JENNIFER BROWN är redo för en ordentlig comeback: “Jag känner sådan lust i skapandet”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Hon må äntligen vara aktuell med ny musik igen. Men Jennifer Browns historia går långt tillbaka. Hon kom som en frisk fläkt och slog igenom hårt i på 90-talet och begåvades omgående med epitetet Sveriges souldrottning. Debutalbumet Giving You the Best sålde i en halv miljon exemplar världen över alltmedan singlarna Heaven Come Down och My Everything klättrade på hitlistorna. Men det var då det. Efter en decennielång intensiv karriär försvann vokalissan i mångt och mycket från musikscenen några år efter millennieskiftet. Vid det laget hade pressen och livet i offentligheten tagit ut sin rätt. Det hade blivit för mycket, helt enkelt.

– Ja, det blev det, bekräftar sångerskan utan omsvep per telefon från hemmet på Söder. Jag kan känna att livet sker, och sedan utmynnar det i något annat. Och jag tog nog ett steg bakåt då.

Sysselsatt utan sången

Detta steg hade inte minst med födseln av dottern att göra. Fast samtidigt på det professionella planet hittade Jennifer ett annat fokus än musiken. 2006 filmdebuterade hon i huvudrollen i svenska familjefilmen Förortsungar, och ett antal år senare kunde hon ses på teaterscenen i musikalen Blodsbröder på Stockholms Stadsteater. Lägg därtill att den Göteborgsbördiga mångsysslaren även pluggade till samtalsterapeut under de tysta åren, så förstår säkert var och en att hon hållit sig sysselsatt även under tider då sången inte stått i centrum.

Blev övergiven

Fast 2009 kom trots allt till slut ett livstecken i form av Peter Kvint-producerade ep:n Bloom In November. En comeback som även innehöll Mellobidraget Never Been Here Before och tillika ett verk som var uttalat personligt och baserat på Jennifers upplevelser.

– Det var det ju. Det handlar ju om att jag blev övergiven. Övergiven på kärlek och lämnad, så jag kände jag behövde det utrymmet. Jag försökte ge mig själv kärleken tillbaka, och kände att jag inte hade något val. Musik handlar om gränsöverskridande. Det här var något som var otroligt jobbigt, men det är vad det är.

Ville släppa prestationsångesten

– Sedan i mitten på förra decenniet släppte du ju tre singlar på svenska. Vad hände där? För det kom väl inget album?

– Nej, fast jag ville göra något på svenska, och det var tänkt att det skulle bli ett album. Men det gick inte åt det hållet jag ville. Jag arbetade i det fördolda där, så efteråt stack jag tillbaka och levde familjeliv. Jag behövde det för att släppa prestationsångesten. Sedan var jag inte inspirerad då heller. Jag ville bara finnas i det familjära då. Om det hade blir för mycket blir själfullheten lidande när prestationskraven intar scenen.

En inre geografisk resa

– Men hur kom det här med psykologipluggandet in i bilden?

– Jag kunde känna att nyfikenheten tog mig framåt. Jag ville förstå, figure out. Förstå innebörden i det man går runt i. Jag ser det som en inre geografisk resa, och det har hjälpt mig. För hjälper man sig själv hjälper man andra. Och när man gick det här utbildningen tog man hand om klienter. Det var människor med samma känslor som en själv, men med olika intryck. Man behöver hjälp med att förstå sådant som skuld och skam. Om man nu är distraherad från något är det i alla fall bra att veta om det.

Unga som vill bli artister måste uppbåda allt

Sedan börjar Jennifer prata om dissonans. ”Kärlek är ju något man behöver”, säger hon. När människor inte får den kontakten kommer lidandet, och då behöver de hjälp med att ta hand om det. Att hålla om sig själv i det som händer är det finaste någon kan ge till sig själv. Ungefär så går resonemanget.

– Det har hjälpt mig jättemycket, och dom som gick hos mig och pratade fortsatte gå hos mig, men sedan släppte jag det. Men framförallt unga människor som vill bli artister måste uppbåda allt för att ta sig dit. Om jag skulle vilja arbeta heltid med det? Det vore kul, men jag har inte riktigt börjat rulla den bollen än.

Mycket energier kom ut

En boll som däremot börjat rulla igen är musikskapandet. Den 18 februari släpptes singeln Break Open, det första musikaliska livstecknet på sex år. Och timingen var väl vald. Releasen skedde nämligen samma dag som Jennifer fyllde femtio.

-Precis. Det är helt otroligt att det blev så. Det blev en bra skjuts på det hela tack vare det. Det var mycket energier som kom ut då. Det var så skönt att förverkliga något. Det är undermeningen med allt jag gör.

Nytt album i höst

– Jag antar du fått en del respons på låten i samband med släppet också?

– Jamen, absolut. Det är så skönt att folk verkligen verkar tycka om den. Jag är ju artist och vill att folk ska gilla det jag gör. Men om jag själv gillar det är det ett extra plus.

– Vad jag förstår kommer ett album också i höst?

– Det är det som är planen. Äntligen har jag en riktning. Jag kommer att släppa nytt allt eftersom jag har musik att fylla på med. Det är min avsikt. Tidigare i livet fanns det andra som tog hand om sådant, men nu gör jag allt själv med mina co-creators, och det gäller både musikaliskt och administrativt. Det är något speciellt att se på det här musikaliskt. Det händer bara, och alla ger något till den kakan. Och jag känner samma sak för ansvarsbiten. Så det känns som rätt tid för mig nu.

Ett angenämt jobb

Olika personer görs av olika personer, betonar Jennifer. Det är så skivbolag arbetar också, tillägger hon och utvecklar ytterligare.

– Det känns som om jag kommit över på andra sidan nu. Det är det jag kan känna nu med första singeln. Sedan kan jag någonstans känna att jag kan det här, men det var så länge sedan jag gjorde det nu.

– Hur långt har du kommit i processen som läget är nu. Känner du dig färdig än?

– Jag tycker aldrig jag gör det. Men låtarna finns där, som en kollega sade. Fast sedan går jag in och skärskådar dem, och det är ett angenämt jobb. Jag går in och justerar här och där. Man leker lite mer. Det finns inget annat val. Jag står ju för konsten. Ibland kan jag baka tänka ”Gud”, men människorna jag jobbar med är så engagerade. Inget står över genuiniteten.

Har ett jättebra flow i studion

Och genuiniteten på den ännu så länge titellösa kommande skivan står bland annat låtskrivande sångerskan Jade Ell och producenten Joakim Buddee för. Den förstnämnda har bland annat arbetat med folk som Dotter, Pandora, tyska Sandra och mexikanska popbandet RBD medan producenten Buddee i hög utsträckning gjort sig ett namn via Polens största stjärnor typ Margaret och Sarsa.

– Jag har några andra producenter också, men mycket av det material som kommer är dom med på. Vi har haft ett jättebra flow. Vi går in i studion, och alla kan sitt. Sedan är det kreativt och kul om man kan skratta åt sig själv.

Intention att komma tillbaka

– När man hör dig prata låter det som om du verkligen är redo för en ordentlig comeback nu?

– Ja, Gud. Absolut. Jag vet att det är så. Jag älskar det jag gör i de olika stadierna som artist. Alla stadierna har sin klang, och är väldigt stimulerande. Det är något jag längtar efter. Gör jag något genuint påverkar det min själ och andra människor. Annars hade jag inte gjort det. Jag tycker det ska bli så roligt. Fast nu har jag varit borta så länge att jag måste ge mig själv tid. Men min intention är att komma tillbaka. Det är det enda rätta. Jag känner sådan lust i skapandet.

Lever för stunder av närvaro

– Du låter positiv?

– Ja, jag ser väldigt positivt på framtiden. Det handlar så mycket om att förstå sig själv och ”contribute”. Det har blivit tydligare hur jag kalibrerar. Jag tror jag lever för stunder av närvaro när jag hamnar i samklang. Jag ska fasta idag, och göra det med tillsammans med en kompis. Det blir mycket roligare då. Det är den samklangen man behöver, och vi behöver göra det med oss själva också.

Har varit både högt och lågt

– Slutligen: om du ser tillbaka. Vad har varit de största höjdpunkterna i karriären så här långt?

– Oj, det var en svår fråga. Men jag tror livespelningarna ändå är det jag haft mest ut av. Det har varit både högt och lågt. Men jag kommer ihåg när jag var på Liseberg. Det var så mäktigt. Det var ett hav av människor, det kan ha varit år 2000. Men återigen, det handlar om att vara i samklang. När det sker är det så jävla skönt. Så generellt handlar det om det. Sedan Grammisen 1998 var overklig. Så ibland tänker jag bara ”Javisst ja, det och det hände också”.

Fotnot: Jennifer Brown kommer att göra en del mindre spelningar i sommar. Sedan väntar stor höstturné. Så håll ögonen öppna efter datum och spelplatser.