Klicka på bilden, för att se hela bilden
Vi glömmer aldrig den 21 augusti 1968 när vårt land, Tjeckoslovakien, vaknade till pansarvagnarnas och militära flygplanens buller. Ett imperium i Öst dikterade sin syn på vårta liv. Vi fick vänja oss – igen – att det finns förbjudna böcker och förbjuden musik. Att man förvränger historiska fakta, att makten delas mellan en grupp utvalda kreatur. Och att man ska hålla tyst, annars blir det fängelse och all möjlig diskrimination, även för släktingar och vänner.
Och det fick jag erfara själv, med fängelse, förföljelser mot hela familjen, med hemliga polisens operation kallad ”Sanering”. Dess syfte var att bli av mig, att knuffa mig från mitt hemland. Sverige blev mitt nya hem.
När kommunistiska partiets makt dog i dess själva centrum i Kreml väcktes ett hopp att det nya Ryssland blir ett normalt land med vilket man kan skapa en ny trygg och välmående värld. Jag började resa till Ryssland efter många år och träffa mina gamla vänner. Många av dem hade jobb i Väst, man kunde köpa litteratur som tidigare fanns bara i dissidenternas samizdat.
Men varje år som gick var atmosfären i Ryssland allt sämre för fritänkande medborgare. Det började visa sig att förhoppningar om det nya demokratiska Ryssland var enbart ett önsketänkande. Vid mitt senaste besök före covidpandemin blev jag skuggad, gripen och FSB eller SVR, eller vad det var för KGB-arvingar, trakasserad med att man kopierade min dators innehåll, att man försökte förhöra mig i flera timmar.
De ryska TV-debatterna med Solovjov där liberaler alltid lider nederlag, propagandan om de ”elaka” EU, USA och NATO, avsky mot vårt främjande av olika minoriteter, den stigande chauvinistiska fientligheten och den verbala – och inte bara verbala – militariseringen har präglat det ryska samhället. Meteoritnedslaget i Tjeljabinsk uppfattades först som en NATO-attack!
Det var detta samhälle som födde Putin, inte tvärtom. Diktator Putin är det imperialistiska storryska tänkandets frukt. Och han är utbytbar, det kan bli alltid ännu värre.
Nu översätter jag betyg och diplom för kvinnor som fick lämna Donetsk, Sumy, Bachmut, Severodonetsk, Luhansk, Mariupol. Från tekniska universitet, musikskolor, medicinska och pedagogiska högskolor. Hela samhällets fina flätverk av kultur, ekonomi och traditioner har rasats brutalt av ockupanterna.
Kriget i Ukraina berör i hög grad oss alla. Det gäller vårt sätt att leva, vår kultur, våra värderingar. Det finns inget som är mer viktigt i den aktuella världen. Avstå från rysk gas, avstå från deras olja! Vi har ett stort arbete framför oss, att upplysa de små imperialisterna i varje storrysk själ att det finns en annan tid i den moderna världen nu, där man lyssnar på varandra, lever och låter leva.
© Jaroslav Suk