SAVAGE STREETS – rejält underhållande och ofrivilligt rolig hämndfilm

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Danny Steinmann
Skådespelare: Linda Blair, John Vernon, Robert Dryer, Johnny Vnokur, Sal Landi
Land: USA
År: 1984
Genre: Action, Brott, Drama
Längd: 93 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 3

Danny Steinmanns actionfilm Savage Streets från 1984 släpptes på DVD i Sverige för några år sedan. Jag såg aldrig den versionen, och skrev därför inte om den – men nu har jag sett den på Blu-ray.

Jag minns att Linda Blair dök upp som hastigast i ett svenskt TV-program i mitten av 80-talet och sa – om jag minns rätt – att hon åkte till Sverige för att göra PR för Savage Streets, men att det inte gick så bra, eftersom filmen totalförbjöds för biovisning här av Statens Biografbyrå. Jag har för mig att Blair skrattade när hon sa detta. Tidningen Scandinavian Film & Video hade också en liten artikel om Blair, Sverigebesöket, och Savage Streets.

Förbjuden och släppt på video

Förbudet hindrade dock inte Savage Streets från att släppas på video i Sverige. Jag hyrde den på Vlado Video, och jag har för mig att jag senare köpte ett begagnat exemplar. Kassetten hade ett tufft omslag och en tuff logotype, tyckte jag, och jag jag vill minnas att ovan nämnda tidning F&V hade lockande annonser för den. Jag minns inte om videon var klippt eller ej.

Savage Streets är en film jag vill ska vara bättre än den är. Jag har nog sett den sju-åtta gånger sedan den släpptes, det är en rejält underhållande film – men den är ofrivilligt komisk, tycker jag. Den är inte alls så tuff som den borde vara.

Mest känd för att ha gjort bögporr

När inspelningen av Savage Streets påbörjades, var det Tom DeSimone som regisserade. DeSimone har gjort filmer som Hell Night, Reform School Girls och Angel III: The Final Chapter, men han är nog mest känd för att ha gjort enorma mängder bögporr under pseudonymen Lancer Brooks. Pengarna tog slut efter bara några dagar och produktionen lades på hyllan – tills en ny producent, John Strong, tog över och skrev om manuset. Ny regissör blev Danny Steinmann, som bara gjorde fyra filmer under sin karriär – porrfilmen Högt stånd, skräckfilmerna The Unseen och Fredagen den 13:e del 5, samt Savage Streets.

Tonåringar i 25-30-årsåldern

1984 var Linda Blair 25 år. I Savage Streets spelar hon tonåringen Brenda, ledare för the Satins; ett tufft tjejgäng bestående av tonåringar i 25-30-årsåldern. Linnea Quigley, som är ett år äldre än Linda Blair, och som inte liknar Blair det minsta, spelar Brendas dövstumma lillasyster Heather, som är snäll och naiv, och som klär sig som en liten flicka i en 50-talsfilm.

Utför brutal gruppvåldtäkt

I kvarteren härjar även det hårda, antisociala gänget the Scars, som anförs av den psykotiske Jake (Robert Dryer). Efter att the Satins och the Scars bråkat med varandra, tänker the Satins skoja med killarna. De snor deras bil och fyller den med sopor. The Scars tycker inte alls att det var roligt, så för att hämnas utför de en brutal gruppvåldtäkt på Heather, som svårt misshandlad hamnar på sjukhus.

The Scars fortsätter att leva jävel, de prylar upp folk på en bar, och slutligen mördar de en av tjejerna i the Satins. Då beslutar Brenda sig för att ta kål på alla medlemmarna i the Scars. Hon beväpnar sig med armborst och björnfällor.

Våldtäktsscenen i Savage Streets är kontroversiell. Våldtäkt är aldrig roligt eller underhållande, och i den här filmen är det mer brutalt än vanligt. Men! Resten av filmen är härligt fånig.

Pojkvännen var basketspelare

Stora delar av filmen utspelar sig på den skola Brenda och hennes kompisar går på. Eleverna spelas av vuxna skådespelare. Pojkvännen till en av tjejerna görs av en två meter lång kille, Brian Frishman, som ser ut att vara 40. Jag hittar inget födelsedatum på Frishman, men jag läser att han var framgångsrik basketspelare fram till 1977, då skadorna satte stopp för karriären. 32 år gammal utbildade han sig istället till skådespelare – så jo, han var närmare 40. Numera är han visst dramalärare.

Härligt töntigt

Alla dessa tonåringar i 30-årsåldern beter sig så som vuxna gör när de låtsas vara hälften så gamla. De tokar sig in klassrummet, en dansar med ett skelett, de spelare musik och dansar, som i Fame. En av eleverna bär scoutuniform, en annan ser ut som Fede i TV-serien Matador. Det är härligt töntigt. Allas favoritskådis John Vernon spelar skolans rektor, som är trött på eleverna, och framför allt är han trött på Brenda.

Panga slödder så att blodet sprutar

Linda Blair är en av filmhistoriens minst övertygande tuffingar. Hon ser ut som en snäll och rar tös vad hon än gör. Hon röker lite valhänt. Hon utstrålar inte farlighet och sex. När hon ska hämnas drar hon på sig en svart overall, men hon ser fortfarande mest ut som en deltagare i Melodifestivalen 1984.

Den här typen av filmer brukar inledas med att hjältens familj, eller andra närstående, dödas alldeles i början, så att hjälten sedan kan ägna 80 minuter åt att hämnas och panga slödder så att blodet sprutar. I Savage Streets dröjer det en timme innan Linda Blair går ut för att hämnas. Men det händer en hel del under denna första timme.

Missförstådd av kritikerna?

Det finns en massa extramaterial på denna Blu-ray-utgåva. De tre olika kommentarspåren har jag inte lyssnat på – jag har inte tid med sådant nuförtiden. Flera av de medverkande intervjuas. Linda Blair säger att hon åkte till Sverige för att göra PR, men hon berättar inte hur det gick. John Strong säger att filmen fick en massa kritik för att den var så våldsam, men han säger att kritikerna missförstod filmen – Savage Streets är en anti-våldsfilmenligt Strong. Jasså, jaha. Vill han verkligen att vi ska tro på det?

Jag funderade på vilket betyg jag ska sätta. Jag gillar ju filmen. Men som sagt: jag vill att den ska vara bättre. Så det får bli en trea. Om inget annat är det här en klassiker från 80-talets videobutiker, och den bör stå på hämnarhyllan, bredvid The Extreminator och Death Wish-serien.