KAMI GARCIA & MICO SUAYAN : JOKER/HARLEY: CRIMINAL SANITY – utsökta bilder och en riktigt stark vuxen (seriemördar)story om ursprunget till Batmans ärkefiender

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: DC Comics
Språk: Engelska
Genre: Superhjältar, Serier
Antal sidor: 316
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-09-07

Inbillar mig alltjämt att det finns ignoranta individer som fått för sig att serier inte är för vuxna. En fullständigt förlegad och fullständigt stupid ståndpunkt, naturligtvis. Men om någon hävdar något sådant kan han eller hon inte ha läst saker som Joker/Harley: Criminal Insanity. För det här är verkligen en graphic novel för de äldre läsarna.

Det är således bara att tacka förlaget för satsningen på Black Label, etiketten som satsar på ge ut något för en ”mogen” publik läsarna. Tidigare har man bland annat gett ut sådant som Batman:Damned, Harleen och Superman:Year One, och denna volym följer i dess spår.

Är bara att tacka för vuxensatsningen

Hur som helst, att kalla det hela en djupstudie i tragik, galenskap och vansinne är knappast någon överdrift. Mörker råder både i Gotham och i själen på diverse karaktärer. Och vem passar bättre i DC:s universum att stå som garanter för att inget ljus släpps in än Jokern och Harley Quinn. Det är bara att tacka förlaget för satsningen på etiketten för vuxna.

Lika beckmörkt som Seven

Till att börja med talar vi seriemördarhistoria som ger associationer till rullar typ Kalifornia, Taking Lives, Watcher och framförallt Seven Det här ter sig nämligen minst lika beckmörkt som David Finchers klassiker. Det vilar en creepy, motbjudande stämning präglad av våld och hopplöshet över hela anrättningen.

Mord kopierade efter konstverk

Initialt introduceras vi för doktor Harleen Quinzel (Harley Quinn), rättspsykiater och beteendeanalytiker. Det här utspelar sig nämligen pre crazy Harley, så hon arbetar för polismyndigheten och får i uppdrag att utreda groteska mord kopierade efter konstverk. Som Leonardo da Vincis Den vitruvianske mannen och Salvador Dalis Venus med lådor.

Fast mördandet började redan fem år tidigare, och då var det definitivt personligt. Harley kom hem och hittade sin vän och före detta studiekamrat Edie död med halsen avskuren i badkaret med ett brett leende över läpparna.

Bankar skiten ur sin son

I en parallellhistoria i förfluten tid får vi möta Mick Kelly, frun Julia och lille sonen John, Pappa Mick är av allt att döma en småskummis, men ändå rätt okej. Fram tills bättre hälften dör i en freak accident-bilolycka det vill säga. För därefter går han ner sig, blir våldsam rent allmänt och bankar skiten ur sin lille son.

Blir Jokern som vuxen

Sådant slutar aldrig väl. Så i vuxen ålder beställer han underliga saker på svarta marknaden i de ljusskygga kvarteren, och alla som nu kan gissa vem första offret blir kan nu härmed räcka upp en hand.

Och ja, John Kelly blir Jokern som vuxen. En ung sådan likt Jared Leto i den första Suicide Squad-filmen utan ett The framför titeln. Man skriver om clownprinsens historia, helt enkelt . Kelly faller inte i en megatunna full med kemikalier och genomgår en förvandling. Istället blir han en produkt av sin usla uppväxt. Och vilken produkt sedan.

Kräver psykologisk utvärdering

Som Jokern gör han konstinstallationer av sina mordoffer, och gör sig avsevärt mer besvär än vad dådet kräver. Det är noggrannhet som kräver både sin man och en psykologisk utvärdering värd namnet. Det sistnämnda är Harley Quinns uppgift, och i de hemliga filerna, som finns att läsa bokstavligen i Joker/Harley:Criminal Insanity kan man få inblick i hennes utredning.

Samtidigt kommer Harley allt närmare sin man utan att kunna få honom bakom lås och bom. Motivet är numera tydligt, men hon plågas alltjämt av Edies groteska död. Varför var det tvunget att hon skulle dö. Hon passar inte in i bilden.

Nära att krackelera

Jokern å sin sida planerar sitt ultimata konstverk. Det aka bli något speciellt. Något alla kan se och chockas över. Det blir en kamp mot klockan som inte kan vinnas. Eller kan den det? Vem vet. En sak är dock klar; Harleys psyke är oavsett nära att krackelera.

Är medvetet luddig här för spänningens skull, men ingen behöver tvivla på att det hela utvecklas till en konfrontation innan ridåfall. Det klimax man bjuds på är både läckert actionpackat och psykologiskt tillfredsställande. Tycker jag nog.

Metodisk kriminalhistoria

Överhuvudtaget är det en riktigt stark story manusförfattaren Kami Garcia fått till. Trovärdigheten är faktiskt hög, och tempot sackar aldrig, utan håller sig på en rimligt behaglig nivå hela tiden. Kriminalhistorien rör sig metodiskt fram, och varvas med flashbacks baserade både i John Kellys och Harleys liv.

Utsökta bilder

Visuellt dreglar jag nog mest över de dominerande svartvita sidorna, signerade Mico Suayan (Moon Knight, The Punisher, Thor). Här talar vi utsökta och ständigt sanslöst vackra bilder med en livfullhet av guds nåde. Riktigt lika knockad är jag inte av Mike Mayhews färgsidor med inkorporerade foton i helheten eller de övriga färglagda sidorna av Jason Badower som är mer traditionellt gjorda, men även dessa ter sig överlag ovanligt tjusiga.

Lysande, var ordet

Så för att nu runda av; det här är nog en av de mest ambitiösa graphic novels jag någonsin läst. Att hävda att jag ser fram emot en eventuell fortsättning vore ett understatement. Lysande, var ordet.