka till Afrika för att forska, men istället för att ta flyget dit erbjuds han precis innan avfärd en plats som professor på det lokala universitetet.
Fast av professuren blir det noll och intet. För istället blir det upp till bevis vad gäller lojaliteten till staten genom att arbeta för säkerhetspolisens utlandsavdelning, och första uppdraget blir att spionera på en avhoppad fotbollsstjärna och i slutänden få honom att vilja återvända hem.
Manipulation, utpressning, hot och våld tillhör vardagen
Av sin hårdhudade kollega Dirk får han snabbt lära sig att inga metoder är för låga för att nå målet där vid horisonten. Grav manipulation, utpressning, diverse hot och våld tillhör vardagen, så det dröjer inte länge förrän Franz börjar ifrågasätta både staten och sin svurna lojalitet.
Arbetet tär
Att hävda att arbetet påverkar Franz negativt vore ett understatement, så under ytan pyr både missnöjet och ångesten. Arbetet tär på honom samtidigt som maktlösheten i det närmaste är total, så till slut tar han ett avgörande beslut utan återvändo. Ett beslut som i slutänden leder till det hårdaste straff kommuniststaten kan utdöma.
Distansering och alkoholmissbruk
Att På nära håll är en stark film råder det knappast någon tvekan om. Vilket inte är så konstigt. Att se vilka mekanismer som drar igång när en diktatur går in för att bryta ner människor är aldrig vackert, och det är det inte här heller.
På samma gång visar På nära håll på ett tydligt sätt hur lätt Franz initialt förförs av det jämförelsevis lyxiga liv han erbjuds när han får sitt nya jobb. Han och flickvännen Corina blir som uppspelta barn när de stegar in i den nya lägenheten. Men priset blir alltså högt. Livet i statens säkerhetstjänst leder både till distansering med partnern och alkoholmissbruk.
Sedan kanske just dessa händelser skildras med lite väl breda penseldrag, det blir lite övertydligt här och där om nu sanningen ska fram.
Lyfter när snaran dras åt
Fast on nu dessa inslag uppvisar en mindre stark del av filmen, så lyfter det onekligen igen i samma ögonblick som snaran dras åt kring Franz. Då andas denna skapelse till att börja med en tät spänning innan arresteringen av honom är ett faktum och misären och den psykiska tortyren tar vid.
Smärtsam och välbehövlig påminnelse
Vad gäller det sistnämnda skulle jag knappast vilja påstå att regissören tar i med storsläggan. Visst, det är starkt och gripande, men det är definitivt också realistiskt på ett sätt som ändå gör det hela plågsamt att skåda.
Sedan får man inte heller glömma att På nära håll utgör en lika smärtsam som välbehövlig påminnelse om hur diktaturer runt om i världen alltjämt behandlar sina obekväma medborgare. Enbart för att de tycker och står upp för det rätta.
Onekligen något att fundera på i dessa dagar när det tycks gå tretton på dussinet vad gäller auktoritära statschefer.
