DOMENICO STARNONE : BEKÄNNELSER – italienskt berättande som inte går enligt de inpräntade mönstren

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Confidenza
Förlag: Bazar Förlag
Översättning: Helena Monti
Genre: Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 224
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-01-18

Den italienska bästsäljaren Confidenza (Förtroenden) av Domenico Starnone har fått den svenska titeln Bekännelser. Romanen handlar om en av de mest italienska av italienska företeelser i konsten: l’amore molesto. Det finns till och med en Elena Ferrante roman som heter L’amore molesto, hennes debutroman från 1992. (Kortromanens svenska titel är Plågsam kärlek).

Det är inte förvånansvärt att författaren Domenico Starnone dök upp på listan över misstänkta när branschfolk, litteraturvetare och förståsigpåare skulle försöka avslöja vem som ligger bakom den bästsäljande pseudonymen Elena Ferrante. Temana är desamma. Även språk och berättarteknik. Sedan kan man tillägga att mycket av detta ses som “typiskt italienskt” och den som nu leder “heta tipslistan” vad det gäller Elena Ferrantes identitet är Domenico Starnones fru Anita Raja, som till vardags jobbar som översättare. Ingen av de två har vare sig bekräftat eller dementerat ryktena.

Berättar i förtroende … och chockas

Nu till handlingen i Bekännelser. En lärare har ihop det med en elev och de bekänner i förtroende sina mest smutsiga hemligheter för varandra – på hennes initiativ. Reaktionerna från båda sidor kan sammanfattas i en stavelse. Så chockade blir de av varandras berättelser. (Och nej, huvudpersonens största synd är inte att ha ihop det med en av sina elever. Det här är trots allt Italien.)

Jag vet fortfarande vad du gjorde …

När relationen är över får huvudpersonen ihop det med en annan tjej och de ska gifta sig … och då kommer den före detta eleven tillbaka och påminner huvudpersonen om att hon minsann vet hans hemlighet. Vilken bröllopspresent! Är det ett hot? Är det en påminnelse om att de båda för evigt är sammanlänkade av bekännelserna? Är det något annat?

En svensk läsare förväntar sig måhända en thriller eller en deckare. Svenskar vill ha genrelitteratur. Saker man känner igen. Mönster man känner igen. Men det här är italienskt berättande. Inget går enligt de inpräntade mönstren. I en värld där översatt litteratur domineras av amerikanska produktioner kan det ses som en utmaning att läsa något annat – men det är värt det. Allt är inte genrelitteratur och allt är inte Amerika.

Namnlös huvudperson avslöjas efter halva boken

Huvudpersonen har inte ens något namn under halva boken. När det avslöjas heter han Pietro Vella. Alltså de italienska orden för “sten” och “slöja”. Symboliskt så det förslår.

Pietro Vella blir en framgångsrik författare, men känner hela tiden att han inte förtjänar sina framgångar, han lider av “imposter syndrome”. Han brevväxlar genom gammeldags pappersbrev med sin gamla elev, och detta är otrohetsaffären i boken. För han känner sig mer gift med henne än med sin fru.

Det viktigaste förhållandet finns på pappret

Givetvis finns det även andra möten med. Pietro blir intresserad av en snygg kvinna som han träffar i förlagsvärlden, men inte heller denna affär går som läsaren (eller de inblandade i boken) kan förmoda.

Om Pietros viktigaste förhållande bara finns på papper, genom en brevkorrespondens, hur kan då något av hans verkliga liv byggas på en riktig grund?

Allting påverkas av hemligheten som Pietro avslöjade i början av boken. Och därför försöker Pietro också bli till en ren och fläckfri version av sig själv. Lyckas det?

Likheter mellan Starnones Bekännelser och Ferrantes Det förlorade barnet

Tematiskt har Starnones Bekännelser mycket gemensamt med Elena Ferrantes sista roman i Neapelkvartetten, Det förlorade barnet, där vi får följa Lena, en författare som blir mer och mer framgångsrik samtidigt som hjärtesorgen blir värre och värre. Att läsa de båda romanerna “back to back” och att jämföra Pietros och Lenas öden är intressant. Och en ovanlig läsupplevelse.