Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Dreaming Walls: Inside the Chelsea Hotel
Regi: Maya Duverdier, Amélie van Elmbt
Dokumentär med boende på Chelsea Hotel
Premiär: 2022-08-10
Betyg: 3
Det finns bara ett fåtal hotell i världen där dess celebra gäster och deras leverne och död fått större ryktbarhet än hotellet själv. Att hitta en europeisk motsvarighet till hotell som Chateau Marmont Hotel och Sunset Marquis Hotel i Los Angeles samt Chelsea Hotel i New York är nog svårt.
Själv promenerade jag förbi Chelsea Hotel i februari 2019 och det var ingen direkt kul syn – massor av byggnadsställningar och kaos runt omkring. Hade ju väldigt gärna gått in för att kolla runt lite, men det kom inte på fråga. Denna belgiska dokumentär, Dreaming Walls – de sista gästerna på Chelsea Hotel, besvarar nog några av mina frågor om varför det såg ut som det gjorde.
Hem för författare…
Med detta sagt är ju premisserna för denna dokumentär kartlagda tycker man. Men nu har filmteamet istället valt att följa ett par av de fast bosatta på hotellet och deras kamp mot fastighetsspekulanterna som satt sina klor i detta klassiska boende för bohemer och konstnärer av alla dess slag. För er som händelsevis aldrig har hört talas om Chelsea Hotel, så har detta hotel varit hem för författare som Dylan Thomas, Arthur C. Clarke, Sam Shepard, Arthur Miller och Tennessee Williams.
…Och musiker
Samt musiker som Nico, Tom Waits, Patti Smith, Jim Morrison, Iggy Pop och Bob Dylan. Chelsea Hotel hade även en stor betydelse för Andy Warhol och hans entourage. Men det jag personligen förknippar mest med Chelsea hotel är att Sid Vicious anklagats för att ha mördat sin flickvän Nancy Spungen på hotellet då de bodde där.
Flyttade in i Janis Joplins rum
I filmen får vi bland annat träffa koreografen Merle Lister (som flyttade in 1981 och är välkänd inom New Yorks dansvärld), multimedia artisten Steve Willis (som flyttade in i Janis Joplins gamla rum efter att ha producerat en av Mariah Careys videos, som filmades på hotellet), och konceptkonstnären Bettina Grossman (känd från bland annat fotoserien Phenomenology Project med förvrängda vyer av New York City sett från fönsterreflektioner).
Från intresset till intetsägande
Filmen är ganska ojämn, det vill sägas den går från oerhört intressant till stundtals totalt intetsägande men den är ju bara 80 minuter lång så det klarar man av. En annan kul sak med filmen är att den är filmad i 4:3-formatet, det gamla TV-formatet som fanns innan allt var widescreen (16:9),vilket gör att de gamla klippen från förr passar perfekt in i handlingen. Sedan kan det tilläggas att filmens executive producent är Martin Scorsese.
