Klicka på bilden, för att se hela bilden
Om medeltemperaturen steg med tre grader i Göteborg förra helgen är det inte den globala uppvärmningen. Det är Rammsteins portabla oljerigganläggning. Mycket rök och eld har det alltid varit när Rammstein är på turné men nu har de nog lyft det ytterligare.
Efter pandemin har det uppdämda behovet blivit så stort att det krävdes tre konserter på raken i Göteborg för att alla skulle kunna köpa biljetter. Dock var det inte helt utsålt på extra-extrakonserten på torsdagen som jag fick nöjet att beskåda. Men effekterna var säkert lika stora och bandet gav garanterat lika mycket alla dagar. Hade kanske varit kul att se alla tre konserterna, men någonstans får det kanske räcka. En överdos av Rammstein kan vara hälsovådlig.
Snyggt och oväntat förband
På den extra scenen som stod mitt på plan fick vi som uppvärmning höra pianoversioner av Rammsteins låtar framförda av en fransk kvinnlig duo. Lite kaxigt att spela egen musik som uppvärmning, men tyskarna kan unna sig detta. Tyckte man om pianoversioner av deras musik så finns det ju ett helt album man kan lyssna på, men vi släpper förbandet och konstaterat att oljeriggen började blåsa ut svart rök och eld strax efter 21.00 denna sommarljumma kväll.
Konsertöppning med nytt material
Med ett förlängt intro kliver medlemmarna in en efter en och framför en blytung Arme der Tristen från senaste plattan. En malande och tung låt som har alla möjligheter att bli en klassiker. Vet inte om det var för att man satt på sidoläktaren som sången svajade bort emellanåt så det ska jag kanske lite klaga på för mycket. Även nästa nummer var från senaste plattan. Zick-zack, som handlar om plastikoperationer och konsten att se ung ut. En klart trallvänlig låt som hade lyft ytterligare om de haft lite videoklipp med. Videon är både rolig och galen. Som alla andra videos de producerar.
Dags att marschera i takt
Links 2-3-4 är en klassiker och står man upp är det svårt att inte låta bli att marschera. Flake på keyboards står som vanligt på sitt rullband och trampar i takt. Till Lindemann får med sig publiken med på att skrika med i refrängerna. Nu var det dags för en riktig goding från förr, Sehnsucht där dessutom pyroteknikerna får jobba hårt med att skjuta raketer och bomber i rätt tid. Med tanke på hur mycket Till Lindemann bankar takten på sina lår hoppas jag han har vadderade byxor.
Ödesmättade körer
Från förra plattan fick vi höra Zeit Dich med snygga förinspelade körer med synkroniserad svart rök. Lite läskigt faktiskt. Och självklart eldsflammor höga så det måste synts ända bort till förorterna. Det är stenhårda riff och ett brutalt tryck rakt genom. Mein Herz Brennt är en gammal klassiker i ett långsamt malande tempo. Till Lindeman försöker få publiken att sjunga med i låten men det går faktiskt sådär. Inte mycket hördes tillbaka när han utelämnar ord för att publiken ska fylla i. Självklart har han en eldkastare som blåser ut eld från hans bröst. Ja, du milde…
Brinnande barnvagnar
Nu var det dags för rekvisita av den större modellen. En barnvagn som är typ tre meter hög kommer upp från scengolvet och sångaren vacklar runt och i rollspelet verkar förtvivlad och förvirrad. Det är återhållsamt och väldigt effektfullt. Texten ska det inte talas om, den handlar om hur personen i texten blir inlåst i ett rum och därefter sliter sönder en docka bit för bit. Lite skräckfilm över det. När väl den gigantiska barnvagnen sätt i brand visas en video med någon grotesk varelse. Exorcisten kan slänga sig i väggen. Det här är sju resor värre. Och publiken jublar rejält.
Självskadebeteende av sångaren
Inför Heirate Mich står Till Lindemann och bankar huvudet i en gigantisk lampa. Det är som vanligt tungt sväng och eldsflammorna står som i givakt var o varannan sekund. Lite gitarrsolo bjuds det på i denna låt. Annars är det rätt sparsamt med just detta. Fast det har aldrig varit Rammsteins grej. Den blå belysningen över scenen ger en extra effekt. På de stora skärmarna ser frontmannen mer och mer galen ut och låten avslutas med så mycket rök och effekter att man inte ser bandmedlemmarna.
>Ytterligare från nya plattan
Zeit är en typiskt Rammsteinlåt som börjar väldigt försiktigt och lågmält och byggs upp ett crescendo. De besitter verkligen kunskapen om hur man skriver låtar som berör. Jag kan även här uppmana till att se videon. Den är som en smärre långfilm och har förmodligen en budget därefter. Men bra är den och nu börjar faktiskt den annars stela publiken att svänga i takt. Tungt och magiskt.
Rammstein goes Kraftwerk
Nu blev det dags för den technoremixade versionen av Deutschland. Helt playback men skit i det, det var coolt och publiken började dansa och klappa. Richard Kruspe, en av gitarristerna står för denna remix och det är riktigt häftigt när bandmedlemmarna kommer upp på scen med stora hoodies som börjar lysa och blinka. Alltmedan de tunga syntarna manglar på. På avstånd ser det ut som lysande skelett. De försöker att röra sig i takt men koreografin sitter inte speciellt bra.
Fast det var kanske inte meningen heller. Musiker brukar inte kunna dansa i takt. Technoversionen går därefter över i originalversionen av Deutschland. Låten är nog bland deras bästa låtar överhuvudtaget. Stark text och musik som medryckande men ändå blytung. Och åter igen, kolla videon. Svårt att inte berörd av den. Nu har dessutom publiken vaknat och sjunger med. Fast utan att veta vad de sjunger om. Kanske dags att putsa upp skoltyskan…
Mera taktfast musik
Radio är en kul låt från förra plattan som snabbt fastnar med sin medryckande refräng. Ska jag även till denna uppmana till att kolla videon? Ni fattar själva.
Dags att koka den stackars keyboardisten
Mein Teil handlar ju snubben som ville bli uppäten och fick sina önskningar uppfyllda av ytterligare en galning. I vanlig ordning blir Christan Lorentz nerslängd i en jättegryta där Till Lindemann haltar runt på scen med en kockmössa a la kocken i Mupparna. Tillagningen sker med en eldkastare som byts ut till en större och större för att avslutas med någon eldkastarkanon. Väldigt humoristiskt och typiskt Rammstein. Det måste fan bli varmt i den grytan.
Allsång på Ullevi
Du Hast måste var en av de mest kända låtarna med Rammstein. Den här texten kan alla. Du Hast Mich! Rena tysklektionen. Till Lindemann bankar sig som vanligt på låret och det brinner duktigt överallt. Bandet stannar upp och låter publiken sjunga själva innan det feta gitarriffet dra igång igen. Sen blir det pyro som skjuts fram o tillbaks över hela Ullevi. Konserten drar vidare med ytterligare ett starkt nummer, Sonne. Nu är det ännu mer allsång och i takt med den medryckande refrängen väller svart rök upp och det är domedagsstämning i kvadrat. Nu syns nog eldpelarna ända bort till Uddevalla. Efter denna låt radar bandet upp sig och bugar och tackar. Inte är det slut än väl?
Lågmält och finstämt
Så har bandet förflyttat sig ut till den lilla upphöjda scenen mitt ute i publiken och tillsammans med den franska pianoduon framför de en finstämd version av Engel. Det är vackert och känsloladdat. Alla tänder sina telefoner och gungar de i takt med musiken. Snyftvarning på detta. Nu är det dags för den obligatoriska återfärden till stora scenen på gummibåtar. Det är numera en klassiker och verkar fungera bra år efter år. Det är surrealistiskt när de guppar fram över publikhavet. Allt medan pianoduon fortsätter att spela. Väl i land är det Ausländer vi får höra. Ännu en höjdarlåt från förra plattan. Hur kan man spotta ur sig så många bra låtar?? Men det är bara att tacka och ta emot. Och låten avslutas med att gitarristerna pussar varandra på mun. Har numera blivit en stående grej. Alltid retar det någon.
Mörkret har lagt sig över Ullevi
Men vilken tur att det gröna ljuset som dominerade Du riechst so gut lyste så starkt. Det är ett betongriff i den här låten som trots att den har 25 år på nacken fortfarande håller. Fast det är betydligt tyngre live i kväll än på skivan när det begavs. Oj, nu börjar det bli lite snuskigt… dags för den ganska uttjatade Pussy. Men så länge Till Lindemann har sin gigantiska skumpenis tillhanda kommer de väl att spela den. Större delen av texten ju dessutom på engelska.
Fast ”steck bratwurst in dein sauerkraut” behöver man inte kunna engelska för att förstå. Under tiden han sprutar ner publiken kan jag ju berätta att videon släpptes på en porrsite eftersom bolaget inte ville/vågade släppa den i vanliga kanaler. Eller var det bara ett pr-trick? Ska finnas ocensurerade versioner ifall man letar lite på nätet. Ifall man nu vill se lite mer naket och lite till. Och när jag ändå är inne på ytterligheter så släppte Rammstein en högst limiterad box när albumet kom. Innehållandes 6 st. gummidildos. Om det var medlemmarna själva som fått sina organ avgjutna förtäljer inte historien.
Nu ska det brännas ytterligare
Låten Rammstein är gammal som gatan men redan där satte bandet standarden i vad man kan göra på scen. Till Lindemann iklädd i en eldkastare blåser ut eld över publikhavet så det står härliga till. Som om det inte är tillräckligt har även gitarristerna eldkraft på var sin flank. Det börjar nog närma sig slutet av konserten men Rammstein ger järnet och Ich Will håller högt tempo och intensitet. Än orkar gubbarna. Massor med pang på scenen även i denna låt. Avslutas med ett riktigt nyårsfyrverkeri.
Sista dansen
Adieu är ju passande titel på sista låten och är från senaste plattan. Tung och långsam med en envis pianoton. Nu är det full tryck i publiken och alla vinkar allt emedan det sjungs Auf Wiedersehen och goodbye. Någonstans har jag läst att detta skulle vara ett avsked och avslut för Rammstein men det har jag svårt att tro på. Det här är allt för bra att de bara skulle lägga ner. Men oavsett är det en bra låt. Bra med lite nedtempo som avslut så inte publiken är helt galen när de lämnar Ullevi den här kvällen.
Sammanfattning kanske?
Det finns inget annat band som kan komma in närheten av Rammstein när det gäller scenproduktion, ljud och upplevelse. Jag har sett bandet ett antal gånger under många års tid men imponeras lika mycket varje gång. Det är bara att gratulera till framgången och hoppas att de kommer tillbaks snart. Angående låtval skulle säkert några nummer strykas till förmån för andra låtar som aldrig spelas men de verkar inte vilja byta ut nummer sådär bara. Lathet eller jobbigt, vad vet jag. Stort plus för att videoskärmar var vinklade ut mot långsidorna på läktarna så alla där kunde se vad som skedde på scen.