MYSTÈRE Á SAINT-TROPEZ – klassisk fars med slapstick à la 70-talets Closeau

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Engelsk titel: Do You Do You Saint-Tropez
Regi: Nicolas Benamou
Skådespelare: Christian Clavier, Benoit Paelvoorde, Thierry Lhermitte, Jérome Commandeur, Rossy de Palma
Land: Frankrike
År: 2021
Genre: Komedi, Brott, Mysterium
Längd: 89 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Min första tanke när denna film började rulla på skärmen var ”Vad i helvete är det här?” Frågan som flöt runt i bakhuvudet var; behöver världen verkligen ännu en tafflig Closeau-kopia. Peter Sellers och hans hårt prövade regissör Blake Edwards gjorde ju sin grej närmast till fulländning då det begav sig på 70-talet, och så kommer denna grovhuggna kopia där de övertydliga skämten och det grimaserande skådespelet dragits till sin spets.

Men efter en stund tog det sig. Eller också vande man sig. Plötsligt hade man nästan omärkligt låtit sig omslutas av de harmlösa tramserierna, de typiska slapsticken och, förstås, de soliga miljöerna i Saint Tropez.

För det är ju där i det franska jetset-paradiset det hela utspelar sig, och året vi befinner oss i är passande nog 1970., mitt i den tid då bilden av det gamla fiskeläget etablerades som lekplats för de rika och berömda.

Avsaknad av verklighetsförankring

I handlingens centrum ser vi allas vår Asterix, favoriten Christian Clavier, som Jean Boulin, en lika korkad som inkompetent detektiv, övertygad om sin egen förträfflighet. Varför är svårt att förstå eftersom han likt Closeau är i avsaknad av all form av verklighetsförankring om den egna talangen. Men det spelar ingen roll. Nu har han fått ett uppdrag som heter duga. Ett sabotageartat mordförsök på en miljardärsfru föranleder polischefen Maurice Lefranc (Gerard Depardieu) att skicka sin bäste(?) man till Saint Tropez för att snoka och lösa brottet på plats.

En pompös, klumpig klåpare

Att det inte går som det är tänkt behöver knappt nämnas. Den ena efter andra katastrofen avlöser varandra, och det vore synd att påstå att miljardären ifråga, baronen Claude Tranchart i välbekante Benoit Poelvoordes skepnan, är imponerad över Boulins färdigheter. Mannen framstår nämligen omgående som en pompös, klumpig klåpare, utan förmåga att smälta in. Ändå är det precis det han måste göra. För i rollen som servitör har han alla möjligheter att hålla öron och ögon öppna efter misstänkt beteende.

En typisk fars

Något även Agatha Christies deckarkaraktärer gör, som bekant. Och mycket riktigt leker Boulin Hercule Poirot och samlar alla misstänkta i ett rum när upplösningen närmar sig. Men i första hand är Mystère a Saint-Tropez förstås en typisk fars av gammaldags snitt där skratten ska lockas fram via någon som drattar på ändan, kladdar ner sig, råkar slå sönder saker på ett kul sätt, och liknande.

Kock som begåvats med falsettröst

Fast med detta sagt, så är frågan om filmens roligaste inslag är dramats frustrerade kock som begåvats med en falsettröst à la Wiener Sängerknaben. Tänk er honom i förbannat tillstånd då också, så förstår ni säkert vad som avses. Lättköpt? Kanske det, men också festligt så det förslår.

Höjer glaset för de som drar tyngsta lasset

Och tämligen festlig är för all del filmen som helhet också. En kul bagatell med mysig nostaligfaktor, får man väl säga. Att sedan det hela ter sig väl ojämnt får man ta. Så det bästa är nog om man inte tar något på det minsta allvar.

Och varför skulle man. Däremot får den som vill gärna höja glaset för de alltid lika sevärda Christian Clavier och Benoiit Poelvoorde, som drar större delen av det komiska lasset här. Så skål för dem båda och garnera sedan med alla birollsinnehavarna, som ser till så att denna duo ter sig ännu bättre.