ELISABETH ÖSTNÄS : FREJAS SVÄRD – grymt bra återskapat om en svunnen grym tid med paralleller till moderna frågor

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Asynja (del 2)
Illustrationer: Lina Neidestam
Genre: Historiska berättelser
Läsålder: 9-12 år
Antal sidor: 289
Format: Kartonnage
Utgivningsdatum: 2022-06-07

Klimatkris, flyktingströmmar, barnsoldater och maktfullkomliga hala härskare som inte bryr sig om lite trafficking med minderåriga som ska offras … Asynja: Frejas svärd låter förmodligen som en summering av ett avsnitt av SVT:s Rapport, och visst är temana aktuella, men vi befinner oss på vikingatiden.

Freja, som figurerar i bokens titel, är en av de största och mäktigaste gudarna, en asynja. Det är märkligt att hon inte fått en egen Marvel film än, hon skulle sparka rumpa med Tor, hammaren Mjölner och den nya yxan. Freja är miljövänlig, stridbar och gillar katter mest av allt (“the original Catwoman“, med andra ord).

Gör en “Mulan” och klär ut sig får att ta värvning

Huvudperson i Asynja: Frejas svärd är Disa. Hon har klätt ut sig till sin tvillingbror Odd för att kunna bli barnsoldat i en armé och ta en gruvlig hämnd på Iskungen som dödat hela hennes familj, inklusive Odd.

Tvillingar finns i många äventyrsberättelser, och i mycken mytologi, liksom transtemat. Gudar (som Loke) kan lätt byta kön och identitet. I Shakespearekomedier tycks folk klä ut sig och byta kön hela tiden. Mest känd i moderna äventyrsböcker är George i Famous Five. Men är hen en transperson eller är hen helt enkelt less på de begränsningar och de förväntningar som det medför att vara flicka?

Inte designad för en vävstol …

Detta kan diskuteras även i Asynja – Frejas svärd – Disa trivs bättre som Odd än som Disa, hon är som gjord för “combat mode”, medan förväntningar på att hon ska kunna väva fina band i vävstugan snabbt kommer på skam … Disa konstaterar att hennes kropp, hennes händer, inte verkar vara designade för detta.

Vem bor i vems kropp och varför – och spelar det någon roll hur man ser ut? Detta är ett genomgående tema som spelar en allt större roll i handlingen. Och vem vet vilken gudomlighet som väljer att komma till Jorden i ett litet barns kropp?

Olika gudar, olika sätt att se på tillvaron

Vi befinner oss i en tid då det finns olika gudar och mycket olika sätt att se på tillvaron. För Disa är det självklart att gudar kan finnas bland människorna och anta mänsklig form (förmodligen även andra former) – och för hennes vän Idris från Bagdad är det lika självklart att det bara finns en enda Gud som bor någon helt annanstans och som bara är intresserad av livet efter detta, då Idris äntligen kommer att få se hela sin familj igen. I detta livet är Idris målsättning att aldrig mer bli träl …

Råstyrka gäller, inte bokklokhet

Idris, som är uppväxt på biblioteket i Bagdad, är förmodligen den skärptaste (och mest moderna) karaktären i hela boken, han kan till och med skriva, men han befinner sig i en tid och på en plats då det är råstyrka som gäller – både när det gäller överlevnad och social status. Enda sättet för Idris att undvika träldom är att bevisa att han är en bra barnsoldat, bättre än alla de andra barnen, och att slå ner så många motståndare som möjligt. Inklusive andra barn, för de konkurrerar alla om positioner på samma arbetsmarknad.

När det gäller äldre personer så skildras de ofta på ett negativt sätt — de är gamla och fula och opålitliga. Med tanke på medellivslängden förr i tiden är dessa gamlingar förmodligen yngre än de föräldrar som läser högläsning för sina barn ur Asynja-serien.

Återskapar en grym värld

Elisabeth Östnäs har tidigare skrivit trilogin Sagan om Turid och hon är grymt bra på att återskapa en grym och försvunnen tid, och att dra paralleller till aktuella och moderna frågor.

Lina Neidestams illustrationer och sidor med serier förhöjer verkligen äventyret med intensiv spänning och suggestivt mörker. Genom att granska detaljer i bilderna förstår man så mycket, redan innan det avslöjas i texten. Att ha seriesidor (utan pratbubblor) där vi lär känna karaktärerna och får följa med dem både i drömmar och verkliga äventyr är ett grepp som bland annat känns igen från de populära PAX-böckerna, och här görs det minst lika bra. Lina Neidestam har också fått ta hänsyn till tiden hon skildrar, att olika detaljer och runor och alla små prylar ska vara så historiskt korrekta som möjligt.

Mystisk John Bauer känsla

Sedan kan man också ana blinkningar tillbaka i konsthistorien – mörka, farliga skogar och den vackra Sunna påminner om John Bauers värld och hans tolkning av prinsessan Tuvstarr. Vi befinner oss i en värld av “tomtar och troll” där allting är möjligt och fantasyelement ses som normala av karaktärerna i själva boken.

Livet i Birka kommer mycket nära läsaren – och gissningsvis kommer “besök på Birka” att glida upp högt på önskelistan i sommar, bland alla fans av Asynja.