JAMES PATTERSON & DOLLY PARTON : RUN, ROSE, RUN – intrigen som rör countryscenen betydligt bättre än långsökt och tramsig deckarhistoria

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Run, Rose, Run
Förlag: Bazar Förlag
Översättning: Carla Wiberg
Genre: Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 450
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-04-20

Platsen är Nashville, huvudpersoner är tre olika countryartister. Den ständigt lika glittrande och välsminkade countrydrottningen Ruthanna Ryder, som har pensionerat sig från scenen och som bara spelar in musik för skoj skull. Hennes studiomusiker Ethan Blake, en tuff ex-army kille som lider av PTSD och skriver smäktande och känsliga countryballader i lönndom. Och det nya fyndet AnnieLee Keyes – som en gång i tiden hette Rose McCord.

Liftar till Nashville och blir upptäckt

AnnieLee har Nashville som mål och liftar för att komma till alla countryälskares Mecka. Väl framme sjunger hon på klubben The Cat’s Paw (som är baserad på ett verkligt Nashville hak) och blir upptäckt direkt under den första kvällen. Ethan Blake faller pladask för AnnieLee och hennes docksöta ansikte och rosenknoppsmun … Ja, detta ord används gång på gång – går verkliga människor runt och plutar med rosenknoppsmun hela tiden?! Förutom Daniel Craig i rollen som James Bond alltså …

Divan gör löftet till en stjärna

En nyförälskad Ethan presenterar AnnieLee för sin boss Ruthanna Ryder och ljuv countrymusik uppstår. Ruthanna Ryder bestämmer sig för att hjälpa till och göra AnnieLee till en stjärna. Det går i en handvändning och känns inte speciellt trovärdigt – även om skildringen av själva musikindustrin och maskineriet som snabbt kör slut på unga stjärnor idag, efter ett par streamade hits, känns desto trovärdigare.

Hotas av sitt förflutna som Rose

Men i skuggorna lurar hot från det förflutna – AnnieLee har inte berättat något om sitt hemliga liv som Rose och diverse slemma typer dyker upp i handlingen och misshandlar henne med jämna mellanrum. Vad vill de? Vad är de ute efter? Om Roses före detta hallick vill utpressa henne, så kommer det aldrig några krav i boken. Vill han döda henne, så drar han ut på det. Vill han ha henne tillbaka till jobbet … så är det kontraproduktivt att förstöra hennes utseende (och hon blir aldrig tillbakasläpad till jobbet). Är det Roses missbrukande och misshandlande styvfar som sålt henne till en hallick, är hennes två små systrar också i fara, eller är det Roses exman som är boven i dramat?

Ethan får visa upp sina skills från soldatdagarna

Det finns många ondskefulla typer som den snälle cowboyen Ethan måste fajtas mot för att försvara sin Rose. Det är lite som i en Nora Roberts roman. Hjältinnan ska ständigt totas ihop med en cowboy-typ som ska försvara henne mot allehanda faror, och längs vägen blir det lite reklam för att “good guys” ska få vara beväpnade och skjuta i självförsvar och slå folk på käften. How the west was won. Tur för Ethan att han är ex-army och har grymma combat skills.

Visst har Dollys eget liv inspirerat …

Intrigen som rör musiklivet och countryscenen är betydligt bättre (och betydligt mindre Nora Roberts). Man kan lätt misstänka att enstaka scener är tagna från Dolly Partons eget liv – den fiktiva countrydrottningen Ruthanna Ryder är också av en viss ålder och hon har fått ta en hel del smällar på väg mot toppen. Eftersom country mestadels var en genre för vita hetero killar, och de ville inte ha för mycket “tomater“ i salladen. Mycket har hänt i genren sedan dess.

Något som är synd när det gäller karaktären Ruthanna Ryder är att hon också måste totas ihop med en cowboytyp – är det olagligt att ha rika och lyckliga kvinnliga singlar i amerikanska underhållningsromaner? Dolly Parton är själv en smart affärskvinna, och det är svårt att tänka sig henne göra som Ruthanna Ryder och lägga sin lycka och sin affärsverksamhet i händerna på en grånad cowboy.

Helgerån att ingen nämner Dolly Parton!

I detta fiktiva Nashville, där det name-droppas hejvilt (allt från Carter familjen till Willie Nelson), så nämner ingen Dolly Parton. En enda gång. Vilket är helgerån. Dolly är den enda countryartist som folk som inte kan något om country känner till. Dolly är countryns Zlatan. Vem i hela värden åker till Nashville för att de hoppas på att få se Reba McEntire? (Vem är Reba McEntire? frågar vännen. Nej, just det.) Man hoppas ju på att få se Dolly! Jill Johnson åkte till Nashville för att bli inspirerad av Dolly. Det säger allt.

Det blir ett jättestort Dollyformat hål i boken

Det är som om man inte låtsas om filmstjärnan, sångerskan, ikonen och Dollyland-grundaren, eftersom det finns ett alter ego i boken. Men Ruthanna Ryder är ju inte Dolly. Dolly är mycket coolare. Ruthanna Ryder har inte heller några coola queervänner eller aktivistvänner, som Lily Tomlin eller Jane Fonda. Och att utelämna den verkliga Dolly, countryns viktigaste ikon, gör att det finns ett jättestort Dollyformat hål mitt i boken som man inte kan bortse från. Blicken och tankarna går till det där obegripliga tomrummet hela tiden.

Det är som om man hade skrivit en bok om Milan, eller italiensk fotboll i allmänhet, och inte låtsats om att Zlatan någonsin funnits.

Satsa på “music fiction” istället för “crime fiction”

Boken är listad som “crime fiction” – men hade blivit mycket bättre som “music fiction” – med Dolly inkluderad.

Deckarintrigen är för långsökt och för tramsig, den har inte ett enda uns av trovärdighet, varken logiskt eller psykologiskt. AnnieLee bråkar hela tiden med Ethan, samtidigt som hon har en irriterande vana att gå rakt in i fällor. Och hon bråkar inte med dem hon borde bråka med. Ethan måste springa efter och rädda henne hela tiden. Det blir helt enkelt tjatigt.

Ett synnerligen påklistrat slut underminerar musikintrigen – och dessutom undrar man stillsamt varför musikintriger inteskulle räcka till en roman som förmodligen ska rida på Dollys goda namn och säljas till musikintresserade? Finns det inte nog med Taken-historier med trafficking och mordiska hallickar, förutom att man ska tagga på en sådan gammal story på en A Star Is Born historia? Det är som att hänga på en rostig gammal släpvagn med punktering efter en glittrande, rosa, nedcabbad Cadillac.

Dolly har skrivit alla låtarna – och sparat det allra bästa till sitt alter ego

En bonus när det gäller Run Rose Run är att Dolly Parton skrivit alla låtarna till alla artisterna i boken – de av Ruthanna Ryder, de av Rose McCord och de av Ethan Blake. Det finns ett helt album att lyssna på som hör till boken. Det är lätt att konstatera att Dolly gett den allra bästa låten till sitt eget alter ego Ruthanna.

Musiken finns att ladda ner och kan avnjutas samtidigt som man läser boken – och alla sångtexterna (samt deras fiktiva skapare) finns listade längst bak i romanen.