SHE-WOLF : SHE-WOLF (Frontiers) – kvinnligt frontad symphonic metal förtjänar få en chans i stenhård konkurrens

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Ibland verkar det som om det går tretton nya band eller projekt på dussinet hos lika pigga som produktiva Frontiers. Det italienska skivbolaget som en gång i tiden – läs 1996 – bildades som en renodlad etikett tillägnad i huvudsak melodiös rock, så kallad AOR och hair metal, á la 80-talet har på senare år gått in för att bredda sig inom alla möjliga subgenrer.

Som till exempel inom kvinnligt frontad symphonic metal, och här har vi ännu ett exempel på det. She-Wolf är namnet, och det är förstås helt fel att här associera till latinodrottningen Shakiras album just med titeln She Wolf. Däremot går det alldeles utmärkt att göra de vanliga associationerna i sådana här sammanhang á la storheterna Evanescence, Nightwish och Within Temptation.

Pusselbitarna faller på plats

Vissa beröringspunkter finns föga förvånande, och om jag sedan nämner att producenterna Michele Guatoli och Marco Pastorino arbetat med andra likartade om än inte lika stora namn som ovanstående, typ Temperance och Visions of Atlantis, så är det inte särskilt svårt att lägga ihop två och två. Då faller pusselbitarna på plats, så att säga.

Förvaltar välbekanta ingredienser väl

Och de gör det på mer än ett sätt, dessutom. För det här är helt klart en skapelse som bådar gott inför framtiden. Givetvis går det inte att hävda att bandet står för något direkt nyskapande – å andra sidan är det långt ifrån nödvändigt heller, däremot förvaltar kvartetten de välbekanta ingredienserna väl. De symfoniska elementen är som sig bör lika tydliga som uppenbara, ljudbilden är gediget snygg och sångerskan Angel Wolf-Black har ett röstomfång som klarar av att konkurrera med i stort sett vem som helst i detta getingbo utom möjligen allas vår Tarja.

Inte ett enda svagt spår

Samtidigt tål det att sägas att låtmaterialet efter ett antal lyssningar faktiskt framstår som bättre än de medelorienterade förväntningar som snurrade runt i mitt huvud. Skulle nog vilja påstå att det egentligen inte finns ett enda svagt spår här.

Att sedan vissa melodislingor känns igen från andra håll må vara hänt. Lägstanivån är likväl glädjande hög oavsett om det nu handlar om en tempofyllt ösig power metal-sak som Welcome to the Pack, ett stycke folkdoftande metal à la Lone Wolf, en dramatisk popmetaldoftande skapelse som My Prayer eller en powerballad, typ Safe In the Dark.

Håller tummarna för fortsättningen

Med andra ord borde SheWolf stå sig väl i den stenhårda konkurrensen om bara målgruppen kan nås. Om inte annat hade de förtjänat det. Fortsättning följer, och jag håller gärna tummarna för kvartetten.