QUEEN + ADAM LAMBERT, Royal Arena, Köpenhamn den 18 juli 2022 – magiskt och minst lika bra som då det begav sig

Klicka på bilden, för att se hela bilden

It´s A Kind of Magic: så sjöng Queen på 80-talet och även om Freddy Mercury lämnade det jordiska för över 30 år sen lyckas bandet fortfarande att låta som om de precis skrivit alla låtarna. Lyckligtvis dök Adam Lambert upp för drygt tio år sen och löste sångbiten. Ja, i Queens fall är det minsta problemet att sätta texter och hur låtarna går. Den stora biten är på ett övertygande sätt framföra alla hitsen. Och det gjorde Adam verkligen denna kväll. Och det var magiskt.

Förväntansfullt och fullt

Inför ett sedan flera år sen utsålt Royal Arena fick den förväntansfulla publiken äntligen avnjuta Queen. En orkesterversion av Innuendo ökade spänningen ytterligare innan bandet drog igång med Now I’m Here och Brian May och Adam Lambert ägde scenen från första sekund. Man fick nästan nypa sig för inte tro att det bara var en dröm. Även om man nu haft turen att uppleva originalsättningen så tror jag ändå att detta måste fått alla ”det var bättre förr”-tyckare att tystna.

Utan något stopp övergick man de direkt till Hammer to Fall. Snygga körer från de övriga i bandet bidrog självklart till att musiken lyfte. Dessutom lät det väldigt bra och man kunde höra varenda stavelse i texterna. Det tackar vi ljudteknikern för.

Musik trogen originalet men ändå personlig

Adam Lambert har på något sätt lyckats att göra låtarna till sina, men ändå vara trogen Freddie Mercurys versioner. Det är fraseringar och betoningar och mycket annat som gör att det här håller. Brian May och Roger Taylor kan bara skratta sig lyckliga. Dessutom har Lambert humor och med sina höftvickningar och blinkningar göra texterna rättvisa. Efter en snygg version av Killer Queen tackar han ödmjukast att han fått möjligheten att vara med i ”The worlds greatest rockband”. Kan väl bara hålla med honom. Det är legendarisk musik som man ska ta tillfället i akt och se live.

Klassiker på rad

Set två inleddes med I’m in Love With My Car med Roger Taylor på sång. Gubben kan sjunga än. Fast nu blev jag lite förvirrad när Adam Lambert dyker upp på en motorcykel och börjar sjunga Bicycle Race. Det är väl en cykel han sjunger om? Nåja, kanske lite coolare med en motorcykel på scen. Den var snyggt ihopsatt (låten alltså) med Fat Bottomed Girls. Lite besviken dock att de inte visade klipp från videon till Bicycle Race. Ni får leta upp den på youtube…

Queen goes disco

Another One Bites the Dust blev ju det nya startskottet på Queens karriär och puritanerna gnällde medan bandet blev populärare än någonsin. Ja, bra är den men kanske lite uttjatad efter alla dessa år. Lyckligtvis gick de snabbt över till I Want It All där Adam Lambert åter fick visa vilka röstresurser han är i besittning av. Och resterande band lägger åter snygga stämmor för att lyfta låten ytterligare.

Tårar och känslor

Nu var det dags för Brian May att ensam med en akustisk gitarr sätta sig på förlängningen av scenen som gick långt ut i publiken. Han var märkbart berörd, och det var nog många tårar som fälldes under dessa minuter. Applåderna ville aldrig upphöra och då Brian May skulle fylla år dagen efter började stora delar av publiken att sjunga Happy Birthday. Det hade han nog inte väntat sig. Närmare country än ’39 lär man inte komma, men låten är ju en klassiker, och både publiken och bandet uppskattar de lite udda låtarna i Queens repertoar.

Åter var det dags för Roger Taylor att sjunga, och till videon till These are the Days of Our Lives blev det en massa gryniga filmsnuttar från 70-talet. Även här blir det väldig känslosamt när bilderna från fyra unga musiker flimrar förbi. Åter en hyllning till Freddie.

Framförande by the book

Med Crazy Little Thing Called Love var Adam Lambert tillbaks på scenen, varpå det blev lite tryck igen. Vidare med Under Pressure, som i mina öron lät kusligt likt originalet röstmässigt.

Nu börjar det kanske bli tjatigt att gå genom alla låtar, men det är svårt att bara hoppa över någon då alla är klassiker. A Kind of Magic och I Want to Break Free behöver inte heller några större presentationer och analyser då de spelades tämligen by the book. Man hade säkert kunna piffa upp låtarna och göra nya arrangemang, men det är nog bäst att låta de vara som de är skrivna från början. Adam Lambert gör ändå låtarna så bra som om han varit med om att skriva dem från början.

Star Wars på scen

Ska vi gå genom alla låtar på konserten? Nä, jag misstänker att läsare har förstått att det serverades hits på löpande band. Men var det något som stack ut då? Ja, Brian Mays egna kvalitetstid då han på en plattform åkte upp mot taket och fick spela solo hur mycket han ville gjorde just detta. Runt honom snurrade planeter, och med alla laserljus började det påminna om någon scen från Star Wars. Hade den här delen kortats ner hade nog ingen klagat men va’ fan, det är ju Brian Mays band.

En snygg final

Radio Ga Gaoch Bohemian Rhapsody var ju givna nu när konserten började lida mot sitt slut, och självklart användes den klassiska videodelen med alla körerna i den sistnämna låten.

Även den flitigt visade Ay-Oh när Freddie Mercury får publiken att härma honom fick vi se. Det var självklart samma gensvar även om det var en videoskärm. We Will Rock You och We are the Chamions blev en snygg avslutning på kvällen. Ja, förstås, God Save The Queen spelas alltid när bandet lämnar scenen.

Lite sammanfattning

Oturligt nog (ren lathet) så orkade jag aldrig se Queen när det begav sig i början av 80-talet, men jag är helt övertygad om att den här kvällen var minst lika bra både musikaliskt och sångmässigt. Vet egentligen inte vad man skulle kunna klaga på. Ljud, ljus och produktion var på absolut topp. Övriga bandmedlemmar (keyboard och bas) var självklart lite mer anonyma, men basisten hade sina race åt alla håll på scen och vinkade glatt åt publiken.

Även keyboardisten hade sina små utspel. Originalgubbarna börjar ju bli till åren, men det märktes inte så de kommer förhoppningsvis att fortsätta turnera så länge de orkar. Helt övertygad om att de hade fyllt Ullevi i Göteborg eller Parken i Köpenhamn om de fått möjlighet.