Klicka på bilden, för att se hela bilden
För två år sedan var det 35-år sedan A-ha släppte debuten Hunting High And Low och efter MTV Unplugged-turnén 2017 fick bandet blodad tand på att lyfta fram sina gamla låtar igen. Så 2020 släppte de oväntat nyheten att de skulle ut på turné och spela debuten upp och ner enligt den initiala spellistan. Dessvärre kom ett litet virus i vägen för dessa planer men efter ett par omändrade turnéplaner var det så dags för Köpenhamns-stoppet. Det var ju inte så värst länge sedan de var i Köpenhamn och spelade på Tivolis Fredags Rock.
A-ha slog som bekant igenom med dunder och brak med mega-hiten Take On Me. Fast det tog föstås ett par år innan låten hittade sitt klassiska sound, och en video gjordes för att sälja låten till en världspublik. Resten är musikhistoria. Videon var banbrytande och de tre unga norrmännen blev världskändisar över en natt. Take On Me följdes upp av The Sun Always Shines on TV och i samband med den släpptes även debuten Hunting High And Low.
Hit i Bond-film
Att upprepa den succéartade debuten visade sig därefter vara svårt, men hitsen fortsatte trots allt att komma fram till det tidiga 90-talet. Särskilt i Storbritannien fick de en stor trogen publik, och The Living Daylight, som spelades i förtexterna till Bond-filmen Levande måltavla blev en stor hit. Därefter mer ellr mindre försvann de från radarn ett antal år i kölvattnet på slitningar inom gruppen. Jag kan rekommendera den lysande dokumentären A-ha – The Movie som finns på SVT-Play ett bra tag till.
Nytt från kommande albumet
Konserten var således uppdelad i två halvlekar där första bestod av material som gruppen spelat in efter debuten och andra halvan bestod av debuten Hunting High And Low.
Trion öppnade kvällen med Sycamore Leaves, och även covern på Carole Kings Crying in the Rain kom med innan de nya låtarna Forest for the Trees och You Have What It Takes, från kommande albumet True North (släpps i oktober 2022) framfördes. Halvleken avslutades med Bondlåten The Living Daylights.
En 25 minuters paus följde, och denna kändes lite väl utdragen då det inte skedde något nytt på scen. Även introt, Michael Pattersons kortfilm Commuter, kändes väldigt långdraget i väntan på att innan bandet åter skulle äntra scenen.
Sånger avverkades enligt låtordningen
Fast till slut drog man i alla fall igång musiken igen med sångerna från Hunting High And Low, och debutalbumets andra spår och tillika tredje singel Train of Thought fick inleda. Sedan avverkades sångerna på skivan enligt den låtordning som skivan bjuder innan ett knippe hits fick avsluta.
10.000 sålda biljetter
Så långt är dock allt gott och väl. Trots allt. Synd bara att trion själv verkade så oengagerad. Det kändes mest som om det handlade om ännu en dag på jobbet, Dessutom tedde sig lokalen på tok för stor trots att över 10.000 biljetter sålts. För egen del tror jag att spelningen hade funkat betydligt bättre på ett något mindre spelställe i Köpenhamn, typ Forum eller helst Falkonerssalen.
Rösten bröt igenom först på slutet
Saken gjordes inte bättre av att frontmannen Morten Harkets röst försvann alldeles för ofta i mixen. Det lät helt enkelt inte särskilt bra. Det var i stort sett bara i de avslutande hitsen The Sun Always Shines on T.V. och extranumret Take On Me som rösten bröt igenom. Sedan blev det knappast bättre av att samspelet med publiken i stort sett var obefintligt.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.