Klicka på bilden, för att se hela bilden
Som vanligt, vaknade jag även i dag till min klockradio klockan 06.25.
Hörde jag rätt? Hörde jag mitt namn?
Och inte nog med det, hörde jag min egen röst i radion?
Det var som att glo i röstspegeln.
På vardagar brukar jag vakna klockan 06.25 till ett P1-program som heter Tankar för dagen, och som enligt programförklaringen ”ger en stunds eftertanke i nyhetsflödet”. Det är en hel del röster som jag känner igen som strömmar ut ur radiokällan och bjuder mig till en ny arbetsdag. Det är Emil Jensen, Stina Ekblad, Uje Brandelius, Bob Hansson, Ulf Danielsson, Navid Modiri, Stig Fredrikson, Patricia Tudor-Sandahl, Inga-Lina Lindqvist, Caroline af Ugglas, Alice Bah Kuhnke, Ann Heberlein, Ewa Fröling, Björn Natthiko Lindeblad, KG Hammar, Mark Levengood…
I dag var det alltså jag som pratade. Här är länken (eller klicka på spelaren längst ner i denna text), du får själv lyssna på mina tankar precis när du än vill, om du inte har något bättre för dig. (Repris kl 21.45)
Och här får du läsa vad jag tänkte för dagen. Jag kallar tankarna Vardagens mystik.
Den 29 mars 2019 köpte jag mig en National Geographic Solar FM/AM Radio, laddbar även med en vävfunktion, så kallad dynamoradio. En sådan radio bör finnas i varje krislåda, läste jag mig till.
Och eftersom jag inte har någon krislåda, lämnade jag denna radio i sin ursprungliga förpackning i en förvaringslåda där jag förvarar helt nya saker som jag antagligen aldrig kommer använda. Lådan finns under min säng och skjuts fram bara när jag dammsuger och torkar av golvet.
Bredvid sängen har jag en klockradio som jag använder dagligen, mest för att somna till den. Och då är den naturligtvis inställd på viskning. Sveriges Radio producerar många program jag lätt somnar till.
I natt vaknade jag till ljudet av P1 på osannolikt hög volym. Min första tanke var, hur kunde jag ha ställt min klockradio på så hög volym och varför stängdes den inte av efter 30 minuter som den brukar göra? Jag vred på volymknappen, dock utan att ljudet reagerade på det. On/Off knappen var på Off, så jag drog ut sladden från kontakten. Ingen som helst ändring. Vad?
Då vaknade jag ordentligt till.
Det vrålade, och jag menar vrålade. Jag fann källan: P1-ljudet kom från det aldrig använda National Geographic Solar FM/AM Radion. Jag tog fram den från originalförpackningen och vred på knappen som reglerar volymen. Ingen ändring. Jag vred volymknappen till läget Off, den klickade precis som den borde, men den stängde inte av ljudet. Jag la två kuddar ovanpå radion och studerade snabbt en tillhörande instruktionsbok, som på 8 språk, dock inte på svenska, förklarade för mig, att på radions botten finns en huvudströmbrytare. Men den var på Off. Mer Off än så här kan knappast en radio vara, tänkte jag. Jag sköt Off knappen fram och tillbaka 4, 5 gånger och radion slutade spela.
Jag är utbildad maskiningenjör och jag hade radioelektronik som min hobby. Upp till 16-års ålder byggde jag i Tjeckoslovakien små, primitiva radiomottagare, med vilka jag kunde lyssna på förbjuden, så kallad subversiv musik från Wien och vid extra bra förhållanden även Radio Luxembourg. Så en radiomottagare är inte ett komplett mysterium för mig. Och ändå. Jag tänkte på filmen Närkontakt av tredje graden, i vilken olika elektriska apparater fick liv från oförmodat håll.
En annan för mig svårbegriplig händelse inträffade också mitt i natten, något som skulle kunna tolkas att jag drömde den, men så var det inte. Vi var på en semesterort och våra två stora resväskor låg platt på ett lågt massivt träställ. Man behövde vara bra stark för att svepa ner väskorna från ställningen. Och ändå hände det. Båda väskor hamnade på hotellets golv med ett brak. Trots att ingen rörde vid dem, vi två som var tillsammans i rummet hade våra händer upptagna med annat. Dörren var låst inifrån, ingen fanns gömd på toaletten och inget fönster var vidöppet.
Min gissning är att det borde finnas en rationell förklaring till dessa händelser, jag kan dock inte komma på någon.
Där kommer du in i bilden, käre läsare. Du kan kanske förklara dessa två ”mysterier” för mig.
Och ännu bättre, skicka till mig dina, helst självupplevda, ”oförklarliga” berättelser. Gärna opolitiska.
Vad skall jag ha dem till?
Jag samla dem kanske till en bok, om de blir bra skrivna, intressanta och svårförklarliga.
Jag vill vara tydlig med att det här är ingen beställning.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker
© Vladimir Oravsky
