MANFRED MANN’S EARTH BAND, The Tivoli, Helsingborg den 4 maj 2022 – gamla fina låtar, gammaldags musik

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Gamla fina låtar, gammaldags musik. Glennmarks sjöng detta för femtio år sen och det sammanfattar kvällens konsert tämligen bra. Manfred Mann har förvisso spelat och turnerat i olika band ända sen 1962 men det var under 70-talet som han fick sitt stora genombrott. Det märktes även eftersom publiken dominerades av 60+. Inget ont i det då även jag tillhör denna grånande skara.

The Best Of Covers

Manfred Mann har ju lyckats med konststycket att göra egna låtar av covers och många gånger har hans versioner blivit både bättre och mer kända än originalet. Man ska kanske inte säga cover då det många gånger är fråga om en tolkning. Konserten öppnades dock med Captain Bobby Stout, en cover av The Jerry Hahn Brotherhood. Och vem är det, kommer ni att fråga… Precis. Nästa cover var Don’t Kill Carol som skrevs av Mike Heron (vem?) och blev även den en stor hit för Manfred Mann.

Ni börjar se mönstret. Någon relativt okänd eller för den delen känd gör en låt och den stuvas om och blir en hit. Upphovsmakarna måste blivit nöjda då det är de som får in de mesta av kulorna. Det är bara att fortsätta att kolla setlistan och konstatera det jag redan sagt. Samma gäller för Marthas Madman och Stronger.

Rutinerade Rävar

Oavsett om man nu vill spela covers eller egna låter vill till att låta tajt o bra. Och det gjorde det absolut. Mick Rogers på gitarr och sång har varit med sen 1983. Sångaren Robert Hart har varit med sen 2011 men har gjort mängder med plattor under egen namn och även varit sångare i Bad Company. I sin eleganta kavaj och käck skarf fick vi höra hans kraftfulla stämma. Även John Lingwood på trummor och bassisten Steve Kinch har spelat med Manfred i typ 100 år.

Musik som inte görs längre

Med den tvetydiga kapitelöverskriften försöker jag förklara att den sortens låtar görs inte längre. De bara är längre. Setlistan sade 13 låtar och jag tänkte att det här blir ju en kort konsert. Dock glömde jag helt bort att varje låt var sådär 8-10 minuter lång och förutom verserna och refrängerna som man kommer ihåg var det keyboardsolon, gitarrsolon och ett halvdussin teman och passager som avlöste varandra. Trots allt är det ju progressiv rock i snällare form som vi pratar om. Därav att man sällan hör den här sortens musik på radio såvida det inte är något nischad station man lyckats ratta in.

Allsång med publiken

You Angel You verkade hela publiken kunna och alla sjöng med. Hade det inte varit rökförbud hade tändarna kommit upp och gungat i takt med musiken. Bandet verkade på gott humör och det var ju faktiskt hemmaplan för Manfred själv då han 3-4 månader om året bor i Helsingborg med sin danska flickvän. Så ser ni någon äldre herre som ni tycker ni känner igen från någon skiva eller scen så kan det ju vara Manfred själv. Det var lite kändisskvaller.

Springsteens tur att tolkas

Både For You och Blinded By the Light är ju kända även med upphovsmakaren själv, men dessa covers eller tolkningar får man kanske säga är ju minst lika uppskattade och ingen spelning är komplett utan dessa låtar. Förmodligen innehåller dessa versioner både fler och längre solon men som sagt, det är fritt att tolka.

Rockklassiker är det minsta man kan kalla dessa låtar. Kvällens sista ordinarie låt var inte helt oväntat Davy’s on Road Again. Den får nog klassificeras som en klassisker-klassiker. Nu var det dags för Manfred själv att komma fram till rampljuset med sin Keytar. Och för oinvigda är det ett keyboard man hänger runt halsen och låtsas att man är en gitarrist. Det är nog visserligen helt ute med att lira på ett sådant instrument, men det kan ju ett sådant här band fullkomligt strunta i. Lyssnade på originalet med John Simon från 1971 och det låter lite folkpopmys. Intressant hur Manfred hittar något och gör det till sitt eget men ändå behåller själen i den.

Tillbaka till 60-talet

Som extranummer kastades vi tillbaka till 60-talet. Do Wah Diddy Diddy från 1964 som även den var en cover. Den fick en emellanåt rätt omild behandling med hårdrocksgitarr, men bandet sansade sig och det blev trallvänlig allsång för hela slanten. Jaha, det blev visst ett trumsolo med. Mighty Quinn kan inte heller gått många spårlöst förbi, och publiken började sjunga den innan bandet börjat. Kvällens sista quiz är vem som är upphovsmakaren? Svaret är Bob Dylan. Men Bobs version är inte dum den heller.

Om man skulle sammanfatta kvällen är det ju absolut mot det positiva. Gamla hits som man kommer ihåg från svunna tider kan aldrig vara fel. Bandet var spelglada och gamle Manfred is still going strong vid 82 år ålder. Och den äldre herren som sträckte fram sin gamla vinylplatta och fick den signerad blev nog väldigt nöjd.