CRASHDÏET, Pumpehuset, Lilla Salen, Köpenhamn den 8 maj 2022 – driven och motiverad sleazecombo alltjämt med framtiden för sig

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Vissa band tycks aldrig få någon arbetsro. Fråga bara herrarna i Crashdïet. Tre sångare på de första fyra albumen säger en hel del om nivån på eländet. När man sedan kan addera det faktum att medgrundaren och förste frontmannen Dave Lepard begick självmord i kölvattnet på sin depression 2006 får det hela onekligen en djupt tragisk dimension också.

Men med senaste sångaren Gabriel Keyes fick bandet den vitamininjektion det så väl behövde för fem år sedan. Nedläggning hotade innan dess, men den då 24 årige vokalisten gav lusten tillbaka till övriga i bandet med sin ungdomliga energi. Han gav dem ”en spark i röven” som det heter i intervjun jag gjorde med Keyes då det begav sig.

Nytt album i dagarna

Om man sedan likt vår konung när han valde att ignorera skandalpressen vänder blad kan man i dagens läge konstatera att kvartetten alldeles nu i dagarna släppt sitt andra album med Keyes vid mikrofonen. Automaton är titeln på verket ifråga, som följer upp föregångaren Rust från 2019.

Framstår som Hardcore Superstars lillebröder

Crashdïet tyckt äntligen ha fått stabilitet, helt enkelt, och på scen röjer gänget lika hårt som någonsin. Vilket framgick hur tydligt som helst på Pumpehusets lilla scen igår. Stockholmarna gör sleaze av det hyfsat skitiga slaget, och framstår mest som Hardcore Superstars lillebröder eller kanske legendariska Hanoi Rocks mera intensiva kusiner än de mera välvårdade Crazy Lixx jämlikar, för att nu ta några näraliggande exempel.

Nya sånger stod sig gott

Och det är okej. Är förvisso en stor fan av de sistnämndas mera arenabetonade glamsleaze, men den som söker ett råbarkat alternativ behöver inte titta längre än (sleaze)näsan räcker för att hitta det hos Crashdïet. För gänget håller fortfarande formen. Inledande upptempoesset Together Whatever med sin klatschiga refräng och riffiga Shine On, båda hämtade från nya verket fungerade som god bekräftelse på att bandet alltjämt har förmåga att skiva slagkraftiga dängor.

Dessa två nya sånger stod sig i alla fall hur gott som helst vid en jämförelse med den rymiskt galopperande Cocaine Cowboys, tidiga Breakin’ the Chainz och anthemcertifierade extranumret Generation Wild.

Driven och motiverad combo

Således får man väl då också säga att Crashdïet alltjämt har framtiden för sig efter drygt två decenniers existens. Det var I alla fall en till synes driven och motiverad combo, som stod där på Pumpehusets scen igår. Stor credit för det, för övrigt med tanke på den skamlöst magra tillströmningen av fans.

Sedan kanske jag kan tycka att ljudbilden nästan överlag tedde sig väl ruffig. Något som givetvis fick nyanserna i sångerna att tappas bort en del. Dessutom; det här är ett till synes duktigt gäng musiker; varför då inte låta det framgå tydligare?