DEN TÄVLANDE MÄNNISKAN

Klicka på bilden, för att se hela bilden

När jag gick i grundskolan i Tjeckoslovakien, fick jag skriva med en penna som doppades i flytande bläck. Pennan bestod av ett träskaft och ett metalliskt stift. Det fick man byta ganska ofta, kanske en gång i veckan, beroende av stiftets kvalité, metallen den var tillverkad av och handens tyngd och rörelser.

Så nu vet du hur långt bak i tiden mina minnen sträcker sig. Men det är inte bara skrivverktygen som var annorlunda, utan det var hela den kulturen som skrivande producerade. Eftersom skrivande och tänkande hänger ihop. På den tiden innehöll tidningarnas rubriker ”kultur” och ”underhållning” något helt annat än i dag. I dag får jag under dessa kulturella rubriker veta vem skilde sig från vem samt spekulationerna varför, och vems fel var det? Hon säger det ena och han det andra och jag som mottagare får gärna välja någons sida.

Vilka är dessa kontrahenter som skiljer sig? Jag har aldrig hört deras namn tidigare?
Men det är ditt fel, svarar du kanske och det kanske är det. Men tidigare var så kallade kändisar och andra celebriteter mera hållbara. De och deras verk hade tid på sig att sjunka in i publikens medvetande.
Jag får även veta att hon har köpt ett nytt hus och att det kostade så och så mycket. Varför behöver jag veta det? Varför behöver någon över huvud taget veta det, förutom möjligen Skatteverket?

Hon och han är gravida med varandra. Så vad? Tänker jag. Någon någonstans är alltid gravid, 24 timmar om dygnet, årets alla dagar. Hur kan det beröra mig, undrar jag. Ju, det kan det faktiskt: det blir med stor sannolikhet en fråga i något av de otaliga program i vilka man tävlar i om överflödig kunskap och vetande. Men vad är det som är överflödigt och onödigt? Den informationen var definitivt inte onödig, eftersom den skapade respekt och beundran hos programmets publik.
När jag gick i gymnasiet var det klassiska grekiska och latin och trigonometri som gällde. I dag inte någon, inte ens jag själv har någon större nytta av dessa kunskaper.

Jag var glad när vi hos slaktaren fick ett någorlunda fint stycke kött efter en timmes socialisering i en lång, ringlande kö. I dag finns det tusen och ett matlagningsprogram. Man tävlar i matlagning, liksom man tävlar i precis allt annat. Alla alltid mot alla. Homo homini lupus, Människan är människans varg.
Samtidigt som det är klart att det är samarbete som möjliggjorde att den målmedvetna människan byggde Cheopspyramiden, Katedralen i Chartres, den internationella rymdstationen ISS och massförstörelsevapen.

Alla dessa ovannämnda programformer är omtyckta och publika. I annat fall skulle de inte produceras, i alla fall inte med den frenesi och i den mängden. Men frågan är, vad kom först, spindeln eller flugan? Är det inte möjligt att folk lär sig att tycka om det som det serveras? De flesta av oss är anpassbara och konsumerar det som serveras oss.

Det görs massvis med experiment. Exempelvis forskar man på tyngdlöshetens inverkan på människan på rymdstationen ISS. Tänk att göra ett experiment med att låta människan återgå till penna som doppas i flytande bläck. Hur skulle den allmänna underhållningen se ut efteråt?
Det är min tanke för den här dagen.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

Du kanske gillar:

Våra samarbetspartners